Så var det då Stockholms tur.

Min reaktion är så konstig. Jag har verkligen väntat på att det skulle hända. Tänker trött “Tur att det inte blev värre”. Då menar jag större. Mer omfattande.

Får lust att slå ihjäl idioterna som gjorde det. Och tycker nästa sekund oändligt synd om dom stackars satar som tror, att det är så man når framgång i livet.

Är det inte lite som gängen i vissa stadsdelar som tror att berömmelse och respekt får man genom att skjuta någon? Ta någon annans liv.

Sen vill jag gråta när jag tänker på alla människor som omedelbart ställde upp för att hjälpa sin nästa. På olika sätt. Ni är fantastiska! ❤❤❤❤❤❤

Det tänker jag hålla kvar i hjärtat och huvudet. Tanken på godheten och kärleken. Därför att den är större. Och mer. Och kommer att vinna.

Vi ger oss inte. Vi andra. Fortsätt stjäla lastbilar bara. Tråkigt sätt ni har men ni förstår väl inte bättre.