Etikettarkiv: Mimi

För några dagar sen

….Hade vi stort trauma här på Sutamuroku. Belle öppnade grindar och dörrar och släppte ihop alla hundarna.

Tikarna åkte förstås i luven på varandra. Skulle tro att Pärlan och fosterbarnet Lara var huvudpersonerna och att Mimi var med och bet lite på den som låg underst.

Efteråt har alla varit arga på Mimi.

Först satte jag ihop Pärlan och Mimi och Mimi fick adekvat skäll av sin mamma och var noga med att förklara sig liten och helt oskyldig….

Efter joggingturen idag fick Lara stanna i trädgården när jag kom hem. Efter en stund släppte jag ut Mimi.

Först vågade jag inte ens titta men så smög jag fram till fönstret. Mimi cirklade snävt runt Lara med raggen rest. Knuffade Lara oförskämt – nu smäller det, tänkte jag och stängde in Pärlan och Boy så att jag snabbt skulle hinna ut….

Men Lara är en väldigt duktig tik. Hon tog inte upp den tappade stridshandsken. Hon var väl medveten om att hon skulle behöva ge sig av från flocken om hon inte blev accepterad av någon alls.

Så efter en stund till satt tikarna en bit ifrån varandra. Lekte gjorde dom inte. Men det såg lugnt ut.

En stund till fick dom vara ute. Tänkte dom skulle bli sur på matte, tillsammans, som stängde dom ute.

Nu är dom inne och det är inga blickar eller spänningar emellan flickorna.

Det dröjer nog inte så länge innan dom kan tänka sig att börja leka igen.

Snart löp?

Nu drar snart Mimi och Lara igång sina löp skulle jag tro.

Dom skulle ha löpt i december…

Det betyder att troligen Zelda – som också skulle ha löpt i december – nog gör samma sak. Zelda är den tik som ska paras härnäst.

Shibor är ursprunga hundar. Jag undrar ibland om det är vädret som avgör löptider. Till en del. Det kan emellanåt skilja en hel del på tiden.

Mimi och Lara blir 2 år alldeles strax. Mimi skulle ha kunnat paras detta löp. Jag ser gärna att tikar är ca 2 år när dom får sin första kull.

I år har jag andra tikar som får gå före och spar mina 2 yngsta till nästa år. Pärlan däremot ska paras under senvåren. Det blir min älsklings sista kull.

Lara

För er som undrar så var råttan som hon svalde frisk. Svälja smådjur som harungar och råttor i relativt otuggat skick är inget som påverkar en shiba negativt. Det tillför bara!

Så nu letar Lara intensivt under alla promenader efter mer mat. Och Mimi försöker ta av henne allt hon hittar. Som vanligt.

Än så länge går det bra emellan dem. Ibland står båda över ett ben härhemma och morrar vildsint. Hitintills är det Mimi som gått segrande ur striden och tagit alla ben och gått iväg.

Jag ser detta som kraftmätningar som faktiskt förhindrar riktiga bråk.

Mimi och Lara är ihopkopplade
Mimi och Lara är ihopkopplade

Vi får se hur det går. I längden. Flickorna blir 2 år till senvåren/sommaren. Någon gång smäller det troligen.

Rangordning

Rangordning är viktigt för shibor. Vem bestämmer och vad? Om detta inte är klart överlever inte flocken. Det vet shibor.

Vi människor har en tendens att tänka linjärt. I hundars värld är det mer komplicerat än så. Rangordningen varierar också i en flock med ålder, löp, dräktigheter o s v.

Jag tittar på Mimi och Lara och försöker förstå hur deras rangordning ser ut. Mimi bor med sin mamma och pappa. Det gör att hon får ett försprång gentemot Lara. Lara är fosterbarn och utböling. Danska. Det vet alla. Hon tillhör inte familjen på riktigt. Hon är låtsasbarn.

Mimi är den som i sitt beteende är undergiven. Hon sätter ner svansen och sänker ryggen. Hon är vän med alla.

Lara är den som vaktar. Hon har lätt för att ge hals för att berätta, att något konstigt händer. Det är hennes bidrag i flocken. Hon leker tufft ned Mimi och det ser ut som om hon är mer ranghög än Mimi.

Ja,det är vad man kan tro. I själva verket tror jag, att det ändå är Mimi som är över Lara i rang….

När Zum var här var det Zum som var ranghög. Hon bestämde allt. Inte med våld och tvång utan genom att vara självklar. Och genom att låta det lysa igenom lite, att ni gör som jag säger, annars….

Men det säger inte Mimi. Eller gör hon inte det ändå? Fast på sitt sätt?

Det är otroligt intressant att titta på sin hund och försöka förstå, hur den fungerar. Ofta bestämmer våra hundar mer än vad vi själva tror. En shiba brukar kunna uppfostra sina ägare ganska mycket…. 🙂

Rangordning

Jag vet att det finns synpunkter på att rangordning inte finns.

Men förklara då detta för mig – Mimi som alltid hjälpt mig med alla valpkullar har inte kunnat umgås med Funnys barn. Hon har varit sur mot dom och nypt i dom. Mot Zums barn fortsatte hon vara en snäll storasyster.

När hon varit dum mot Funnys barn gick hon sen bort till Zum och petade till henne på nosen – ungefär som om hon sa “Bra gjort eller hur” eller “du och jag” el liknande….

Men nu när Zum flyttat – är hon samma snälla storasyster mot Funnys valpar.

Konstigt eller hur?

I min tolkning var Zum den ranghögsta tiken och därför skulle Funnys valpar inte få finnas. När Zum inte är här så räknas Funnys valpar som flockens viktiga valpar.

Skönt för mig och bra för valparna! Och roligare för Mimi eftersom hon kan vara med mig och valparna.

Bara färskfoder?

Sen början av veckan står Mimi och Lara på bara färskfoder. Jag har provat att ge det till Pärlan under perioder men tror faktiskt att hon mår bäst av att äta både torr och färskfoder. Boy också. Boy är så kräsen att han vill ha variation.

Just nu ger jag bara Mush. 8-9 bullar/dag ska Mimi och Lara ha. Tycker Mimi verkar tappa vikt och bli hungrig på den mängden och då är motionen just nu nerskuren till hälften p gr a valparna. Hon behöver troligen mer. Lara verkar klara sig bättre. Man ska inte tro på den mängd foder som tillverkarna säger utan titta på sin egen hund.

Kom hem

…..från långpromenad.

Släppte in Funsan till hennes valpar och gjorde i ordning hennes matskål. Stod och tittade på en stund hur hon lekte med sina valpar – så sött! Inget man ser så ofta, tänkte jag…. Såg på hur valparna försökte dia men Funny undvek det genom att springa runt runt.

Vände mig om och skulle gå ut ur rummet – och där stod…Funny? På andra sidan gallret..?

Det var Mimi som jag släppt in till valparna!

Ibland kan man inte annat än skratta…