– när alla hundar bajsar på morgonpromenaden. Och inte bara det – den sista bajsar precis innan sista stället att slänga påsen i.
Ännu bättre blir det när det bara går åt 1 enda påse till alla hundarna….
För det är mer regel än undantag att vi går en promenad på 2 timmar och hundarna bajsar när dom kommer tillbaka till samhället igen där bajset måste plockas upp. Speciellt Boy har den idén. Och ofta Mimi. När Hana bodde här gjorde hon alltid alltid så. Begriper inte hur hon kunde hålla sig i 2-3 timmar för att sk-a när hon kom hem igen….
Mer än nöjd med dessa 2 borstar! Den med skaft är mjukare och bra på mjukare underlag – som kläder etc. Den utan skaft hårdare och bra till bilen m fl liknande underlag.
Har just suttit och borstat hundhår från en hundkorg där håren verkligen hade grävt sig in. Hade varit ett elände att försöka få rent med dammsugaren. Men med en gummiborste gick det lätt!
Första kvällen var hon lite orolig – småkillarna fattades henne! Mig också. Jag grät faktiskt lite – sådana charmiga och duktiga pojkar! Så saknade.
Efter några timmar gick Pärlan fram till den dotter hon har kvar hemma – Mimi. Hon ställde sig framför henne och tittade dystert. Jag svär att hon tänkte:
”Jaha…. Jag har ju henne kvar i alla fall…”
Nu i helgen ska vi vandra i Tiveden plus att Pärlan börjar kurs i viltspår. Det hoppas jag livar upp henne!
Hon är med mig varje steg jag tar. Hon är den sortens hund. Alltid redo och alltid med på allt jag hittar på. Sådan har hon varit i hela sitt liv.
Från Zakku kommer positiva rapporter. Delar av familjen sov sämre första natten men om det var valpen som var stökig eller om det bara var svårt att sova för att det kommit en valp in i huset förtäljer inte historien…
Zakku är glad och pigg och duktig – som vanligt. Matte skriver att han verkar äldre än 8 veckor och det har hon helt rätt i. Han är så kompetent att det lätt att glömma att han är en lill-hund…
Det var 2 utställningar i Sundsvall i helgen. Akimo kom hem med 2 excellent och 1 CK. Jättegrattis!
Utställning är ett rent lotteri. Det handlar inte bara om ens egen hund och den hundens kondition utan också om vilka andra hundar som visas den dagen och sist men inte minst – om domaren. Det är faktiskt inte så att domare alltid är så välutbildade på den ras dom dömer. Ibland är man med om att dom nästan hittar på fel om ens hund. Andra gånger ser dom inte ens de fel som faktiskt finns.
En hund kan gå från VG – very good – till BIR- Bäst i Rasen – på 2 utställningar. Samma hund. Hände Mimi i somras. Med 2 veckors mellanrum. Den typ som inte är söt utan mer japansk har det ofta svårare. Bl & t det svårare än röda.
Man får ta både bra och dåliga resultat med en axelryckning. Man har ju sin hund till så mycket mer. Förhoppningsvis.
Det kom fina och lugnande rapporter i går – småpojkarna klarade resan bra och anpassade sig bra. Var inte rädda utan uppträdde som valpar ska – åt och lekte.
Det gör lite mindre ont i vår själ idag härhemma d v s mattes och Pärlans. Katterna gläder sig och resten av hund flocken också.
Nu har vi nästa hund på ingång – Zelda ska hit för att paras igen. Denna gång faller valet på en bra hane som faktiskt parar.
