….satt jag och hade en så intressant diskussion med en annan shiba-uppfödare att jag missade valparnas läggtid kl 20.00.
Det gillade inte Pärlan. Hon sprang helt sonika uppför trappan – inte bara 1 gång utan flera gånger. Barnen sover däruppe nämligen.
Till sist hade hon fått båda med sig uppför halva trappan och då började valparna tjuta för att dom blev rädda.
Jag också – som släppte telefonen och sprang. Man kan ju ramla ner åt alla håll och kanter i den trappan eftersom den är öppen. Nåja, valparna stod stilla och fick gå till sängs som Pärlan ville.
Sov ända till 3.30 men det är jag helt nöjd med. Då var dom kissnödiga och sprang ut. Sen kommer dom in igen och vill prata och kelas en stund innan dom vill ut nästa gång för att bajsa.
Efter det kan dom tänka sig lite mat. Lite torrfoder utslängt på golvet går alltid att äta lite av. Det är lite för tidigt för ett ordentligt mål mat enligt valparna själva men som sagt lite ”snacks” går ner.
Det är enormt olika hur mycket dom äter. Vissa dagar äter dom som hästar andra dagar nästan ingenting.
Zinan sov i buren och stod trött på bordet. Zakku klagade varje andetag han blev fasthållen på bordet men sprang sedan glatt omkring på golvet och hälsade på veterinären och sköterskan. Han hatar att bli tvingad!
Dessa små barn måste vara dom snällaste någonsin…..
I morgon är det veterinärbesiktning. Veckan trillar på och på söndag är det hemgång. Så fort tiden har gått!
Nu sista veckan är valparna inne i skrika-springa-strimla-perioden. Förödelse och småbitar följer i deras spår! Jag har slängt ner en liten kartong till dom som dom roar sig med. Favoritleken är att en ligger under något och den andra gör utfall och så skriker dom under tiden allt vad dom orkar….
