Dag 6 del 2

Ser ni att jorden blivit röd? Ett makalöst odlingslandskap med mycket vinstockar.

Lena har lite ont i halsen och magen idag. Det är lätt att gå så länge det inte är varmt. Från Azqueta går det först upp-upp-upp till Villamayor de Monjardin och sedan neråt.

Det är ca 1.5 mil till Los Arcos. Inget var öppet i Villamayor – det är ju söndag.

Ingen frukost i magen gör det extra tungt. Går i 1.5 timme och så:

– ett litet ställe! Där dom sålde uselt kaffe och stora mackor… Jag satte mej “Not open!” sade en kvinna. “5-10 minutes”. Skojade hon? Jag hade lätt suttit där i en halvtimme eller mer…. Som tack för väntetiden fick jag en gratis muffins…

Sen gick det lättare att gå!

Långt borta syns Los Arcos!

Huvudgatan där pilgrimer vandrat i mer än 1000 år. En kaffe och en juice – sen dags att gå igen. Samtidigt kommer värmen.

Nu är det 7 glödheta km till Sansol. Ingen skugga. Däremot blå, söta små vindruvor på stockarna. Låg en klase fina druvor på åkern som jag plockade upp och åt. Jag vågade inte stjäla direkt från vinstockarna….

På vägen ser jag 3 hundar och 1 ung man. Dom sitter uppenbarligen och vaktar en stor flock får på andra sidan vägen. Tårarna rann när jag gick förbi. En av hundarna var i riktigt dåligt skick, pälslös och sönderbränd på hela undersidan. Brännande sol. Ingen skugga. Inget vatten. Hundarna var liksom husse helt upptagen av att titta på fårflocken.

Sådana fantastiska och helt makalösa djur hundar är. Jag längtade intensivt efter mina hundar!

1 km senare – Torres del Rio och jag ramlar in på ett Hostal som ligger mitt i vägen.

1 sallad och 1 öl senare är jag i bättre skick. En ren, stor, supervit säng i eget och svalt rum ingår.

Nu ska jag vårda min hals och mina onda leder. Och mina fötter. Och sova.

🙏 Buen Camino!

Dag 6 del 1

Har ni sett The Way? Det var egentligen ett genialiskt namn för det är precis vad pilgrimslivet handlar om.

Vägen. Går den upp, ner, hur många stenar, någon skugga? Sätta ena foten framför den andra. Fortsätta. Det gör ont än här, än där. Benhinnorna. Musklerna. Knäna. Ljumskarna. En tå hamnar under de andra och skaver – Hur stort kommer problemet att bli över tid? Varje dag tänker man “nu får det vara bra”. Varje morgon i gryningen packar man sin ryggsäck. Du går 4 max 5 km/tim. Snabbare om vägen är bra och du är fräsch. Långsammare om du är trött och det är varmt och om underlaget är dåligt.

Finns det vatten någonstans? Möjlighet få en kopp kaffe? Var går Caminon, är du på rätt väg?

I går började jag dagen med en ung brasilianska. Hon försvann när jag tog en paus. Jag hade en kroppsligt trög dag och därför kom Marion ikapp senare. Marion är från Tyskland och nu har vi sovit 3 ggr på samma härbärge. Vi gjorde sällskap resten av dagen. Hon kan inte mycket engelska och min tyska är ännu mer begränsad – bara delvis förstår vi varandra. Hon jobbar med kiropraktik, akupunktur och youga. Hon hjälpte mig med lite mentalisering och andning i går! 🙂 Hon är ännu striktare än jag när det handlar om mat. Nötter, bananer, lite choklad… Ja ni förstår.

Mat och sömn är ett stort frågetecken på Caminon. Jag har fått sovplats varje natt utan att förboka, men det har varit svårt för många. Jag har slutat äta både frukost och pilgrimsmenyer på härbärgena. Det är både dyra och dåliga måltider och nu får det vara bra. Dessutom orkar jag inte äta upp.

Hur stora är rummen, finns det snarkare? I natt sover 10-12 personer i samma stora rum. Imga våningssängar. Runt 02 på nätterna börjar folk besöka toaletterna. Här finns 1 toa i samma rum och 1 dusch därnere. Kö alltså.

En cafe con leche någonstans på morgonen med något litet bröd till. Möjligen en kaffe till ett par timmar senare och gärna lite tortilla – ägg och potatis är ju stadigt. Sen blir det ibland som igår bara ett par bananer och lite mandlar resten av dagen. Vatten att dricka. 1 burk cola/dag (till Marions förfäran) för att det innehåller vätska, socker, koffein och för att jag kan dricka det. Utan att må illa.

Vandringen betyder att man förbrukar 2000 kal/dag. Än så länge har jag inte ätit dom kalorierna. Brödet på morgonen orkar jag halva, tortillan likaså. Det här måste vara världens bästa bantningsprogram – kanske kommer jag hem smal som en vidja? Let’s see!