Rangordning är viktigt för shibor. Vem bestämmer och vad? Om detta inte är klart överlever inte flocken. Det vet shibor.
Vi människor har en tendens att tänka linjärt. I hundars värld är det mer komplicerat än så. Rangordningen varierar också i en flock med ålder, löp, dräktigheter o s v.
Jag tittar på Mimi och Lara och försöker förstå hur deras rangordning ser ut. Mimi bor med sin mamma och pappa. Det gör att hon får ett försprång gentemot Lara. Lara är fosterbarn och utböling. Danska. Det vet alla. Hon tillhör inte familjen på riktigt. Hon är låtsasbarn.
Mimi är den som i sitt beteende är undergiven. Hon sätter ner svansen och sänker ryggen. Hon är vän med alla.
Lara är den som vaktar. Hon har lätt för att ge hals för att berätta, att något konstigt händer. Det är hennes bidrag i flocken. Hon leker tufft ned Mimi och det ser ut som om hon är mer ranghög än Mimi.
Ja,det är vad man kan tro. I själva verket tror jag, att det ändå är Mimi som är över Lara i rang….
När Zum var här var det Zum som var ranghög. Hon bestämde allt. Inte med våld och tvång utan genom att vara självklar. Och genom att låta det lysa igenom lite, att ni gör som jag säger, annars….
Men det säger inte Mimi. Eller gör hon inte det ändå? Fast på sitt sätt?
Det är otroligt intressant att titta på sin hund och försöka förstå, hur den fungerar. Ofta bestämmer våra hundar mer än vad vi själva tror. En shiba brukar kunna uppfostra sina ägare ganska mycket…. 🙂
Vi har haft denna älskade Hana i tre år. För 1,5 år sedan kom en ny hund (cockerspaniel) in i familjen. Och det blev mycket svårare att förstå Hana. Hon är ju så tyst och elegant i sina uttryck.
Den andra är ju som en bulldozer. ”välj mig! välj mig!”
De verkar trivas fint för det mesta ihop numera. Vi tror att Hana är ledaren. Eller så har vi fel. Eller rätt…. ibland undrar jag om de kan byta rangordning?
Rangordning byts ständigt även om det finns en grundordning. Hanas språk är så finstämt att man måste lyssna noga för att höra det. En cocker överröstar henne med råge. En cocker måste vara både det värsta och om det går bra, det bästa som hänt Hana. En som inte är så nogräknad och inte går i taket. Samtidigt måste man som ägare lyssna extra noga på Hana. Annars försvinner hon. Deprimerade hundar drar sig undan och sover mycket. Man får hålla koll.
Ja det var en bra beskrivning av deras språk.Mitt i prick.
Det är underbart att se hur de faktiskt har glädje av varandra nu. Inte jämt och inte hela tiden. Men varje dag. Och de har börjat jobba gemensamt ibland för att lura matte.
Men de är verkligen typexemplet på hur bra två helt olika hundar fungerar bra utomhus utan koppel