Dag 3 del 2

Idag var det inte möjligt att gå fort. Jag som hatar att bli om-gådd fick hålla mitt eget tempo idag. Stanna och vila ofta.

Fick den goda idén att hänga blöta strumpor frampå magen. Svalde skönt också.

Leden har gått in och ut ur små byar. Underlaget har varit ok.

Och titta här – frukt! 6 km innan Pamplona står en man och säljer FRUKT.

Vandrade igenom Pamplona och funderade på om jag skulle gå vidare. 5 km till nästa ställe. Och allt mer brant stigning om jag förstått saken rätt.

På andra sidan Pamplona hittade jag ett litet albuerge och bestämde mig för att stanna.

15 km blev det bara idag men mer hade jag ju inte tänkt gå heller. Hittade chips och har fått i mig salt. Har frukt kvar och får se om jag orkar gå och äta ikväll. Blir dyrt om jag ändå inte orkar maten. Liksom.

Rummet har 4 bäddar och här blandar dom kvinnor och män. Alla pratar tyska. Och inte engelska. Vet inte vart alla min kamrater tog vägen idag. Bara försvann.

Annars har dagen varit en hundarnas dag. Några lösa stora blandrashundar i en mindre by. En ledsen schäfer i en lina. 2 hundar det var verkligt synd om, smutsiga och ledsna och instängda på en pytteliten stekhet gård, vadande i sin egen avföring. I övrigt bara fina hundar i koppel. Mötte en fantastisk ung man som gick Caminon med sin hund. Han hade gått hela och nu skulle han hem. Hunden fick varken åka buss eller tåg så nu var han tvungen gå hela vägen tillbaka. Han hade tält som han och hunden sov i, hundar är ju inte välkomna på boenden. Grabben höll med om att mina 6 hundar hade varit ett problem att få med sig på vandringen. 🙂

Dag 3 del 1

I går när jag kom stapplande i eftermiddagssolen, trött och stinkande av svett och bokstavligt talat inte orkade gå ett enda steg till – stannade en taxi framför mig och en dam med camino-rygga och i ännu sämre skick än jag ramlade ur. Byggnaden jag stod framför där på landsvägen var tydligen ett “hotell” och hon hade förbokat rum där. Vi letade tillsammans efter dörr att gå in i. Tyvärr var man tvungen ta ett trappsteg ner och det klarade knappt varken hon eller jag. Hållandes i väggen hittade vi till sist en ringklocka. Hon fick ringa.

Jodå, även jag kunde få ett rum.

Det var obeskrivligt skönt att komma in i ett svalt rum. Först efteråt upptäckte jag att man inte fick skölja upp kläder – men då hade jag redan gjort det. Tyvärr kommer kläderna inte att hinna torka men det får bli ett senare problem.

Middagen var inte jättefräsch och jag kan inte äta så mycket – några gröna blad och en halv tomat, några tuggor sönderkokt spaghetti.Alla vegetarianer blir serverade någon sorts helt smaklös och förstås sönderkokt grönsaksröra som jag faktiskt inte kan svälja. Några centiliter rött vin. En halv pannacotta. Nej det var inte gott. Men jag var inte hungrig heller.

Sen stoppade jag in öronpropparna som jag fått av en camino-vän samma morgon. Och öppnade balkongdörren så den kyliga vinden kunde blåsa runt ansiktet. Och faktiskt somnade jag och sov ända till 02.30. Vaknade och behövde uppsöka badrummet – och upptäckte att jag faktiskt knappt kan gå. Gårdagens vandring satte sig på skinkorna liksom. Fick gå på helspänn för att klara vandringen på rejält ojämnt underlag och det satte sig på skinkor och ljumskar.

Ute är det kolsvart och det klingar från klockan på något djur, troligen en ko. Det låter hemtrevligt. Självklart kan jag inte somna om.

Hur som helst – idag ska jag inte gå långt, den saken är klar. Det är bara 1.5 mil till Pamplona. Det stämmer nog att 3e dagen är värst.

Mest bekymrad är jag över att jag varken äter eller dricker tillräckligt. Jobbigt är det också eftersom man går utanför bebyggelse och om/när man blir kissnödig. Ofta är det stängsel på båda sidor av leden och man kan sällan hoppa in i någon skog eller bakom en sten för att kissa. Dessutom kommer hela tiden vandrare bakom en.

Det är i a f rent och snyggt efter Caminon. Inte alls en massa skräp.

Stämningen är vänlig och trevlig. Hjälpsam. Ibland trevliga samtal och ibland tråkiga “where are you from, ah Sweden, I was there 3 years ago, nice country”.