….ett liv.

Ni kanske tror att vi uppfödare sitter och gullar med fantastiska valpar hela tiden men ack nej.

Dagarna efter förlossningen är kritiska. Tiken kan snabbt bli sjuk och faktiskt dö liksom valparna. Nätterna är ofta oroliga i början.

Inatt har varit en urjobbig natt. Mimi har haft eftervärkar och legat under min säng och grävt. Valparna har skrikit. När Mimi’s valpar skriker, skriker Zelda också. Det gör ont i hennes stora mamma-hjärta.

Jag måste rasta Mimi ensam. Den enda hon accepterar är Boy. Finaste Boy är valptikarnas trygghet. Han låg utanför dörren när Mimi födde och han ligger fortfarande gärna högst upp i trappan. Hans flickor och hans valpar. Ögonen lyser om han får nosa på en valp.

Efter en orolig natt är det lungt i valplådan. Valparna har ökat rejält i vikt.

Efter en helt vaken natt ska jag nu åka till jobbet.

Var finns den där kennel flickan som kan rasta hundar åt mig tro…

…..hundars hemliga liv av Elisabeth Marshall Thomas? Gör det! En gammal goding till bok.

Jag minns hur hon beskriver huskytiken som lade sina valpar hos sig och knöt om. Precis som Mimi gör. Ingen kan komma åt dom eller skada dom. Dom syns knappt.

Det är så rörande att se hur första-gångs-mammor tar till sig sina barn och sakta förstår, att dom blivit mammor.

När Mimi födde fram sin första valp blev hon rädd för den och morrade. Nu har det helt gått över och jag får nästan bära ut henne för att kissa.

Det kommer att ta några dagar innan jag svarar på mejl angående valparna. Vi måste få vila och dessutom vill jag se att alla verkar friska och går upp i vikt som dom ska.

Könen är 1 svart hane, 1 röd och 1 svart flicka.