– Nyårsafton har vi alla gjort- vad sägs om det??
Småvapparna vaknade vid 12-slaget. Jag hade hållit undan Belle som fick gå in precis då och ge valparna mat och putsa på dom. Det höll henne och valparna sysselsatta.
Övriga hundar fick smarriga ben som dom blev så intresserade av att dom glömde oväsendet utan för. Dom är ju skottfasta allihop men smällare låter mycket värre.
Vi sov alla länge så det blev en kort promenad så matte hinner hinka i sig lite kaffe innan dagens långa.
Vi tog en tidig långpromme.
Hemma har vi vilat en stund.
Nu har Belle väckt sina valpar genom att slänga pipleksaker på dom, så nu ska jag rasta småvalpar, deras mamma och alla andra en gång till.
Ute har det börjat smälla smällare. Det blir korta rastningar.
– idag startar vi 3.30-turen…
Hysteriskt glada valpar. Sur matte.
Det kommer att gå åt mycket pepparkakorna de närmaste 3 veckorna. Mycket pepparkakor.
Mörke pojken
Flickan
Ljusa pojken
Ingen är längre så glad åt att jag håller valpen med en hand och skriker ”cheeze” åt kameran så den ska avlossa ett kort innan valpen börjar sprattla och skrika….
Några fler kort:
Idag är morgonen när valparna vaknar kl 06 och kräver att få gå upp och ut. Än så länge är inte kl 03 i a f!
Dom är inte längre vakna minuter i taget utan en hel timme.
Man börjar ana personligheterna även om det mesta utvecklas efter 6 v. Den som inte äter så mycket. Den som är lite corky. Den som har mycket spring i benen. Den dom är bäst på att skrika högt. Den som somnar fortast. Etc.
Det riktiga hundlivet är på G!
Vi torkar kycklingfötter idag och klart dom små ska få smaka också.
Den enda av mina hundar någonsin som suttit med vid bordet.
Hon tycker det är helt normalt. Jag tycker så också.
– i valparnas liv just nu.
Ute regelbundet.
– och inomhus har dom fått träffa bästa gänget – Lisa, Darina och Olle.
Allt i små portioner och med mycket sömn däremellan!
– här idag. Det var Lisa som helt out of the blue bestämde sig för att mörda min lilla waterslagerhona. Lisa är inte populär! Och hanen grät och ropade och ropade.
Som tur är fanns det en sista liten waterslager hona kvar hos uppfödaren som fick följa med hem.
Med hem följde också detta par – som julklapp till mig själv! Är dom inte vackra?
God Jul Lena!