Uppdatering valpar

Runt 6 veckor ser man mer och mer av personligheterna. Sen ändrar sig saker fram och tillbaka – valparna utvecklar sina sidor lite olika.

Vid dryga 6 veckors ålder är Zinan fortfarande den fysiskt mer lugna. Han är av och till ganska dominant mot sin bror. Tyst förutom när han vill något – då ylar han högt!

Zinan glömmer aldrig någonsin att man får godis när man kliver in i hallen efter att ha varit ute. Orijens frystorkade är det som gäller!

Zinan sitter gärna på mina fötter och måste ha sällskap ute för att säkert kissa. Zinan kan tänka sig att använda en tidning inne att kissa på.

Zakku är mer utåtriktad och har sin uppmärksamhet på det som händer i omgivningen. Han älskar bollar. Kan leka länge både själv och om man rullar bollen.

Zakku har haft några dagar när han har varit misstänksam mot saker som låter högt utanför staketet. Då skäller han. Värst otäckt är det när mörkret faller.

Zakku ger sig gärna ut på äventyr och blir överlycklig när det finns högt gräs och att få hoppa omkring.

Zakku blir lätt fångad av det som händer runt om honom och ibland kan han glömma godiset vid dörren men han kommer fort springande när han kommer på det…

Zakku är stenhårt rumsren.

Båda valparna vet vad dom heter – Zinan och Zakku. Jag har bara inte lyckats få dom att lystra till Katsu och Shiro… Det går inte in i mattes huvud heller, så den biten överlämnar jag till nya ägarna….. 🙂

Lugn natt

….för valparna. I går kväll var dom så uppspelta att det var omöjligt att få dom att kissa.

Därför nattades dom utan att ha kissat. I morse hade Zinan kissat på tidningar men inte Zakku. Ingen hade skrikit och väckt mig vilket jag var tacksam för.

Zinan hittade ännu ett hål att krypa ut igenom. Som tur är sticker han ingen stans utan vill inget hellre än att komma tillbaka in igen. En öppnad grind och han kommer gärna tillbaka. Hålet på framsidan är igentäppt. Nu måste jag försöka förstå hur och var han kom ut på baksidan. Han är verkligen expert på att hitta hål, Zinan! 😎

Ingen titel…

Vad hette mannen i Hasse & Tages revyer – han som alla hade hört talas om men ingen hade sett…?

Erik Lind? Eller vad var det…?

Precis sån kände jag mig idag när jag för en gångs skull lyfte telefonluren när det ringde. En alldeles förtjusande dam fanns i andra änden. Hon blev alldeles…till sig…över att jag faktiskt fanns… Hon hade tvivlat….

Så förlåt alla som försöker ringa mig och jag aldrig svarar i telefon – jag svär att jag faktiskt finns!

Måste berömma

– dom små!

Att ta hand om små valpar är som att ta hand om spädbarn, det är jobb dygnet runt och varje gång man sätter sig med en kopp kaffe eller en tallrik mat så är det något som händer så man måste rusa iväg!

MEN – vet ni att jag inte en enda gång har behövt torka en enda liten kissfläck efter dom här 2 killarna…? Inte en enda gång!

I går höll vi på med en massa som gjorde valparna upp och ner – idag har vi tagit det lugnt, passat mat och sovtider – och allt har varit flow flow flow. Inga valpar har skrikit. När vi har gått ut har dom fått sitt grisöra som dom lagt sig att tugga på.

Pärlan bad om att få valpledigt – för allra första gången. Hon ville gå upp och vila. Det var då Lara fick vara barnvakt. Hon slog den ena valpen i huvudet med en hörntand – snabbt och effektivt – när den inte ville lyda. Skrik och tjut. Sen var det lugnt och hon fick vara ifred. När valparna ville gå ut följde hon efter – inte för att hon gör något med dom – men när grannhunden kom för nära gick hon ut och gav upp ett enda kort skarpt varningsskall.

Jag har städat, tvättat, badat Pärlan (behövligt). Dom stora får inte så långa promenader just nu – Darina håller på och gör mej galen. HON bajsar inne minst 1 gång om dan. Valparna som är 6 veckor gör det INTE. Men annars har allt flutit som en stilla dröm idag, så behagligt! Det jobbigaste dom gör just nu är att bada i vattenskålen.. 🙂