Ännu en vecka närmare semestern. Har så mycket att göra innan. Som tur är styr jag mig självt helt och hållet. Men det finns ändå stor press om att leverera. Och fort.

Hade tänkt sitta hemma och skriva ikapp i juli. Men tyvärr blir det nog inte riktigt så. Extra uppdrag samlar sig. Tyvärr är jag tidsoptimist ibland.

Förra veckan gick sakta. Den här veckan gör likadant. Segar sig fram. Så jag blir galen.

Och mycket har jag att göra. På jobbet.

Nu vill jag vara ledig.

Loggade ut 2 timmar innan. Åt lunch. Tog 1 glas vin. Och nu tänker jag försöka sova en stund för ju är ju väldigt urttröttad.

Det blir så ibland. Man orkar inte mer.

Vi tänker inte ens på det längre för det har blivit så normalt för oss.

Vi söker efter något på nätet och Vips! så bombarderas vi med reklam om just det. Vi gör ett personlighetstest via FB bara för att det är roligt – och vips…har data samlats in om oss.

Vad våra mobiler gör med hjälp av den påslagna Gpsen vete gudarna.

Jag minns när min mamma varnade för att det samlades in data om oss när vi betalade med bankkort. Om det verkligen var så vet jag inte men i vilket fall var det skrattretande oskyldigt.

En del med den nya tekniken är förstås bra. Folk kan hitta mig om jag ramlar i skogen och bryter benet.

Det där andra vill jag inte ens tänka på. Om någon verkligen var intresserad av att jävlas. Skulle det förmodligen vara enkelt.

Nu ska jag ta en morgonpromenad. Men mobilen får stanna hemma. Den får oftast det numera eftersom den är lite känslig för att tappas i backen. Men jag ska inte gå i skogen. Så om jag bryter benet kommer någon att hitta mig i alla fall. Och mobilen kommer att tjata om att jag borde röra mer på mig. Min mobil är utrustad för att hålla ordning och reda på mig. Gud vet till vem den skickar all info om mig….