Pärlan och orm

Pärlan tog en stor kopparorm idag.

Hon grep den bakom huvudet. Höll fast. Och bet av huvudet.

Det är därför hon inte blivit biten. Än.

Hon håller stenhårt bakom huvudet.

Tyvärr får ni inte se bild. Den sprattlade. Fast den inte hade huvud. Huvudet hoppade också.

Varmaste dagen?

Vi startade vid Bergs slussar.

Inga fritidsbåtar kvar!

Faktiskt helt okay att gå här. Hundarna petades ner i vattnet ett par gånger.

Vackert!

Man kan gå ända till Borensberg men vi vänder vid Ljungs slott. Den lilla chihuahuan får inte dö av värmeslag!

Apropå orm

Tror ni att Mimi undviker orm efter att hon blev biten?

Nej nej och absolut inte! Hon har blivit tvärtom och varje ormliknande föremål får henne att gå till attack. Med den följden att Lisa gör likadant.

Varför?

Jag tror helt enkelt att hon inte uppfattade att ormen bet henne. För Mimi var det belönande att fånga ett byte. Det tog 5 minuter innan det började göra ont. Hon kopplade aldrig ihop bettet med ormen.

Förbannat. Jag håller henne i kort koppel när vi går på grusvägar. Ormarna ligger oftast i gräset vid vägkanten.

Idag

– är sista dagen på resten av mitt liv d v s dagen innan semester. Jag ska bara göra färdigt det sista och förbereda inför höstens drabbningar.

Det känns fantastiskt.

Kl är 5 och vi tar vår långpromme nu som vi brukar göra. Hundarna reagerar direkt på min ändrade energi och blir glada dom också.

Det är något att tänka på inför höstens mörker och stress. Hundar suger åt sig som svampar. Dom kan liksom inte välja bort att reagera på hur just du mår.