Maru söker –

– nytt hem. Gärna nära Linköping eftersom han behöver en noggrann inskolningsperiod.

Maru är inte till salu utan letar fodervärdsfamilj.

Maru är pigg, stark och vill gå långa promenader varje dag. Han gillar att träna Nosework.

Du måste ha tid och förståelse för en ung grabb med stort och varmt hjärta!

Kan inte nog betona

– vikten av hantering, socialisering och av att gå många kurser under hundens första år!

Det blir så tydligt när jag träffar “mina” valpar hur de som lagt ner jobb på detta får en supersocial, utåtriktad hund som glatt hälsar – i detta fall på mig. De som inte lägger ner jobb på sin hund får hundar som lätt blir stressade av nya miljöer och som inte alls vill, att främmande människor – eller jag – tar på dom. Detta efter linjer som jag vet är supersociala och inte alls lätta att påverka till att bli oroliga.

Ställ upp hunden på ett bord varje dag. Titta på tänder. Borsta. Känn igenom efter fästingar.

Åk ner på stan, gå på fotbollsmatcher och andra stökiga miljöer.

Ni som har barn har ett guldläge – kompisar! Alla ska kunna klappa hunden. Gärna titta på tänder.

Träna!

Läste i AB

– tips för hur man slipper huvudlöss nu när skolorna startar. Och skribenten citerar läkaren när hon skriver – för 40-50 år sen var vi duktigare på att titta oss i hårbotten.

Dagens skratt!

Lilla doktor – som en person som gick på högstadiet för 50 år sen lovar jag dig – ingen har någonsin tittat i min hårbotten. Ever. Inte i någons som jag känner heller. Vi kanske var speciellt dåliga på det uppe i Hälsinglands skogar, vad vet jag.

Jag har heller aldrig haft löss. Inte mina barn heller. Och ingen jag känner. Inte ens mina hundar har haft löss. Någonsin.

Förr i tiden fanns medel som man köpte till hundarna. Receptfritt. Minns ni Alugan? Om man fick löss eller rävskabb på hundarna var det bara att sätta igång och bada. Nu finns det ingenting. Nu måste man – förstås – gå till veterinären och få medel utskrivna.

En del var faktiskt bättre förr. Inte så omständigt.