Positiv, glad, svansviftande….. Kopia av sin pappa!
7 veckor gammal
Inne efter en blöt promme. Vatten överallt. Trym är smart och går runt det värsta. Eichii går rakt igenom och stannar olycklig. Alla 3 går hela vägen själva idag och synen av bröderna bus på promenad får mej att skratta. Upp och nerför små stenar och stora stenar. Full fart framåt!
Hemma väntar avtorkning med handduk och frukost. Eichii som är en cool kille annars blir verkligen jättearg när han blir avtorkad. Trym och Assi finner sig utan problem. Däremot blir Assi helt ifrån sig när halsbandet ska knäppas upp. Eftersom dom leker så mycket med varandra vågar jag inte låta honom ha det på. Annars är ju det det enklaste. Många valpar reagerar med starkt obehag på att man är i nacken och krafsar och drar. Därför kan det vara bäst och enklast att låta valpen ha halsbandet på hela tiden i början.
Har haft en lugn stund och valparna har accepterat att vara instängda i köket och hallen med mig. Diskat färdigt.
Inser just att valpen inte tuggar på ett ben utan på en kattskit. Bläh! Ser just en annan valp kliva in i kattlådan helt obehindrat.
Väntar på att det ska bli så ljust att vi kan gå ut på morgonpromenad. Ute ösregnar det.
Vakna igen. Lyckades slumra lite emellan.
Somnade 21
Vaknade 12
Tog ut alla men ingen ville kissa
Själv hade jag just slumrat till
Nu kan jag inte somna om.
– som dom var i morse, lika ljuvligt snälla och tysta och rara har dom varit idag! 🙂
Ikväll ska dom små raringarna ut och åka bil och gå lite bortanför brukshundsklubben. Lara måste få gå en liten stund på sin kurs, även om stunden blir kort för valparnas skull. Nästa tisdag åker en av valparna så sent att vi inte hinner med kursen och sen är den slut.
I övermorgon är det dags för besiktning. Håll tummarna för att allt är bra med småttingarna! Men annat kan jag inte tänka mig.
Intelligenta pigga och rörliga små barn! 💖 💖 💖
Valparna är instängda i valprummet. Dags att sova.
Dom skriker. Argt. Det hade dom inte tänkt sig.
När vi går ut gallskriker alla valparna för att dom måste sitta instängda i köket. Vi kommer hem 1 knapp timme senare och dom skriker igen. Ut med alla valparna. In med alla valparna. Ut med dom igen för dom fortsätter skrika av missnöje eftersom jag vill ha dom i köket när jag fodrar de stora. Nej, ingen ville fortfarande kissa. Badat i hela vattenskålen har dom gjort när vi var borta. Torkar köksgolvet. Svär. Nu är jag på riktigt dåligt humör. Trött.
På morgonpromenaden kröp Boy på något sätt ut ur selen. Han gick inte att fånga in på en bra stund. Till sist lovade jag honom att han skulle slippa selen. För alltid. Då kunde jag ta honom.
Nu sitter jag utmattad i en fåtölj och lyssnar på valpar som leker – läs skäller, skriker – plus Zelda som skriker gällt. Hon sitter instängd i köket för att valparna inte ska dia henne. Hon har inte mycket mjölk kvar och det får valparna att suga värre än vanligt.
Jag ger upp. Vem vill byta med mig?
Går vi ut på koppelträning och promenad. Dom är så duktiga på att följa efter!
Ingen får total panik när det drar åt kring halsen, vilket är bra.
Det är blött och kallt ute. In och torkas med handduk. Uppskattas sisådär. Sen leker vi att handduken är ett farligt djur som ska dödas.
Nu blir det frukost och promenad för dom stora!
Nu vaknade dom igen.
Det blev inte någon lång sovstund.
Halvtimme kvar till jag måste gå upp i vilket fall.