När vi var sisådär ett par mil ifrån Hunderfossen började Pärlan gnälla upphetsat. Så där som hon gör när vi nästan är framme på ställen hon gillar.
När jag parkerade utanför stugan började hon yla – och hon såg inte vart vi var. Jag packade ur det viktigaste under ackompanjemang av fortsatta ylanden.
Tog ut Pärlan ur bilen och hon var helt hysterisk! Och innan vi gick ut på promenad var jag tvungen låta henne gå in och hälsa på huset! Det gick inte annars!
Pärlan har varit på Hunderfossen varje år sedan hon var valp! Men jag undrar fortfarande – hur kunde hon veta? Hundar förstår mycket mer än vad vi förstår!
Sån här ser Pärlan ut när jag envisas med att ge henne torrfoder på morgonen – då det egentligen är färskfoderdags! Men inte idag resdag. 1 kula sparad. Det är dessutom Britney Care. Ingen god mat säger hundarna. Acana är bättre.
Dessutom vägrar programmet att lägga fotot rätt vilket är irriterande.
Det måste vara närmare 3 veckor sedan hundarna fick fästingmedlet Bravecto.
Vi hade fästingar överallt. Jag plockade 5 om dan – som satt fast – på Pärlan som är en riktig fästingmagnet. Jag hittade fulla fästingar på golven. Droppen blev när jag hittade 1 i soffan. Död och blodig.
Efter att hundarna fick Bravecto har jag sett enstaka fästingar krypa på framförallt Pärlan. På Pärlan har 1 satt sig fast men den såg konstig ut. Men den var inte död. Än.
Inga biverkningar på någon av hundarna. Tabletten var så god att t o m Boy åt den frivilligt.
Pärlans löp är över vilket t o m Taizan nästan har förstått. I natt sov han i vilket fall.
Jag tittade lite till på Zelda och tänkte, att hennes oro berodde på att hon jagade upp sig för att valparna flyttades omkring – både in i köket och utomhus. Zelda är väldigt bekymrad över att dom ska lämna spår efter sig i trädgården och då kunna hittas av rovdjur.
Så jag stängde in Zelda i valphagen med valparna och alla har sovit som stockar.
Pärlans höglöp är över. Jag är tacksam att inga hanhundar skriker hela nätterna. Dom är duktiga och äter också och dom går ihop hela löpet.
Taizan är hysterisk. Hysterisk. Jag kan inte lämna honom hemma och gå ut med dom andra för då kissar han inne. Hela promenaderna är ett slagsmål för att hindra honom från att kasta sig över Pärlan.
Min rygg och mina armar värker efter promenaden. Flickorna blir också uppjagade och springer runt i kopplet.
Det är väl 1 vecka kvar tills han lugnar ner sig. Suck!
Nu är Pärlan på ingång till löp och då är hon HEMSK vissa löp. Hon blir en hulk! Hon är störst bäst och vackrast! Och allt är hennes!
I går kväll var vi på väg ut från bostadsområdet när det luktade gott i en häck. Mimi är jobbig i sådana lägen mest för att Pärlan aldrig sagt ifrån till henne. Hon tycker att hon kan plocka ifrån sin mamma allt som är ätbart.
I går bestämde sig Pärlan för att säga ifrån. PANG! flög hon på Mimi och knölade ner henne i gruset mitt i vägen. En granne stod där med sin hund precis vid den enda stolpe som fanns så jag kunde inte binda upp de andra hundarna och inte göra någonting. Lara ville gärna blanda sig i också. Och en bil kom där hundarna låg och slogs och skrek mitt i vägen.
Det är i sådana lägen man inte vill ha shiba….
Mimi är en vek hund som inte vill slåss. Så slagsmålet slutade och hon hade inte en skråma.
Men det gjorde att jag fick ta itu med Lara som ville ge sig på Mimi.
Så är det att ha shibor i flock! Sen säger dom att det inte finns någon rangordning mellan hundar? Jag har fullt av rangordning, varje dag!
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
