….ett liv.

Ni kanske tror att vi uppfödare sitter och gullar med fantastiska valpar hela tiden men ack nej.

Dagarna efter förlossningen är kritiska. Tiken kan snabbt bli sjuk och faktiskt dö liksom valparna. Nätterna är ofta oroliga i början.

Inatt har varit en urjobbig natt. Mimi har haft eftervärkar och legat under min säng och grävt. Valparna har skrikit. När Mimi’s valpar skriker, skriker Zelda också. Det gör ont i hennes stora mamma-hjärta.

Jag måste rasta Mimi ensam. Den enda hon accepterar är Boy. Finaste Boy är valptikarnas trygghet. Han låg utanför dörren när Mimi födde och han ligger fortfarande gärna högst upp i trappan. Hans flickor och hans valpar. Ögonen lyser om han får nosa på en valp.

Efter en orolig natt är det lungt i valplådan. Valparna har ökat rejält i vikt.

Efter en helt vaken natt ska jag nu åka till jobbet.

Var finns den där kennel flickan som kan rasta hundar åt mig tro…