Monika skrev:

“Hej , läste din text och vill berätta att vi fick möjligheten att ta hand om en shiba som inte kunde stanna hos sin matte pga ändrad familjesituation. Hon var fem år när hon kom till oss, har snart varit med oss i tre år och varit en fantastisk upplevelse. Har haft andra hundraser tidigare men äga en shiba är inte att “ha hund”, den enda skillnaden mot övriga i familjen är att hon inte sitter med vid matbordet. Hon är med precis överallt, fortfarande lättlärd och lyssnar av oss människor på ett förbluffande sätt. När vår vuxna dotter gick igen både sjukdom och tragiska händelser “adopterades” hon av vår shiba, hon följde helt sonika vår dotter med hem och blev den bästa medicinen som fanns att få. En shiba är inte bara en hund, hon lyssnar, pratar med oss och ibland är hon bara som en katt som obemärkt försöker smyga upp och hitta ett knä eller en arm att ligga på.”

Så fantastiskt beskrivning av en fantastisk hund! Tack Monika för att du delar med dig!

För mig är inte heller shiban en “hund”. Den är en medlevare som blommar som mest när man just pratar och kommunicerar och låter shiban vara med och fatta egna beslut. Sen måste man vara strikt med yngre hundar eftersom shiban är en stark varelse som ibland vill annat än det man själv vill. Så en gyllene medelväg måste man hitta där man ger och tar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fem =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.