Måste berömma

– dom små!

Att ta hand om små valpar är som att ta hand om spädbarn, det är jobb dygnet runt och varje gång man sätter sig med en kopp kaffe eller en tallrik mat så är det något som händer så man måste rusa iväg!

MEN – vet ni att jag inte en enda gång har behövt torka en enda liten kissfläck efter dom här 2 killarna…? Inte en enda gång!

I går höll vi på med en massa som gjorde valparna upp och ner – idag har vi tagit det lugnt, passat mat och sovtider – och allt har varit flow flow flow. Inga valpar har skrikit. När vi har gått ut har dom fått sitt grisöra som dom lagt sig att tugga på.

Pärlan bad om att få valpledigt – för allra första gången. Hon ville gå upp och vila. Det var då Lara fick vara barnvakt. Hon slog den ena valpen i huvudet med en hörntand – snabbt och effektivt – när den inte ville lyda. Skrik och tjut. Sen var det lugnt och hon fick vara ifred. När valparna ville gå ut följde hon efter – inte för att hon gör något med dom – men när grannhunden kom för nära gick hon ut och gav upp ett enda kort skarpt varningsskall.

Jag har städat, tvättat, badat Pärlan (behövligt). Dom stora får inte så långa promenader just nu – Darina håller på och gör mej galen. HON bajsar inne minst 1 gång om dan. Valparna som är 6 veckor gör det INTE. Men annars har allt flutit som en stilla dröm idag, så behagligt! Det jobbigaste dom gör just nu är att bada i vattenskålen.. 🙂

Lugn söndag morgon

Valparna sov ända till kl 5. Så duktiga!

Lite ben och grisöra att tugga på.

Ut med dom stora på promenad.

Nu sitter matte och äter lite av varje till frukost i lugn och ro.

Valparna vid fötterna och Pärlan vid sidan som hoppas på smakbit. Men nej – magen var bra idag men det blir bara färskfoder ett par dar och inte så mycket. Det är dags för henne att sina. Plus att jag inte vill ha tillbaka diarréen.

2 veckor kvar innan detta gäng flyttar. Ska bli så roligt att få följa valparna framåt! Hoppas på många kort framöver! Det finns valpköpare som hämtar sin valp och sen i princip aldrig mer hör av sig – SÅ tråkigt! Dom kommer inte på valpträff eller andra träffar heller. Den valpen är “förlorad” för mig. Jag kan inte följa upp mitt avelsarbete. Plus att alla valpar faktiskt finns kvar i mitt hjärta och jag undrar alltid alltid hur det går. Sen finns det föredömliga valpköpare som är otroligt duktiga på att höra av sig och skickar kort med jämna mellanrum. Om ni följer bloggen vet ni vilka det är! Guldstjärnor till er!!!