Stackars mina hundar

Inte en enda långpromenad har varit möjlig på sista tiden. Men nu börjar det bli dags. Förkylningen är sakta på väg att lämna kroppen. Lara får börja gå längre.

Ser fram emot det.

Shibor är bra – i perioder när det inte funkar blir dom liksom inte stolliga. Dom bidar sin tid. Här hemma är det Maru som blir mest otålig. Han behöver verkligen få röra på sig. Varje dag. Men t o m han slappnar av och väntar på bättre tider när det bara inte går.

Heja Linköping

….som låter ensamkommande flyktingbarn som kom 2015 och som fyller 18 år stanna i kommunen.

Nu blir personalen som jobbar med barnen på högstadiet och gymnasiet glada också. Det har varit helt förfärligt när barnens ålder uppgraderats och de har skickats omkring över hela landet. Ena dan gå på högstadiet, ha kontaktperson och boende med högt omhändertagande plus god man och nästa dag bara skickas iväg. Utan. Allt. Ofta ledsna och ibland självmordsbenägna ungdomar som kanske precis börjat må bättre och lärt sig svenska. Ett mystiskt Migrationsverk har ansvaret och varken soc, BUP eller andra instanser har funnits till hjälp. Vad gör du då som pedagog när ungdomen rymmer tillbaka till sin gamla skola? Inte har någonstans att bo och är just självmordsbenägen? Vad gör du när skolan stänger?

Just det! Hemska scener och många som mått väldigt dåligt. Det hjälper liksom inte att tänka att jag är lärare och nu stänger skolan. Inte om du är en person med känslor.