I går kväll var jag med om en otäck sak – skulle ge hundarna en godis och ingen Taizan kom. Fick gå och leta efter honom – han låg i en korg. Ropade en gång till – ingen reaktion. Gick bort till honom och lade godiset framför hans näsa och sade hans namn en gång till – fortfarande ingen reaktion.
Vad rädd jag blev! Jag trodde han var död!! Usch så obehagligt, gick och tände lampan för att kunna se ordentligt. Såg att han levde genom att ögonen var halvöppna och rörde sig lite. Då gick jag och rörde vid honom och då vaknade han och var ganska förvirrad.
Undrar vad han drömde? Och jag var tacksam för att han levde…. Han andades så lätt att det nästan inte syntes. Han var så trött i går att han missade kvällsmaten och det har aldrig förut hänt i världshistorien.
Klart han fick sin kvällsmat bortburen till sig då!
Pärlan. Min underbara lilla Pärla.
När Pärlan var 4 månader gammal försvann hon i skogen i över 1 dygn. I minusgrader och snöstorm.
Min mamma hjälpte till att leta efter henne och sedan dess har de 2 haft en speciell relation.
I går när vi kom fram till mamma som är sjuk och nyopererad fick ingen hund följa med in. När jag kom ut till bilen efter en stund började Pärlan skrika. Hon skrek på ett sätt jag aldrig hört förut. Det gick inte att få tyst på henne och hon ville inte följa med på promenad. Hon gav sig inte innan hon fått följa med in.
Hon ville hälsa, hon ville hjälpa, hon ville överföra sin obändiga energi och sin kärlek. Det fick hon. Sen var hon nöjd.
Titta här! Ser ni markeringen där man ska riva av? Nä just det – den finns knappt.
Jag har jätteproblem att riva av bajspåsar i vinter. Samma problem med alla sorter som jag har provat. Antar att dom tillverkas på samma ställe? Hälften går sönder. Man kan inte riva dom utomhus för då går dom garanterat sönder.
Det är för lite räfflat, för små hål, där man river.
Irriterande.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!