Kategoriarkiv: El Camino

Dag 3 del 2

Idag var det inte möjligt att gå fort. Jag som hatar att bli om-gådd fick hålla mitt eget tempo idag. Stanna och vila ofta.

Fick den goda idén att hänga blöta strumpor frampå magen. Svalde skönt också.

Leden har gått in och ut ur små byar. Underlaget har varit ok.

Och titta här – frukt! 6 km innan Pamplona står en man och säljer FRUKT.

Vandrade igenom Pamplona och funderade på om jag skulle gå vidare. 5 km till nästa ställe. Och allt mer brant stigning om jag förstått saken rätt.

På andra sidan Pamplona hittade jag ett litet albuerge och bestämde mig för att stanna.

15 km blev det bara idag men mer hade jag ju inte tänkt gå heller. Hittade chips och har fått i mig salt. Har frukt kvar och får se om jag orkar gå och äta ikväll. Blir dyrt om jag ändå inte orkar maten. Liksom.

Rummet har 4 bäddar och här blandar dom kvinnor och män. Alla pratar tyska. Och inte engelska. Vet inte vart alla min kamrater tog vägen idag. Bara försvann.

Annars har dagen varit en hundarnas dag. Några lösa stora blandrashundar i en mindre by. En ledsen schäfer i en lina. 2 hundar det var verkligt synd om, smutsiga och ledsna och instängda på en pytteliten stekhet gård, vadande i sin egen avföring. I övrigt bara fina hundar i koppel. Mötte en fantastisk ung man som gick Caminon med sin hund. Han hade gått hela och nu skulle han hem. Hunden fick varken åka buss eller tåg så nu var han tvungen gå hela vägen tillbaka. Han hade tält som han och hunden sov i, hundar är ju inte välkomna på boenden. Grabben höll med om att mina 6 hundar hade varit ett problem att få med sig på vandringen. 🙂

Dag 3 del 1

I går när jag kom stapplande i eftermiddagssolen, trött och stinkande av svett och bokstavligt talat inte orkade gå ett enda steg till – stannade en taxi framför mig och en dam med camino-rygga och i ännu sämre skick än jag ramlade ur. Byggnaden jag stod framför där på landsvägen var tydligen ett “hotell” och hon hade förbokat rum där. Vi letade tillsammans efter dörr att gå in i. Tyvärr var man tvungen ta ett trappsteg ner och det klarade knappt varken hon eller jag. Hållandes i väggen hittade vi till sist en ringklocka. Hon fick ringa.

Jodå, även jag kunde få ett rum.

Det var obeskrivligt skönt att komma in i ett svalt rum. Först efteråt upptäckte jag att man inte fick skölja upp kläder – men då hade jag redan gjort det. Tyvärr kommer kläderna inte att hinna torka men det får bli ett senare problem.

Middagen var inte jättefräsch och jag kan inte äta så mycket – några gröna blad och en halv tomat, några tuggor sönderkokt spaghetti.Alla vegetarianer blir serverade någon sorts helt smaklös och förstås sönderkokt grönsaksröra som jag faktiskt inte kan svälja. Några centiliter rött vin. En halv pannacotta. Nej det var inte gott. Men jag var inte hungrig heller.

Sen stoppade jag in öronpropparna som jag fått av en camino-vän samma morgon. Och öppnade balkongdörren så den kyliga vinden kunde blåsa runt ansiktet. Och faktiskt somnade jag och sov ända till 02.30. Vaknade och behövde uppsöka badrummet – och upptäckte att jag faktiskt knappt kan gå. Gårdagens vandring satte sig på skinkorna liksom. Fick gå på helspänn för att klara vandringen på rejält ojämnt underlag och det satte sig på skinkor och ljumskar.

Ute är det kolsvart och det klingar från klockan på något djur, troligen en ko. Det låter hemtrevligt. Självklart kan jag inte somna om.

Hur som helst – idag ska jag inte gå långt, den saken är klar. Det är bara 1.5 mil till Pamplona. Det stämmer nog att 3e dagen är värst.

Mest bekymrad är jag över att jag varken äter eller dricker tillräckligt. Jobbigt är det också eftersom man går utanför bebyggelse och om/när man blir kissnödig. Ofta är det stängsel på båda sidor av leden och man kan sällan hoppa in i någon skog eller bakom en sten för att kissa. Dessutom kommer hela tiden vandrare bakom en.

Det är i a f rent och snyggt efter Caminon. Inte alls en massa skräp.

Stämningen är vänlig och trevlig. Hjälpsam. Ibland trevliga samtal och ibland tråkiga “where are you from, ah Sweden, I was there 3 years ago, nice country”.

Dag 2 del 3

27 km blev det idag. Ganska nöjd med det. Passerade Zubiri och gick några km till. Leden idag har varit en hel del upp och förstås en hel del ner. Mest i skogsterräng. Lösa stenar som rullar under fötterna och ojämnt så man måste gå sakta.

Ser ni att det står en häst uppe vid huset. Men den var inte riktig tyvärr…

På det här stället dök det upp ett helt gäng katter. Annars har jag faktiskt inte sett till några.

I morgon ska jag gå till Pamplona. Blåsa under tån.

Hur det är att gå Caminon? Tungt för kroppen. Behållningen är alla som går. Man går tillsammans och pratar en stund. Fikar ihop. Går vidare. Stannar och vilar. Passerar varandra igen. Makalöst många nationaliteter. 4 svenskar har jag träffat idag. 2 ungdomar som hade cyklat från Göteborg och skulle till Finisterre. Och 2 äldre gentlemän som vandrade.

Dom säger att dag 3 är den värsta. Sen vänder det. Efter 1 vecka går man hur enkelt som helst. Ska vi tro på det?

Ikväll ska jag få vegetarisk pasta OCH sallad! Annars lyser vettig mat med sin frånvaro. Det är mycket bröd. Vitt bröd. På förmiddagen åt jag tortilla och det var SÅ gott! Orkar egentligen inte äta så mycket. Skulle nog behöva lite tillskott. Man svettas absolut hela tiden… Fötterna är plaskblöta. Kläderna också.

🙏 Buen Camino!

Dag 2 del 1

Gårdagens tuffa vandring sitter i kroppen liksom 2 vakennätter. Önskar VERKLIGEN att jag kunde sova!

Startade tidigt i mörkret och var glad över min pannlampa. Åt inte frukost på albuerget utan stannade efter några km och köpte. Småkyligt i luften.

Hade funderingar på att gå 28 km idag men vete f-n om jag orkar det…

Behöver en bank och en Pharmacia.

Dag 1 del 3

Orrison!

Att se Orrison var ett riktigt hallelujah-moment! 7 km i brant stigning.

På Orrison kunde jag köpa un café au lait et un bocadillo fromage – skolfranskan satt allt där!

Sedan började en riktigt tuff vandring.

Efter sammanlagt 10 km trodde jag det skulle sluta stiga snart, men ack vad jag bedrog mig!
Det tog 6 km ytterligare, de sista 9 i isande motvind, innan vägen planade ut i några km innan nästa stigning. Ca 1390 höjdmeter och 25 km har jag gått idag. Tog 7 timmar. Lunchen bestod av 1 banan och 1 burk cola.

Utsikten över bergen har varit makalös. Hordar med får, en hel del hästar. Och örnar! Fina blommor – vild krokus.

Några km före Roncevalles började en brant stigning neråt. Aj – knäna!

Jag hade tur och fick plats på ett jättestort albergue. Dusch och kl 19 är det pilgrimsmiddag. Innan dess ligger jag på sängen och tänker inte röra mig! Hela kroppen värker och jag fryser. Jag tänker inte gå den vägen en gång till! Tro mej….

Dag 1 del 2

Behövde lite extra välsignelse
Tidig morgon i Saint Jean. Det är fler än jag som startar
Klart jag fick hundsällskap en bit!
Första 4.5 km gick rätt bra. Sedan började stigningen i ca 90 grader
Vackert
När jag var som tröttast fick jag en karamell – av en japanare förstås! Här sitter jag och tar en paus ca 1.5 km från Orrison

Buen Camino! 🙏

Dag 1

Pilgrimskontoret! Första pilgrimspasset inhandlat för 2 euro.

Allra första natten bokade jag hotell. Bra frukost m a o….

Gruvar mig inför dagens vandring som är den tuffaste av alla sträckor. Kl är 07.15. Vägen rakt ner till vänster när jag kommer ut från hotellet. Sen startar vi, folks!

Det är alldeles tyst och mörkt ute. Känns som om bara tomten är vaken. Och jag.

Denna dagen ett liv!

Jag är stolt över mig själv!

Först att jag vaknade i morse. Tog en taxi före 05. Kom i tid till flygplatsen.

Linköping – Amsterdam gick bra. Timmavis av väntan på flygplatsen till nästa flyg.

Sen var flyget från Amsterdam till Paris försenat p gr a att det läckte. Inte hade det catering heller. Under väntan på att cateringen anlände lagade dom tydligen läckan. Samma macka som på morgonen, men den här gången med skinka på. Inget för en vegetarian. Sen körde kaptenen racer bort till Paris, så snabbt att hela planet skakade.

Dör jag så dör jag! Tänkte jag…

Vi kom till Paris. Just det. Sen skulle vi stå i kö för allas pass skulle kollas – även de som skulle ta transfer vidare – que…?

Mitt pass var det tydligen något konstigt med. Trots att det är sista skriket bland pass och svenskt och jag är blond och blåögd tant. Kontrollanten glodde på det i säkert 30 min och skulle ha boarding kort och biljetter dessutom. Till sist släpptes jag igenom.

I Amsterdam fanns – liksom i Sverige – inte en människa att fråga. I Paris fanns som tur är rätt många att fråga. Men fransmän – dom babblar snabb franska och viftar lite med händerna. Sen är dom klara. Liksom.

Jag gick alltså lite planlöst omkring. Vart skulle jag? Nerför en rulltrappa. En dörr direkt ut på plattan. Var det DIT planet skulle komma…? Nejdå! Rätt som det var stod en buss där. Jag hoppade på. Lite undrande.

Och tro det eller ej. Nu sitter jag och väntar på att det ska bli boarding time för resande till Biarritz. Jag har också – med möda… lokaliserat var man går och letar rätt gate. Jag har en tavla framför mig så jag kan se när rätt gate kommer upp.

Sista flyget idag!

Sen är det bara resten kvar!