Först försov jag mig. Rejält. Ingen frukost och snabbrastade hundar.
Knappt om tid på lunchen också. Hundarna går ju före så ingen lunch. Jobbat länge. Nu ligger jag utspilld i soffan och försöker få i mig varmt vatten och juice.
Det är ju första juicedagen. Huvva. Huvudet värker och vissa tjatar om omedelbar promenad.
Jag känner mig helt däckad….
8 stycken! Dom kan inte vara riktigt kloka!!!
Det gör ont i hela kroppen på mig!
Nystarter.
Jag ska börja juicefasta igen. Börjar i morgon. Hur länge? Det får jag se. Sist fastade jag 11 dagar vill jag minnas. Men det är svårt fasta länge på vintern för man fryser så himla dant. Men 3e och 4e dan måste man över för dom är dom värsta.
Känsla 5-6 dagar är lagom?
– ska Boy in och sövas och kolla sitt onda öra.
Ni som följer bloggen har kanske läst om veterinären som jag inte tycker speciellt bra om.
Hen lät Boy gå i 9 dagar med sitt onda öra. Utan behandling. Och han hade verkligen ont! Hen hävdade att provsvaren var tvunget komma för att han skulle kunna få behandling. Efter 7 dagar ringde jag och provsvaren hade just kommit. Tyvärr nådde inte vetten mig på kvällen när hen ringde. 1 gång. Sedan jobbade hen först 2 dagar senare. Ringde igen på kvällen och fick igen inte tag på mig.
Då blev jag desperat och mejlade klinikchefen som var snäll och svarade direkt.
Dagen efter fick Boy och jag en tid – hos en annan vette – då ville man söva honom igen. Varför? sa jag – han behöver behandling! Så småningom fick jag rätt – och Boy fick både smärtstillande och antibiotika. Utan att behöva sövas igen. Boy hade bakterier i örat men framförallt svamp. Problemet med svamp är att det måste lokalbehandlas och Boys onda öra går inte att röra. Han blir helt desperat och slåss för sitt liv.
Veterinären som jag inte gillar pratade om att avliva hunden. Dessutom skrev hen det i journalen. Så det står där. Svart på vitt. Så nästa i telefon läste upp det för mig. Att Boy ska avlivas.
Då blev jag tamme-f-n galen. Hur kan man tycka att en hund ska avlivas för att den har ont i örat? Jag skrek i telefon – det ska stå på både mig och varenda hund jag äger att vi INTE INTE ska ha den vetten igen. INTE.
Vet nr 2 är trevlig och hade förslag på andra lösningar än avlivning. Så nu ska han sövas så man kan gå in och titta hur det ser ut och göra ordentligt rent. I övermorgon.
Boy mår jättebra efter de behandlingar han har fått. När han mår dåligt drar han sig undan och lägger sig i andra rum. Nu är han med oss hela tiden. Lite irriterad i örat ibland men en helt annan blick i ögonen och det luktar inte svamp i örat längre. Det där smärtstillande han fick första dagarna var helt suveränt. Det hjälpte väldigt bra.
Så jag hoppas hoppas att det går bra på torsdag. Håll tummarna.
– på 2018 är snart slut.
Vi tog långpromenaden i strilande iskallt regn. Blött under hal och sladdrig snö som föll i går. Tack….
Resten av dagen har hundarna slöat. Matte har slängt ut julsakerna. Och diskat. Och jobbat några timmar.
Ikväll har jag varit på bio. Hur ofta går man på bio nuförtiden – aldrig! Men favorit-programmet Solsidan var jag ju tvungen gå på!
Det blev trivsamma timmar och många skratt! Så härligt att den rätta stämningen fanns där – och den rätta storyn! Så gillar ni Solsidan kan ni gott kosta på er att gå – klart värt det!
Arbetsdag i morgon och resten av veckan – och semester nästa vecka!
Här går min flock från 2013 – Taizan, Pärlan först, Zum och Funny plus Hana.
– Boy och jag skickar en skål!
Hoppas alla mina valpar här klarat kvällen bra!
Lisa och Darina på bilden. Vi har det lungt!! Lisa lyssnar lite och har undrat varför det låter konstigt ute men nu har hon bestämt sig för att inte bry sig. Det är ju hennes första nyårsafton. Dom andra är veteraner. Men man vet ju aldrig hur dom reagerar. Börjar en oroa sig hänger dom andra lätt på.
Så är snart den här nyårsaftonen också över. Otroligt att man som hundägare ska behöva oroa sig vartenda år. Förbjud eländet!
Det tycks ha varit stökigt både i Mjölby och Linköping – och förstås i övriga Sverige också. Ungdomar som skjuter raketer på och i hus bilar och på människor. Helt bedrövligt.