När man kommer vimsande i mörkret vid 6.30 och har långt att gå blir man överlycklig över att hitta ett öppet café som serverar FRUKOST. Färskpressad apelsinjuice är en hit och äntligen slapp jag sött bakverk – bröd med olivolja och tomatröra var en riktig fest…

Jag tänker på er, allihop, där ni är på väg till jobbet därhemma! Ha en bra dag!

Lyckades ta mig ut ur Narrete och har gått 2.1 mil idag genom vinstocksfält. Här i regionen skördar man druvorna just nu. Det gör man inte genom att köra runt på stora maskiner – man skär loss varje druvklase för hand och för att nå dem måste du stå med böjd rygg. Sen lastas klasarna på flaket av små och urgamla traktorer… Vin borde troligen kosta mycket mer än det gör!

Idag har även min vänstra fot bråkat alldeles hemskt med mig. När vartenda steg är plågsamt tar det lång tid att gå 21 km. Jag orkade inte med 12 till utan det fick bli stopp i Azofra. Det blev ett kommunalt Albergue och rummen är indelade i 2 och 2 sängar med spånplattor till nästa rum. Jag får dela bås med en sur amerikanska modell äldre blåhårig tant som stirrade på mig det första hon gjorde och frågade om jag var förkyld. “Nej, astma” så jag förskräckt. Jag blev rädd att jag skulle bli utkastad…

Här kan man inte låsa om sin rygga. Men jag tror ändå jag ska gå uppåt gatan och kika efter något att äta.

Och vad tror ni händer precis nu??? Snarkarna från natten innan klev just förbi! Jag gick för kort i dag… 😱😱😱😱😱

Denna dagen ETT LIV. I alla fall den senare delen.

Första delen gick underbart. Började med att hitta frukost – bara det! Underbar soluppgång

Tänk att få knata upp för berget med sådana vyer runt sig!

Och en skylt:

Efter dryga 11-12 km kom jag till underbar liten stad, Viana.

Sedan vidare till

Här startade min dåliga dag! Nu är vi i Rioja och här bryr man sig inte mycket om några attans pilgrimer. Vaddå märka ut vägen? Alla pilgrimer jag hade med mig – och med bra appar på rätt väg! – stannade här. Jag hade gripits av agg till staden och vägrade stanna. Fick god hjälp av en amerikanska – med app! – och samma åsikter om staden.

Jag har gått nästan 33 km idag, och de sista 4.5 timmarna i den hemskaste sol utan skugga. Nu har jag stannar i Navarete och är åter inhyst i trångt rum med många våningssängar.

En ny skylt

Den här delen av Spanien är mycket mer torr.

Förutom oviljan att märka ut leden och att använda helt egna tecken och figurer helt random – har dagen – förutom när jag gått vilse! – inneburit omväxlande och roligt vandrande.

Nu sitter jag med en kall öl och njuter och försöker mota bort huvudvärken.

🙏 Buen Camino!

Ser ni att jorden blivit röd? Ett makalöst odlingslandskap med mycket vinstockar.

Lena har lite ont i halsen och magen idag. Det är lätt att gå så länge det inte är varmt. Från Azqueta går det först upp-upp-upp till Villamayor de Monjardin och sedan neråt.

Det är ca 1.5 mil till Los Arcos. Inget var öppet i Villamayor – det är ju söndag.

Ingen frukost i magen gör det extra tungt. Går i 1.5 timme och så:

– ett litet ställe! Där dom sålde uselt kaffe och stora mackor… Jag satte mej “Not open!” sade en kvinna. “5-10 minutes”. Skojade hon? Jag hade lätt suttit där i en halvtimme eller mer…. Som tack för väntetiden fick jag en gratis muffins…

Sen gick det lättare att gå!

Långt borta syns Los Arcos!

Huvudgatan där pilgrimer vandrat i mer än 1000 år. En kaffe och en juice – sen dags att gå igen. Samtidigt kommer värmen.

Nu är det 7 glödheta km till Sansol. Ingen skugga. Däremot blå, söta små vindruvor på stockarna. Låg en klase fina druvor på åkern som jag plockade upp och åt. Jag vågade inte stjäla direkt från vinstockarna….

På vägen ser jag 3 hundar och 1 ung man. Dom sitter uppenbarligen och vaktar en stor flock får på andra sidan vägen. Tårarna rann när jag gick förbi. En av hundarna var i riktigt dåligt skick, pälslös och sönderbränd på hela undersidan. Brännande sol. Ingen skugga. Inget vatten. Hundarna var liksom husse helt upptagen av att titta på fårflocken.

Sådana fantastiska och helt makalösa djur hundar är. Jag längtade intensivt efter mina hundar!

1 km senare – Torres del Rio och jag ramlar in på ett Hostal som ligger mitt i vägen.

1 sallad och 1 öl senare är jag i bättre skick. En ren, stor, supervit säng i eget och svalt rum ingår.

Nu ska jag vårda min hals och mina onda leder. Och mina fötter. Och sova.

🙏 Buen Camino!

Gick ut från Manor i morse vid 07.

Gick mot detta samhälle och hittade – när vi tappade bort leden – ett litet bageri där man kunde köpa ett färskt bröd direkt ur ugnen och kaffe i en automat. Smakade ljuvligt så där tidigt på morgonen!

Några bilder från dagens vandring mellan Manor och förbi Estelle, med stopp för kvällen i Azqueta. Egentligen hade jag velat gå 5 km till men ni vet det där med att gå de sista 5 km efter att redan ha gått 25, vid varmaste tiden vid 16… Och med rejäl uppförsbacke!

Det lilla albergue vi hittade i går är rent och sovsalarna visserligen större men det blir ändå luftigare. Fönstren får aldrig stå öppna tydligen. Jag som sover för öppet fönster nästan året om.

Ingen har snarkat i natt. I med öronproppar och kudden ovanför huvudet. Ändå svårt somna.

Har nog slumrat till en stund frampå morgonen. Klockan är 06. Här får man inte gå ut genom dörren förrän 08. Olika regler på olika ställen.

I dag har jag äntligen inte ont i kroppen. Däremot svårt att andas och hosta. Mår illa och känner mig spak. Munsår på gång. Sur i magen.

Idag ska bli ännu varmare än i går. Och de närmaste dagarna ännu varmare till det vänder och blir svalare. Hatar verkligen värmen. Hemma hade jag inte gått ut alls. Här finns det ingenstans att gömma sig för oss pilgrimer. Alberguen är stängda på dagen. Vi måste vara ute.

I går när jag satt och led i skuggan vid en kyrka kom en asiatisk kvinna och gav mig ett par hårda karameller. Så vänligt!

Vi är i Navarra nu, vindistriktet. Har ännu inte sett några vinstockar men däremot mandelträd

– och vilda fikonträd, tyvärr var inte fikonen mogna ännu.

I gryningen gick jag ut från Pamplona. Med en hel del hjälp från ortsbefolkningen. Det var inte helt enkelt att hitta vägen ut.

Gick igenom förorterna och ut på landet. Det var dimmigt och klart man blev glad när man såg en sån här vy framför sig.

Jag träffade många “gamla” vänner idag. Alla rejält slitna.

Tuff uppförsbacke på 4-500 meter – då blir man överlycklig över att hitta ett café på toppen!

Ser ni den lilla krokiga vägen? Den skulle vi gå uppför.

På toppen fanns dom här figurerna – som jag alltid velat se!

Sen gick vägen brant nerför. Med sånt här underlag. Dessutom var det mitt på dagen och över 30 grader varmt.

Stannade inte i Puente la Reinta utan gick vidare till en liten by, Manor, 5 km bort.

Om du har gått 2.5 mil redan, gå INTE 5 km till med en sista backe på nästan 500 höjdmeter! Min astma blommade ut och jag hade nog dött där på vägen om inte en vänlig dansk hade tagit min rygga och en tyska gått mig i hasorna och pratat med mig. Visserligen tyska, men vänligt tilltal känns alltid igen!

I dag blev det 30 km.