Ikväll har det varit high life hos Funny-barnen. Morrats och studsat omkring. Höjdpunkten kom när Mimi fick komma in och leka lite.
Lika trygg som Zum är med att Mimi går in och ut bland hennes barn, lika sur och arg var Funny. Men hon fick finna sig och dom små hade så roligt att dom knappt visste till sig av lycka.
Sen ramlade dom omkull och tvärsomnade!
Mimi’s syster Astrid skickar vinterhälsning!
Mimi och Teddy älskar verkligen varandra. Ariana och Peter har varit så snälla och haft Mimi i helgen.
Väl hemma är Mimi tvärtrött och tillbringar kvällen så här:
Det var dags!
Världens bästa barnvakt fick komma in och leka med barna! För hux flux idag blev dom marodörer. Som hänger i mina kläder och biter hårt…
Det är lite körigt hos oss!
Efter helgen drabbades hundarna av magsjuka. Först Lara. Sen Mimi. Sedan Boy.
Det värsta är över på 1-2 dygn. Men det innebär mer jobb förstås och valptikarna måste hållas ifrån de andra. Inte för att jag tror att det hjälper…..
Sedan har ju Boy sin tass och sin tratt. Plus att Lara fått något elände i läppen som snabbt blivit värre. Trots tratt. Röd, svullen och sårig så att hon har svårt att äta. Aldrig sett det förut i hela mitt liv. Veterinären i morgon kväll.
Så just nu är det jobbigt hos oss! Dessutom löper Pärlan sen 1 vecka tillbaka och Boy börjar bli lite trånande. Pärlan ska ha 1 kull till. Har inte tänkt para henne detta löp utan nästa.
Titta så duktig Ben är! Han håller utkik genom fönstret utan att välta alla prylar.
Själv sopade jag upp kilovis med jord häromdagen efter att Mimi och Lara sprungit omkring på fönsterbrädan som katter – och jag hade bara 2 blomkrukor….
Mimi och Lara bryr sig inte speciellt om att det kommit nya bebisar. Dom är fortfarande egocentriska tonåringar.
När valparna är 4 veckor får dom komma ner i köket och då kan övriga se dom genom galler.
När dom är 5 veckor kan dom få börja umgås med snälla hundar som Mimi och Boy.
Men det dröjer ända till 6 veckor innan dom kan börja läsa och förstå hundspråk. Då kan dom få träffa mindre snälla hundar som Lara som alltid leker polis med små valpar. Men det kan vara nyttigt det också om det sker under kontrollerade former.
Pärlan tycker alla valpar utom hennes egna är fula, korkade och borde befinna sig någon annan stans än i hennes eget hem. Så där råder kontaktförbud. Som ranghögsta tik är det bara hennes valpar som ska få finnas, så hon har helt rätt i det.
När jag kom hem på lunchen visade det sig att Mimi och Lara öppnat grinden till köket – där dom är halva dagarna. Pärlan och Mimi kom och mötte mig i dörren.
Hjärtat stannade. Lara och Pärlan är ju inte goda vänner.
Men ingenting hade hänt. Ingen var skadad. Lara visade undvikande beteenden mot Pärlan så jag vet inte om hon bara tyckte det var läbbigt eller om Pärlan faktiskt hade pratat allvar med henne.
På promenaden kastade båda onda ögon på den andra.
Så nu finns det inte bara grind utan även stängd dörr emellan.
Ibland har man tur.
Det finns inget roligare än att spåra med sin hund!
Jag lade ett svårt och långt spår till Pärlan som hon löste så suveränt och noggrant att jag funderade på att anmäla henne till prov på stört! Så underbar! Så helt fantastisk! Hon var bekymrad vid återgången för den var lång och svår, men när hon väl vände var hon klockren. Klockren!
Sen skulle jag lägga ett nybörjarspår till Mimi och hamnade på världens sämsta underlag för en nybörjare – sten, moras, ormbunkar och t o m ett dike med vatten. Tyvärr lade jag spåret där ändå och jag måste säga att hon redde ut det fastän det var nära ett par gånger! Nu måste jag försöka lägga ett enkelt och rakt spår om ett par dar…och ett likadant nästa helg…Så hon får känna att hon är duktig.
Nu sover Mimi och Pärlan. Det finns inget bättre än spår för att trötta ut hjärnan på en hund.