Zum skickar hälsning till barn-barnen Assi, Hoshi, Kiro och Fuji.
Saknar er, Therese och Zum!
månadsarkiv: augusti 2017
Nokko
Lillpojken! Ser fram emot att ses på söndag!
Arisu
Vi skickar pussar och kramar till Arisu som varit sjuk och hoppas att vi ses på söndag!
Hope for paws
Hjärtat blöder – men den slutar bra Caroline! 🙂
Fuji
Fuji på ringträning.
Väldigt klokt tänkt av matte.
Att stå och gå är ju en sak som måste tränas för den som vill ställa ut. Men att stå på bord och bli klämd på av främmande människor och visa tänder är ytterligare något som måste tränas.
Någon gång i November brukar ÖKK ha en stor inofficiell valputställning i Mjölby. Hittar inga datum för den just nu men håll lite koll! Väldigt bra träning att vara i hetluften!
Sitter och funderar
….över dagen. Skulle gärna vilja gå en ordentlig vandring. I Rimforsa finns leder som tar ca 4-5 timmar att gå.
Men så har jag Boy. Han mår bra nu efter vad jag kan se men jag vill inte överanstränga honom. Återbesök till veterinär på måndag.
Sen har jag 2 löptikar. Det går långsamt att gå med löptikar. Dom ska nosa och kissa precis överallt.
Sen har jag Maru. Som vill para löptikar och som hela tiden drar i kopplet så matte blir helt utmattad. Han är stark.
Näää…. vid närmare eftertanke… Det blir nog ingen långis. Vi brukar gå 1 mil på morgonen. Det får kanske räcka. Hur tråkigt det än är.
Kurser
Vad ska ni gå för kurser i höst?
Förutom att hunden blir stimulerad och lär sig nyttiga saker och förutom att jag som matte också blir stimulerad – blir i alla fall jag glad av att gå kurs med hunden.
Det är roligt! Inspirerande. Det gör så att jag börjar träna. Annars kan jag bli lat.
Här går vi just viltspår, ska snart börja Nosework 2 och letar rallylydnadskurs.
KUL! Är det!
Och ni….?
Puffar gammalt inlägg
Den här bilden lånar jag av gammelmatte Sara och Shibainfo.
Zelda måste ha varit ca 5 månader här – ser ni vilken stjärna på att bada hon var…..
Maya
Titta så duktig lilla gumman! Simmande shibor är inte helt vanligt även om Zelda älskade vatten som ung.
Hundars liv
Hundar lever här och nu – men hundar tar också med sig minnen. Minnen av hur det var förr. När barnen i huset var små. När familjen åkte på semester. När det var födelsedag.
På vårarna plockade jag alltid fram cykeln. Åkte till ett speciellt ställe och plockade björkris. Till påsk.
Jag hade inte en tanke på att det var något speciellt med det. Akiko var alltid med. Hon mindes.
När Akiko fick diabetes och blev blind slutade vi cykla. Tills en dag som jag av en händelse provade. Akiko blev så överlycklig! Hon sprang vid cykeln stolt med högburet huvud. Vi fortsatte göra små cykelturer efter det bara för att glädja henne.
Min Akiko. Tog sin svåra sjukdom och sin försämrade livskvalitet med en klackspark. Gnäll inte, ingenting blir bättre av det! – var hennes livs motto. Glömmer inte heller när Ginza varnade för att Akiko låg för lågt i socker och var på väg in i insulinkoma.
Dessa shibor! De skänker något speciellt och något utöver ”hund” till våra liv. Något annat och på ett djupare och mer själsligt plan. För dem som vågar och har förmåga att släppa in.