Olle sover inte i min säng utan bredvid. Han gillar en tygbur som han hämtades i och där har han en varm och trygg bädd. Dörren är självklart öppen men han älskar att krypa in i sitt bo och ligger kvar därinne. I morse började Pärlan stampa på mig. När jag lyssnade noga hörde jag ett svagt, svagt ljud från Olle. Det betyder att han ville ut. Han är en valp som yttrar sig med små bokstäver, Olle. Man får lyssna noga. Han är ingen tuffing i sin personlighet och han pratar tyst.
Olle fick gå ut och bajsade och kissade noga. Ute. Fastän det var blött och spöregnade ute.
Det får man verkligen vara imponerad av! Chihuahua som han är! Olle älskar att vara ute, det är hans bästa.
Lisa är hans bästis. Darina har fortfarande inte accepterat honom utan tycker han är hemsk. Olle känner igen att hon är samma sort som honom och anstränger sig för att komma nära henne. Det går lite bättre.
Övriga får avvakta med närmare kontakt. Boy gillar honom för att han är försynt men tjuriga tikar får man vara försiktig med.
Lilla Älsklings-Olle!
Så söt han är.
Så Pärlan för hans talan när han vill något!
Önskar er en fin lördag!
Man skulle också kunna säga att hon för sin egen talan… Hon vet, Pärlan, att en valp som piper gör att matte kliver upp… Hon är inte dum!