På torsdag

– ska Boy in och sövas och kolla sitt onda öra.

Ni som följer bloggen har kanske läst om veterinären som jag inte tycker speciellt bra om.

Hen lät Boy gå i 9 dagar med sitt onda öra. Utan behandling. Och han hade verkligen ont! Hen hävdade att provsvaren var tvunget komma för att han skulle kunna få behandling. Efter 7 dagar ringde jag och provsvaren hade just kommit. Tyvärr nådde inte vetten mig på kvällen när hen ringde. 1 gång. Sedan jobbade hen först 2 dagar senare. Ringde igen på kvällen och fick igen inte tag på mig.

Då blev jag desperat och mejlade klinikchefen som var snäll och svarade direkt.

Dagen efter fick Boy och jag en tid – hos en annan vette – då ville man söva honom igen. Varför? sa jag – han behöver behandling! Så småningom fick jag rätt – och Boy fick både smärtstillande och antibiotika. Utan att behöva sövas igen. Boy hade bakterier i örat men framförallt svamp. Problemet med svamp är att det måste lokalbehandlas och Boys onda öra går inte att röra. Han blir helt desperat och slåss för sitt liv.

Veterinären som jag inte gillar pratade om att avliva hunden. Dessutom skrev hen det i journalen. Så det står där. Svart på vitt. Så nästa i telefon läste upp det för mig. Att Boy ska avlivas.

Då blev jag tamme-f-n galen. Hur kan man tycka att en hund ska avlivas för att den har ont i örat? Jag skrek i telefon – det ska stå på både mig och varenda hund jag äger att vi INTE INTE ska ha den vetten igen. INTE.

Vet nr 2 är trevlig och hade förslag på andra lösningar än avlivning. Så nu ska han sövas så man kan gå in och titta hur det ser ut och göra ordentligt rent. I övermorgon.

Boy mår jättebra efter de behandlingar han har fått. När han mår dåligt drar han sig undan och lägger sig i andra rum. Nu är han med oss hela tiden. Lite irriterad i örat ibland men en helt annan blick i ögonen och det luktar inte svamp i örat längre. Det där smärtstillande han fick första dagarna var helt suveränt. Det hjälpte väldigt bra.

Så jag hoppas hoppas att det går bra på torsdag. Håll tummarna.

2 reaktioner på ”På torsdag”

  1. Man blir mörkrädd, hur en del veterinärer är. Bra att det verkar lösa sig med lite vilja och att du kämpar för din hund ( men många skulle ju lyssna på betten och kanske gått med på svammel om avlivning) då den där vetten kanske inte riktigt hamnat i rätt yrke om hen inte vill rädda liv…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − arton =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.