— tillsammans med Dantes föräldrar.  

Vilken sorg.  Stackars stackars familj. 

Har ni också ont i magen över den försvunna pojken med Downs syndrom? Många ggr varje dag tittar jag på nätet och hoppas att han kommit hem igen. Än så länge har han inte det.

Jämförelsen är ju inte hållbar alls  –  men när Pärlan var 4 månader gammal försvann hon i skogen.  En dryg mil hemifrån. Det blev snöstorm och sedan uppåt 10 minus. Det tog 1.5 dygn innan hon hittades på helt annat ställe. Förutom min egen oro kommer jag aldrig att glömma mamma Hanas ångest.  Hon var helt ifrån sig, hon skrek och kunde inte lugnas förrän dottern var hemma igen.

Nu tänker jag på Dantes familj. Vilken obeskrivlig fasa. Måtte han hittas snart.