Det är frost i gräset och vackert soligt väder på morgonpromenaden.
När vi kommer hem vill Kungen av Sutamuroku, d v s Boy, inte gå in. Han älskar att ligga i trädgården och hålla koll. Skäller aldrig.
Boy igen.
Huvudet på den här hunden är galet vackert.
– efter en intensiv helg med sensi-yoga och ridning och umgänge med ”häst-tanter”.
Det var länge sedan som jag sovit så gott! Uttryck som klubbad faller mig osökt i tanken.
Det är måndag morgon och jag är inte vaken än trots 9 timmars sömn.
Att rida 3 pass på sammanlagt 2 dagar har också varit SÅ roligt och utvecklande. Jag blev kär i en häst också! 😀 Så vänlig och tillmötesgående.
Tillbaka till verkligheten är det dags att ta tag i vardagssysslor dom att städa, tvätta och handla. Justja… Jag är ju pensio. Jag har ju tid? Varför stressar jag alltid upp mig lite? Och tänker på allt annat som ska ”hända” i veckan som att bilen ska vara på Rejmes i Åtvid för service TIDIGT i morgon bitti….
Det här med dräktighet hos hundar är lite annorlunda och tålamodsprövande. Äggen susar fritt omkring och fastnar i livmoderhornen först runt 21-22a dygnet. Tydligen kan man, om man är duktig, känns äggen precis den dagen som små ärtor. Sedan mjukas allt upp och känns inte längre. Tikar går dräktiga i 9 veckor och fostren växer som mest först de sista 3 veckorna. Då kan man förstås både se och känna de små.
Lisa var 3 veckor på väg ca söndag-måndag. Om 2 veckor kan man börja gissa ja eller nej. Vid 5 veckors dräktighet är fostren stora som små spelkulor.
Det är fortfarande lite vanskligt med Corona så därför kommer jag att bestämma besökstider för dig som vill ha valp i just denna kull först när jag är mer säker.
Jodå, jag är fullvaccinerad med Astras, men det är tydligen så att 3 månader efter sista sprutan har man bara 15% skydd. Pilutta dej! känns det som, speciellt som att inga nyvaccinationer planeras för min åldersgrupp. Glömda och borta!
Så – jag vill vara säker på dräktighet först och jag tar endast emot besök från dig som är intresserad av valp från just denna kull.
Veckorna trillar på i snabbt tempo trots att jag egentligen inte har så mycket inbokat.
I går var det ridning. På torsdag ska bilen besiktigas plus målarkurs.
Det är så det ser ut. Sådant som man förut gjorde med vänsterhanden och i förbifarten tar nu en del av veckan och ramar in den. Ändå går tiden fort.
Om jag längtar tillbaka till jobbet? Nej faktiskt inte. Jag har jobbat heltid 2 år extra och det känns just nu som att det räcker. Det tar tid att bli äldre också. Kroppen fungerar inte som förut. Inte hjärnan heller.
Men idag läste jag en artikel om Linköpings Fältrittklubb och där fanns en bild på en pigg dam på 80 år som fortfarande red. Det var väl inspirerande?
Kommer jag att ha hund när jag är 80? Kanske. Kommer jag att rida? Tveksamt med kanske!
Helgen kommer att tillbringas på Stenholmen på deras Må-bra-helg. Det hade förstås varit roligt att kunna sova över men den fungerar inte med ett gäng hundar.
Men massor av ridning, yoga, teori och god mat står på schemat. Liksom bad och relax – det senare endast i mån av tid för undertecknad eftersom jag måste promenera hundar när dom andra ligger och jäser i poolen…
Det ska bli kul!
– är vi ute och går 2 mil.
Vi klänger över rishögar och leriga traktorspår i den en gång så fina promenadskogen.
Vi blir också tvungna att gå över en åker med flytgödsel. Vissa hundar rullar hela sig i skiten.
Sen går vi ner till Prästgårdskajen och andas ut.
Dai passar på att bada.
Mimis hela kropp är insmord med gödsel.
Lisa. Än vet jag inte om hon är dräktig eller inte.
Sen fick jag gå hem och bada hundar…. Suck.
Vi har vandrat 22 km efter kanalen idag. Fick sällskap av Ariana och Teddy.
Avslutade med lunch vid Kanalkrogen.
– då blir Dai ledsen på riktigt.
Då sätter han sig på en stol vid bordet och deppar.
Peder Fredricson – mannen jag beundrar mest av alla – för hans horsemanship, klokhet och genuina kunskap om och intresse för och av djur (läs hästar).
ÄNTLIGEN världsetta! SÅ så välförtjänt!
– säger jag som var nära trilla av islänningen Elsa idag när hon blev rädd och for iväg som ett jehu…2 gånger t o m…
Nåja, någon världsstjärna blir jag aldrig, så därför får jag glädja mej åt de som blir det, på riktigt!
GRATTIS Peder med team! Törs vi hoppas på ett nytt Jerringpris? Trots allt gap sist han vann om att folk bara sitter och åker häst och om hur hästmaffian röstar fram folk som inte förtjänar att vinna.
Då går det sönder något. Helst gosedjur. Det tar inte många minuter förrän det blir tråkigt.
– går snabbt!
Varje morgon tar vi en lång promenad på 10-12 km.
Sedan hem och hundarna får frukost.
Här sitter en olycklig katt. Han fick frukost redan innan vi gick ut men han tyckte inte om den. Nu vill han ha ny mat. Han är duktig på att ändra preferenser på vilken mat han gillar.
Nu ska jag dricka upp mitt te och sedan dammsuga.