“Under veckorna ska hunden vara ensam hemma hela dagarna med kort rastning mitt på dagen. På kvällarna ska den leka med våra barn (alt. barn-barn) och på helgerna ska den följa med till mina föräldrars gård där den ska leka och umgås med släktens alla hundar och springa fritt på gården “.
Ovanstående liv passar INTE en shiba! Guldstjärna till er som kan hjälpa mig förklara varför! 😆
Vi har ett komplicerat förhållande.
Nej det är inte jag som gör det komplicerat. Det är han.
Idag var jag sen hem och då är han lite upprörd. Då skäller han högt när jag parkerar bilen och han påpekar att jag är sen genom att vara överdrivet glad när jag kommer. Hundar kan inte fejka glädje – annars skulle jag nog säga att han det var det han gjorde.
Andra gånger kliver han inte ens upp för att hälsa.
Ibland vill han kela – men han bestämmer helst var när och helst hur. Några överdrivna känsloyttringar vill han inte veta av. Inget larv!
Han har perioder när han kräver att få sova i min säng. Andra perioder vill han inte ens komma in i sovrummet. Då håller han sig på ett annat våningsplan.
Han väljer exakt när var och hur vi ska ha kontakt.
Hur som helst – jag har skakat på huvudet och gett upp. Jag förstår inte. Nej. Ibland får man bara acceptera läget. Och inse att man inte förstår.
Shibor håller en alltid på mattan. Liksom. Jag har levt med shibor sen 70-talet. Men jag förstår fortfarande inte.
Samtidigt är det charmen. Min människohjärna förstår inte. Dessa små enkla hundar. Till synes enkla och utan lysande yttre eller inre. Vad har man dom till? frågade någon mig en gång.
Jaaaaa….
Man får inte lysa som en stjärna. Eller känna sig mer begåvad. Ibland inte ens utvald.
Men kanske….Har man sina shibor….för att hålla sig ödmjuk. Och för att påminna sig om – att det finns små röda – och för den delen svarta och ibland vita – små hundar som man inte förstår sig på. Hur mycket man än försöker. Och tränar.
Hos SKK kan man gå in på Avelsdata och titta på olika data om shiban.
Tyvärr har inte tillräckligt många shibor gjort MH (mentalbeskriving) för att det ska gå att få fram en rasbeskrivning.
Men på BPH (mental & personlighetsbeskrivning hund) finns det. Det året som där finns 2 tikar som gjort provet – det var Funny och Zum! 🙂 Pärlan har gjort MH.
Shiban har ett flyktbeteende som försvarsmetod och mycket lite av hot och aggressivitet. Däremot ett lekbeteende med föremål – vilket förvånade mig faktiskt. Shiban har också en försiktighet för att gå på olika underlag – och det plus flyktbeteendet kan vi nog förklara utifrån urhundsperspektivet. Det är klokare för den som vill överleva att vara försiktig med var man sätter ner sina tassar så man inte skadar sig. Plus att sticka iväg i stället för att stanna och hota och slåss.
Jag kommer ihåg hur Funsan blankt vägrade gå på plast-taks-underlaget som gungade. Zum gick dock, men behövde övertalning. Båda flickorna var mest intresserade av korven som gubbarna bjöd på – och det var också typiskt för shiban – högt matintresse. Såklart! Ska man överleva måste man se till att äta!
Jag måste kolla upp MH – och anmäla Mimi och Lara. Det är otroligt roligt att gå! Även om man tror att man känner sin hund så blir man överraskad.
På MH måste man ha sin hund lös men på BPH får man sätta på hunden en lina.
Så här ser matskålarna ut nu på morgonen för Mimi, Lara och Boy. Pärlans är garanterat tom.
Det här är shibans sätt att reglera sitt födointag. Klokt. I förhållande till motion, pälssättning m m behövs inte så mycket mat just idag.
Sen vill Boy vara ifred när han äter. Om någon tittar på honom vill han inte äta. Hans döttrar vill också komma tillbaka och äta lite mer av och till.
Så nu har jag lärt mig att låta skålarna stå en stund. Och förstås hålla Pärlan därifrån. Annars är dom tomma. Pärlans ambition är att hålla sig själv i betydligt högre hull än vad jag vill att hon ska vara. 🙂 Vi är inte överens där!
Absolut perfekt!
Allt som är mitt är mitt
Allt som är ditt är också mitt
Allt som finns tillhör alltså mig. Bara mig.
Lånar en bild på Ben. Så vackra cremefärgade shibor är!
När shiban kom till Sverige var ju creme en godkänd färg. Beni My-Lou hette en dotter till Lilla My, den allra första shiban som kom till Sverige. Lilla My var en makalös, röd liten tik! Jag älskade henne! Så där fantastiskt dynamisk i personligheten. My-Lou var likadan. Hon bara STOG stilla och såg ut så gick andra hundar omvägar. 🙂 Det bara gnistrade om henne.
Shibor av den rätta kalibern glömmer man aldrig. När man har haft turen att träffa på en. Den fångar en i både utseende och utstrålning. Sen är den sorten inte så enkel för folk att ha – det kräver både bestämdhet och fingertoppskänsla. En sådan hund måste man både respektera och behandla med respekt.
Det finns en oro i Japan över utvecklingen av shiban utanför Japan. Den pälsfluffiga, tunga, grova showshiban är inte av den typ man önskar i Japan.
Taizans och Hanas uppfödare Enshuuhirosesou MasakazuSatou skrev på FB 2012-06-30:
Please get to know.
A Shiba is a natural treasure in our country.
Although the direction of a foreign country will be considered to be a dog, it is cultural assets for us the Japanese.
as for a breeder, it is small that I am talking — it is not bundling, coming out and talking
Nippo was made for the purpose of research and preservation of how not the dog-species organization that performs Shaw but the Shiba, and the Japanese dog have influenced the life of us the Japanese.
The midget Shiba has built each system as a local dog in each area in Japan in each area.
For us the Japanese, a Shiba is the Japanese race’s culture and is history.
It will not be necessary to carry out such a talk, if I keep the Shiba as trade.
I would like to understand the thing well.
With me
柴犬は我が国で天然記念物です
他国の方は犬と考えるでしょうが我々日本人にとっては文化財なのです
私の話している事はブリーダーの小さなくくりで話しているのではありません
Nippoはショーを行う犬種団体ではなく柴犬及び日本犬が我々日本人の暮らしにどう影響してきたのかの研究と保存を目的に作られました
柴犬は日本の各地域に地元の犬として各地域にそれぞれの系統を築いてきました
私達日本人にとって柴犬は日本民族の文化であり歴史なのです
私が商売として柴犬を飼っているのならこのような話をする必要もないでしょう
その事をよく理解して頂きたいです
Glöm inte – träna mycket hantering av era valpar/unga hundar.
Var lite “bufflig” i kontakten ibland. Buffa på, lek att ni tar i ben och svans. Håll i på olika sätt.
Kela med hunden och passa på att känna och titta överallt.
Ställ på bord varje dag och träna på att både ni och hela familjen och alla vänner får känna igenom hunden. Titta på tänder. Lyfta på benen. Känna på testiklarna på hanarna.
Ibland kan det vara värt en godis när man står just på bordet. Inte alltid.
Varför ska ni lägga ner tid på detta?
Shibor har en stor känsla för integritet. Därför måste det tränas, att deras kroppar tillhör människor på ett lite annat sätt än vad hunden tänkt…. Det skulle ju kunna hända att ni vill ställa ut. Då får hunden inte protestera vid hantering av främmande människa. Det kan också hända att hunden blir sjuk och måste undersökas av veterinär. Samt få behandling. Av er. Tänk er bara att göra något simpelt som att ge örondroppar till en hund som inte är van vid hantering. Katastrofläge!
I går planterade jag ett gäng blommor i krukor i trädgården. Mimi, Lara och Boy höll mig sällskap.
Lara hittade något intressant i min vildvuxna rabatt – och plötsligt klickade det i mitt huvud. Talgoxarna som flög runt och kvittrade – det satt förstås en unge gömd i rabatten!
Dröm om min förvåning när Lara gick därifrån och INTE ropade på de andra att komma och hjälpa till…. Det hade aldrig hänt med gårdagens shiba! Då hade fågelungen varit död innan jag hade hunnit reagera.