….Hur Pärlan mår?
Första kvällen var hon lite orolig – småkillarna fattades henne! Mig också. Jag grät faktiskt lite – sådana charmiga och duktiga pojkar! Så saknade.
Efter några timmar gick Pärlan fram till den dotter hon har kvar hemma – Mimi. Hon ställde sig framför henne och tittade dystert. Jag svär att hon tänkte:
“Jaha…. Jag har ju henne kvar i alla fall…”
Nu i helgen ska vi vandra i Tiveden plus att Pärlan börjar kurs i viltspår. Det hoppas jag livar upp henne!
Hon är med mig varje steg jag tar. Hon är den sortens hund. Alltid redo och alltid med på allt jag hittar på. Sådan har hon varit i hela sitt liv.
Världens bästa hund. Världens bästa hund.
Fina Pärlan, det måste kännas tomt när ens barn åker iväg sådär 🙁 Tur att hon har dig, och Mimi 🙂 Vandring låter ju superhärligt, skönt för er att kunna gå längre rundor nu!
Jag kommer gärna ner med Zinan till våren, så får ni pussas och leka lite. Vi får se hur glad Pärlan blir då med 🙂