Åkte iväg för att hälsa på Hana och blev så väl omhändertagen och fick en underbar lunch hos Birgitta, Caroline och Jan. Tack snälla – är inte precis van vid att bli så otroligt vänligt välkomnad och väl omhändertagen. Så himla trevligt!
Målet med resan var att hälsa på Hana. Hana är min första japanska import. Hana är mamma till Pärlan, mormor till Mimi och mormors mor till Lisa. Hon är en mycket speciell hund. Hon har betytt mycket för min uppfödning som ni förstår. Inte minst har hon ärvt ner helt fantastiska höfter. Hana älskade – och gör fortfarande – mest av allt att springa. Hennes valpar var likadana. Att få springa allt vad man orkar – det är det bästa som finns i livet!
Hana är 13 år nu och flyttade för 5 år sedan. Hon trivdes inte med livet i en hundflock och fick ett underbart hem hos Caroline, Birgitta och Jan.
Fortfarande still going strong! Så underbart att se och att få träffa henne igen. 13 år är mycket för en hundflicka som föddes i Japan, flyttade till Tyskland till framlidna Jytte Röschke när hon var 6 månader och sedan till Sverige när hon var 1 år.
Tacksamhet till Hana och alla som hjälpt mig och henne under hela hennes liv. Det speglar hundvärlden när den är som bäst. 💖
Även matte känner sig halvdålig. Det blev att ta bilen och gå 1.5 timme. Fast först lägga spår till Lisa och Pärlan.
Pärlan är nära höglöp och var inte speciellt fokuserad eller överdrivet intresserad heller för den delen av spåret. Hon fuskade genom att hålla koll på mig – jodå! Hon läser sin matte som ett sätt att ta en genväg! Dit jag tittar eller vrider kroppen, dit går hon helt enkelt. Hon tittar även efter vimplar. Dock var detta ett kort spår så jag hade bara sätt upp 2 st… Men dom såg hon förstås.
Men Lisa den lilla underbaringen gick som en klocka trots att nästan hela spåret gick över stenhällar och klippor. Hon har svårt med återgången men jag tror att det gick upp ett litet ljus för henne idag….
Alla mina hundar vaknade med hosta. Alla fick en slick honung. Det hjälpte oss över morgonpromenaden. Eftersom den inte kunde bli så lång åkte vi till Vidingsjö. Där går mycket folk och hundar och det är roligt för hundarna att gå och nosa. Det blev 2-steg-fram och sen stanna-och-nosa-i-5-minuter, följt av 3-steg-fram och sedan stanna-och-nosa-i-10-minuter – ja ni fattar…. Promenad som får myrorna att krypa i kroppen på matte och som hundarna älskar.
Tills regnet började stå som spön i backen och matte kommenderade RÖR-PÅ-FÖTTERNA-FRAMÅT-ALLA-PÅ-EN-GÅNG. För självklart hade jag ingen regnjacka med trots att molnen hängde nere i backen när vi åkte hemifrån.
Regn? Vad är det? Hade glömt att det fanns. Jag var inte ensam om det. Ingen i Vidingsjö hade regnjacka på sig. Eller ens jacka. Trots att det bara var 12 plus och blåste obehagligt kallt.
Så här glad var Lisa i morse när hon hade gått ett spår som var 16 timmar gammalt och 1.5 km långt. Med återgång och allt. Bara 1 gång på slutet när hon var trött yrslade hon iväg efter vilt. Matte är nöjd och Lisa också. Hon fick en halv liten burk gourme-kattmat – lite konstigt tyckte hon som brukar få köttbullar – men gott…
Det har åskat inatt. Hos er också? Plus att det var så varmt att det inte gick att sova.
Klockan ringde ändå 5.30 och jag försöker komma igång.
Det kommer hantverkare och byter ut min värmepanna/varmvattenberedare kl 08. Japp. Jag ska äntligen få varmt vatten. Disken har krävt uppvärmning av vatten men duschen har gått bra ändå. Det har ju varit så varmt, tack och lov. Hade varit jobbigt om pannan pajat i smällkallaste vintern!
