Kategoriarkiv: Karaktär

…tänka sig…

Utan TV sen i torsdags! Å nät. Nu är det söndag kväll. Å jag har överlevt… Började läsa i stället – Per Jensens “Hundens språk och tankar.”

Lite chockartat att förstå, att hundar har ett lika starkt känsloliv som oss människor. Och har ett mycket större medvetande än vad man tidigare trott. Kan räkna ut saker – ja, många hundägare har ju liksom känt på sig att så varit fallet…

Kan rekommendera boken! Otroligt intressant! Och tankeväckande.

Var rädd om din hund! Den känner lika starkt som du, även om den inte är lika rationell. Men är det inte just därför som vi älskar våra hundar?

Jag tänker på alla rescue-centers i USA där äldre shibor blivit placerade efter att ha blivit övergivna av sina familjer.

Då gråter jag. På riktigt. Vilken sorg – tjäna sin familj med sin kärlek i hela sitt liv. Och bli placerad på killing centers. När du blir gammal och kanske sjuk. Vilken sorg.

Shibor har det så starkt i sig. Dom vet när dom blir gamla och sjuka. När en shiba blir dålig på riktigt försöker den dölja det. Jag brukar säga att så länge dom skriker är det lugnt. Men när din shiba blir tyst och stoisk är det riktig fara på färde.

Shiban är en urhund. Som står nära vargen. Gamla och sjuka djur blir barmhärtigt övergivna eller avlivade. I en vargflock håller man inte liv i sjuka medlemmar eftersom det är en fara för de andras överlevnad.

Det vet shibor.

Ta hand om din shiba! Den är speciell.

Sur och trött

Nu har Zelda hållit mej vaken halva natten bara för att jag skulle gå upp kl 4. Först genom att bara ranta omkring. Sen genom att börja tjata mer och mer.

Kl 1 var jag tvungen gå ut med henne och sen kunde jag inte somna om. Hon var bajsnödig gudbevars. Nej inte dålig i magen och hon skulle gå omkring  bra länge innan hon kunde sätta sig så akut kan det knappast ha varit….

Så nu är jag trött och riktigt riktigt sur men dags att sätta fart.

Shibors “karaktär”

När små shibavalpar varit utanför valphagen EN gång inser dom omedelbart att dom inte längre vill vara instängda I hagen. Klagomålen mot “panget” startas genast!

Samma händer första gången dom får gå ut och kissa. Sen ska dom ALLTID göra det, punkt slut!

Men nu, små barn, får ni allt vänta ett par dar innan jag bygger ut valphagen till större storlek! I morgon har ni hundvakter på ingång för matte ska åka på utställning!

….full i skratt…

Zelda är en riktig liten  polis… 😆

På morgonen sitter jag en stund med henne och valpar och pratar och beundrar hennes fina barn och hur duktig mamma hon är. Det tycker Zelda om!

Mimi och Lara vill också gärna vara med, men det tillåter inte Zelda. I går morse satt Lara utanför dörren och väntade.

När Zelda upptäckte det blev hon väldigt upprörd! Sitta där med ful uppsyn som om hon hade rätt att vara där!

Jag fick snabbt köra ner Lara  – men Zelda var fortfarande upprörd och sökte upp henne och ställde sig framför Lara och  stirrade dominant på henne. Lara var duktig och sa att hon skulle uppföra sig ordentligt….förlåt förlåt….

Men Zelda fortsatte uppföra sig på värsta polis-humör hela promenaden så jag fick huta åt henne på allvar att lägga ner.

Först i morse förlät hon stackars Lara men först efter att ha gjort en ny  “kontroll” över Laras  uppförande…

Ibland måste man skratta!

Buck

Har ni sett filmen Buck – finns på Netflix. Handlar om hästtränaren  Buck Brannaman.

Det finns förstås skillnader mellan hästar och hundar men också likheter. Båda är arter vi tagit till oss. Båda är flockdjur och  beroende  av människor.  Hästar  väger 500 kg och uppåt – hundar är små. Shibor väger runt 8-13 kg – små pyttar i jämförelse.

Jag håller med Buck som säger – din häst reflekterar din själ. Din hund reflekterar också din själ. Inga fel hunden gör beror på hunden utan på dig.

När jag vill bli påmind om grundläggande saker i hundhantering tittar jag på Buck. Cesar Milan säger egentligen precis samma sak. Det är lätt att behandla hunden som något som ska passa in. Den ska göra som vi vill. När vi vill. På det sätt vi vill. Hur kommer vi dit?

Är det oss själva och vår grundläggande hantering vi ska börja med? En hund är ingen människa. Ja det vet vi förstås. Men hur många av oss har klart för oss skillnaden och det ända in i hjärteroten? Hur många ser till att hundens grundläggande behov uppfylls för det första. Av t ex aktivitet – ett hunddjur i fritt tillstånd rör sig många timmar per dag. Spårar. Letar mat. Sover mycket när det är mätt.

Våra hundar får allt serverat på silverbricka men lever för det mesta urtråkiga liv. Hur många timmar går ni t ex ut och går tillsammans? Idag när det är så fint vårväder – ta en långvandring ihop! Gå ut 3-4 timmar och gå framåt! Ta med fika – till hunden också… – och skicka lite bilder till mig sen! 🙂

– och ni, Buck på Netflix. Titta.

Tänk på

– tänk på att hur då mår är det allra viktigaste för din hund! Shiban är en stolt hund som inte är “beroende” av sin ägare och kan välja att hålla sig på avstånd, om och när du inte mår bra. Ganska klokt gjort många gånger!

Ta hand om dej själv, försök vara i balans, så mår din hund också bra! 🙂

Ha en bra dag!

Boy – pussepojken!

Boy
Boy

Boy – den gulligaste shibapojke som finns… (Taizan är ju ingen pojke, han är pensionär! 🙂 )

Jag fick ju Boy när han var 5 månader först och den resa vi gjort tillsammans har varit lång – inte bara från USA till Sverige utan också den inre, mentala resa han gjort.

Jag är ofta förvånad över, att det fortfarande “händer” saker med honom – men så är det ju. Allt och alla utvecklas ju hela tiden, lite i taget.
Boy blev 2 år i slutet av augusti förra året. Jag har i mångt och mycket “väntat in” honom – helt enkelt för att han har låst sig så fort jag ställt krav, han har inte tagit annat än mycket speciella sorters godis etc etc…

Första året jag hade honom var det inga stora problem att klippa klorna t ex – sedan började han från en dag till en annan låta som om han skulle äta upp mig. Och se sådan ut också. Först blev jag osäker och satte på honom munkorg. Men över tid insåg jag att även om han lät och såg ut som om han skulle äta upp mig så tänkte han inte göra det – han är faktiskt världens snällaste hund! Så numera bryr jag mig inte om hur han låter – jag klipper ändå. Jag litar till 100% på honom.

Ibland blir han fortfarande spänd och stel om han tror, att jag ska göra saker med honom som han inte vill. Nu har vi båda lärt oss att ett sätt att lösa upp den knuten helt enkelt är att leka. Jag har en leksak som jag bara tar fram vid dessa tillfällen, se bild!

image

I går kväll satte jag på honom utställningskopplet – han brukar inte gilla det – och gick några varv för att påminna honom inför fredagens övningar. Å han tyckte det var kul och susade med! Han är nämligen så rädd att jag ska dra åt det kring halsen på honom – men avtalet mellan oss är, att jag inte gör det. Nu börjar han lita på att det är så också. Sedan fick han gå in och bada – vilket han villigt gjorde. Han var på riktigt riktigt bra humör, min Boy!!!

Man blir så glad när man känner, att man har sin hund “med”, att man har lyckats kommunicera med varandra och förstår varandra!

Som människa – med förhoppningsvis större hjärnkapacitet – är det mitt jobb att fundera ut lösningar på problem. Aldrig aldrig är det hundens “fel” när saker inte fungerar.

Lara

lara15012

Denna lilla flicka är så speciell.

Det är ju bara några veckor sedan Lara hade en mycket smärtsam upplevelse med en nål i tungan som skulle opereras bort. Första veterinären grävde och bökade med henne på olika sätt.
I går kväll var vi till samma veterinär för att kolla varför Lara har haft en sådan lång löpperiod – snäppet för långt för att matte skulle kunna känna sig  lugn.

Jag var mycket nyfiken på hur Lara skulle ta besöket. Det normala hade varit att visa någon form av obehagskänsla. Men nej! Ingenting.

Samma veterinär igen som gräver och bökar. Lara var helt cool. Passade t o m  på att  pussa på honom.

Kanontjej! Ibland är sådana hundar lite korkade  – men Lara är lika smart som Mimi och Mimi är en intelligent liten flicka. Men  Lara klarade nya aktivitetsbrädor snabbare än Mimi och det gjorde mig förvånad.

Idag har vi klippt klorna på Lara som nu helt kommit över sin klippa-klor-ångest. Hon låg på rygg i mitt knä och bara pussades.

Hatten av för Lara! 💖💖💖 Hon imponerar!

Mina tjejer

image

Mimi Lara och Pärlan. Mina tjejer. 💖💖💖

Ofta ligger dom tillsammans så här. Mimi har ensamrätt på att pussa och tvätta sin mamma – det gör aldrig Lara. Lara vaktar sina ben och sina saker – och än så länge vänder Pärlan bort huvudet och låtsas att hon inte ser provokationerna.

Självklart är jag där och “hutar åt” Lara. Ibland blir hon utvisad – d v s om hon inte ger sig. Lara är en ganska bestämd flicka som inte vill ge sig så lätt. Om Lara blir upplyft i knät sitter hon kvar och kelar, men hon frågar aldrig självmant om hon får komma upp. Men – det kan ha att göra med att det finns 2 andra som vill dit – både Mimi och Pärlan sitter gärna i knä.

Mimi är mycket känsligare och mer tillgiven och kelig. Å andra sidan blir Mimi fortare arg – om här kommer främmande hundar, tex. Då är det Mimi som tycker, att hon har ansvar för att se till att den främmande vet sin plats. Åtminstone till en början – efter en stund är Mimi vänligast i världen.

Lara går enkelt ihop med alla och börjar aldrig ett bråk – men min absoluta känsla är, att NÄR hon blir arg kommer hon att vara ganska så ilsken….

Pärlan visslar och låtsas om inget. Men – ungtjejerna är inte riktigt inne i bråk-åldern ännu. Den inträffar vid ca 12-18 månader. Det är då som sanningens minut kommer – d v s om det här är tjejer som kommer att kunna fortsätta gå ihop eller om en omplacering av någon av dom kommer att bli nödvändig över tid.

Jag håller tummarna – och ett vakande öga!