Sur

Var så trött igår att jag somnade i soffan framför TVn. Vaknar kl 2 – förstås – av att Zelma galopperar omkring och skriker med Mimi glatt efter sig. Ryter till – men det lugnar sig inte. Katten jamar upphetsat och det dånar och dunsar.

Måste alltså gå upp och jaga rätt på katten. Hon har stulit en trasa från badrummet som hon leker med. Mimi hjälper till. Alla andra sover.

När jag till sist äntligen fått tag på katten – är jag klarvaken och kan inte somna om. Så innerligt trött på denna katt!

Nu har jag tittat på sista avsnittet av Så mycket bättre. Loves ord – vi bygger broar till andra länder men vi har stadsdelar som aldrig möts – ligger kvar hos mig. Sant. Segregeringen ökar lavinartat. Mellan stadsdelar och mellan människor. Mellan sjuka och friska. Mellan arbetstagare och arbetslösa. O s v.

Ändå finns det goda krafter. I samhället mellan människor och helt bortanför politikernas åsikter om att det tydligen alltid går att krama ur lite till ur folk som troligen ljuger om att dom är sjuka dessutom. Det finns goda krafter som motverkar. Tiggare som får hjälp. Ensamma mammor som får en matkasse. Det finns.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton + femton =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.