Ja på promenaden på lunchen tappade jag Mimi. 1 tik på väg in i höglöp och 1 avelshane och 1 hoppande unghane plus alla andra – blev för mycket.

Så jag inte bara tappade Mimi’s koppel – jag märkte det inte förrän jag hade gått nästan hela promenaden.

Vilken ångest man får!

Vände och skyndade hemåt. Och där – vid en korsning där vi ofta går – satt finaste Mimi-li och frös! Hon blev glad att se oss!