Igår vaknade valparna ”till liv”. Oftast händer det vid 6 veckor. Dom här hände det vid knappa 5. Det är då man som uppfödare känner att man kommer att stå ut när dom flyttar….
Dom bits hårt. Skriker högt. Springer fort. Hatar att vara instängda. Vill utforska allt i omgivningen i snabb takt. Sover mycket mindre.
Kort sagt – blir mer besvärliga!
Vissa tider och dagar är dom som tornados. Andra sover dom mest.
Börjar också kunna se likheter och skillnader i temperament och personligheterna växer fram. Det kan bli precis tvärtom mot för hur det var från början. Den tuffa är inte så tuff. Den lugne inte så lugn.
Jag har hela tiden haft en tanke om vilken valp som ska flytta till vem. Återkommer i eftermiddag om den tanken ska bestå eller om jag måste ändra den! Efter besöken.
Nu somnar valparna efter 45 minuter av röj så nu ska vi andra skynda ut.
Nu börjar våra härliga morgnar – tidiga men fulla av valppussar och bus!
Rumsrenhetsträningen börjar på allvar. Liksom att valparna äter mer och mer vanlig mat. Pärlan har börjat fostra på valparna och säger ifrån när hon vill vara ifred. Det har vi människor nytta av senare!
I morgon kommer mattar och hussar på besök. Hoppas att valparna blir till belåtenhet!
Innan dess måste jag hinna röja det värsta – städningen har inte varit i fokus sista veckan….
Xera och Enju har åkt hem till sig och jag tackar för lånet av 2 fantastiskt trevliga hundar!
Tack också till Katashi med familj som alltid ställer upp.
Hundar och hundfolk när dom är som bäst, alltihopa!
Mina vuxna hundar har suttit på undantag – gäster och valpar går alltid först.
Nu tittar vi på Idol och njuter av att få sitta tillsammans. Lara och Boy är väldigt keliga. Mimi gnager på ben och Darina surrar runt som en liten humla.
Det har varit att fara mellan det ena och det andra.
Nu har jag satt mig framför favoritprogrammet Idol.
Ni som längtar efter valpar – Xera är parad. Inte med den svarta pojken. Nej det vägrade hon.
Eftersom hon ville para sig med sin pappa igår när hon blev tillfrågad visste jag att höglöpet ändå var igång. Alltså andra dygnet på höglöpet idag. Fortfarande skrek hon och bet efter den svarte. Han försökte lösa situationen med att stå en bit bort och skälla på henne. Ingen bra strategi när man vill uppvakta en ung flicka kan jag säga…
Gulliga Katashis matte och husse ställde upp – vi åkte dit och si!!! Honom blev hon kär i direkt… Vad gör man? Vem är jag att lägga mig i shibors kärleksliv? Shibaflickor gillar mogna män med finess, inte klumpiga och buffliga unga spolingar som inte törs knappt titta på en!
Så nu hoppas jag på valpar och kanske blir det en eller annan vit också….