När vi var sisådär ett par mil ifrån Hunderfossen började Pärlan gnälla upphetsat. Så där som hon gör när vi nästan är framme på ställen hon gillar.

När jag parkerade utanför stugan började hon yla – och hon såg inte vart vi var. Jag packade ur det viktigaste under ackompanjemang av fortsatta ylanden.

Tog ut Pärlan ur bilen och hon var helt hysterisk! Och innan vi gick ut på promenad var jag tvungen låta henne gå in och hälsa på huset! Det gick inte annars!

Pärlan har varit på Hunderfossen varje år sedan hon var valp! Men jag undrar fortfarande – hur kunde hon veta? Hundar förstår mycket mer än vad vi förstår!