Vi lever!

Fast det känns som om matte  lever med knapp  nöd.

Valparna går upp fint i vikt.

Zelda är en lite valhänt förstagångsmamma som inte riktigt förstått att hon blivit mamma.  Hon sköter valparna fint och dom är rena och välskötta. Men hon tycker hon behöver stöd och hjälp. Hur ska man t ex kunna vända sig och lägga sig ner med valpar överallt? Hon vill helst ha mej bredvid valplådan och ingen får GÅ UT utan att hon ska med. Så morgonpromenaden är nerkortad för att hon ska kunna följa med och rastningen mitt på dagen är ju kort. Men vi MÅSTE  få gå en lite längre runda senare. Nu blir den rundan bara 1 timme för att Zelda inte ska behöva vara ensam så lång tid.  Hon står och gallskriker. Om några dagar får hon följa med  men inte än!

I natt har det varit  mycket tjut och många klagomål i lådan. Många gånger har jag fått gå upp och lägga valpar tillrätta. Det är ovanligt rörliga och duktiga små barn. Dom kryper runt och “fastnar ” t ex bakom sin mamma. Sedan tjuter dom.  Och jag får gå upp och lyfta på dom….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 3 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.