– att nu mår hon bra!
månadsarkiv: oktober 2017
På morgonen när jag går upp
– är det bara 2 djur som kliver upp också.
Lisa och Panda.
Lisa hoppas på att det ska hända något kul.
Panda hoppas på att mat ska ramla ner i hans matskål.
Katter och deras matfixering… Det spelar förstås ingen roll om det redan ligger mat i skålen. Den duger aldrig….
Idag ska Lisa gå sitt avslutningsspår på spårkursen. Det ska bli roligt!
Sedan ska vi åka och hälsa på hos Pärlisen. Och höra hur hon var haft det.
Maru-pojken
Finaste!
Lara och Ben
Här har hundarna upptäckt en ekorre i trädet och Laras nya familj har fått höra hennes berömda ylande för första gången.
Mimi kan yla likadant och när dom blev glada och fick igång hela flocken att yla tillsammans – t ex när någon dom gillade kom på besök – blev oväsendet helt öronbedövande…
Shibor
De är så otroligt kloka, dessa shibor. Jag är alltid så imponerad över hur väl Maya förstår mig och kan läsa av situationen.
Lånar Roksanas ord från kommentar i tidigare inlägg.
Ja – shibor är ovanligt kloka hundar. Att inte alltid göra som matte/husse säger är också en sorts klokhet. Shibor är som sagt självständigt jagande jakthundar i grunden. Dom ska kunna tänka själva, fatta egna beslut och välja den bästa vägen.
Just den egenskapen gör en ibland gråhårig när man vill träna och tävla i olika discipliner. Man måste ha i huvudet att shiban bara gör som den själv vill. Gör den som du vill så är det egentligen bara för att den håller med. Just då.
Träningen ska alltså vara motivationsinriktad. Korta pass och sällan många återupprepningar är en väg att gå. Shiban vill ha roligt! Inte tråkigt och tjatigt.
Tack Lisa!
Fick totalt nog av allt – flexade ut och åkte ut i skogen med hundarna….
Ni vet hur det är med trattkantareller – några än här än där och man vandrar sakta vidare..
Band först Boy och Mimi vid gångstigen innan jag med Lisa och Darina runt fötterna tog en avstickare. För att leta svamp.
Sen tappade jag förstås bort mig!!!
Irrade runt bra länge… Ropade på Mimi och Boy men inte ett ljud från dom 2 inte..
Skräcken är ju att gå bort sig helt och ha 2 hundar bundna i skogen!
Kopplade Lisa och bad henne gå till Mimi och Boy. Hon tittade på mig och irrade runt lite – hon förstod inte vad jag ville. Sen förstod hon att matte var totalt lost… Och började gå bestämt åt ett visst håll. Jag kände igen att jag gått förbi där!
Bestämt ledde hon mig tillbaka till utgångspunkten – och strax innan vi var framme vid Boy och Mimi satte hon sig ner och tittade på mig och ville ha godis! Visar inte det på att hon faktiskt visste vad hon gjorde???
Här är vi precis tillbaka till varandra igen.
På väg hem började det regna och blåsa ordentligt. Hade inte varit kul att irra runt i skogen i det ovädret….
Väl hemma fick alla hundarna kalkonhals som belöning och nu sover alla.
Trattisarna är rensade och ligger i torkugnen.
Klart att Lara
….är en perfekt salongs-hund! Här provar hon på sitt nya jobb och Ben är förstås en bra förebild. Han vet ju hur det ska gå till….
Godmorgon torsdag!
Ute blir det allt kyligare. Inte mej emot! Jag älskar kyla. Till skillnad mot värme.
Nu i helgen ska Lisa avsluta sin spårkurs. Är lite tveksam om jag ska låta henne gå anlagsprov så fort hon når rätt ålder – vill minnas att det är 9 månader – eller vänta lite. Spåra kan vi ju göra ändå. Det märks att hon har lite svårt att orka långa spår fullt ut.
Några gånger kvar på rally-lydnaden för Lisa. Det har varit bra upplagd träning. Mycket grundfärdigheter som man har nytta av senare. Lite nya skyltar och moment sedan jag och Pärlan tävlade.
Sedan har jag hittat en berikningskurs som jag nog ska ta Mimi med mig och gå. Alltid roligt med ny inspiration!
Och kanske endera Mimi eller Darina vill gå Nosework – nu när jag blev av med Maru….
Det ska vara
….svart i år.
Hur är det i flocken
– efter att Pärlan, Maru och Lara inte är kvar.
Lite förvirrat tror jag. Lisa har ingen att leka med säger hon.
I går kväll pratade vi om Lara och Maru. Alla satt och tittade begrundande på mig. En lång stund. Som på given signal tittade alla åt dörren till. Kommer Lara tillbaka snart? Var är hon? Och Maru?
Lara är nog den som är mest saknad. Pärlan tycker inte om andra tikar och har inte fått umgås fritt med de andra på flera år. Maru har alltid funnits i Lisas liv men inte i de andras. Boy är glad att Maru inte är kvar, han tyckte Marus hoppande och skuttande var besvärligt.
En glädje för hundarna är att hela huset är öppet. Det behövs inga grindar. Vem som helst kan sova i mattes säng. Ibland ligger det 3 hundar där. Ibland bara 1.
Men visst är det tomt. Det tycker hundarna också.