Kategoriarkiv: Hund

Bravecto

Även jag kommer att prova fästingmedlet Bravecto till våren. Har det utskrivet på e-recept. Enligt tillverkaren kan man t o m använda det på dräktiga och lakterande tikar – men det kommer jag inte att vilja göra. Ja vill säga om tiken inte lever i högriskområden för fästingsjukdomar. Men de hundar som inte går i avel kommer att få Bravecto i sommar.

Nöjd

wpid-20150109_195158.jpg

Jag är fortfarande väldigt nöjd med dessa koppel. Koppeländarna är lätta att reda ut och kopplen är lätta för mig att hålla i och för hundarna att ha på sig. Det gör stor skillnad för mig i handen jämfört med läderkoppel. Och Taizan går inte och trampar på ett hängande koppel varje steg han tar.

Det negativa är att dom är svinhala och lätta att tappa. Tappade Lara senast i morse, när vi halkade fram på den enda trottoar i Sturefors som är plogad. Strax bakom kom en bil, men Lara stannade på tillsägelse och förstod väl inte riktigt att hon var lös ens, tackochlov…

Mina tjejer

image

Mimi Lara och Pärlan. Mina tjejer. 💖💖💖

Ofta ligger dom tillsammans så här. Mimi har ensamrätt på att pussa och tvätta sin mamma – det gör aldrig Lara. Lara vaktar sina ben och sina saker – och än så länge vänder Pärlan bort huvudet och låtsas att hon inte ser provokationerna.

Självklart är jag där och “hutar åt” Lara. Ibland blir hon utvisad – d v s om hon inte ger sig. Lara är en ganska bestämd flicka som inte vill ge sig så lätt. Om Lara blir upplyft i knät sitter hon kvar och kelar, men hon frågar aldrig självmant om hon får komma upp. Men – det kan ha att göra med att det finns 2 andra som vill dit – både Mimi och Pärlan sitter gärna i knä.

Mimi är mycket känsligare och mer tillgiven och kelig. Å andra sidan blir Mimi fortare arg – om här kommer främmande hundar, tex. Då är det Mimi som tycker, att hon har ansvar för att se till att den främmande vet sin plats. Åtminstone till en början – efter en stund är Mimi vänligast i världen.

Lara går enkelt ihop med alla och börjar aldrig ett bråk – men min absoluta känsla är, att NÄR hon blir arg kommer hon att vara ganska så ilsken….

Pärlan visslar och låtsas om inget. Men – ungtjejerna är inte riktigt inne i bråk-åldern ännu. Den inträffar vid ca 12-18 månader. Det är då som sanningens minut kommer – d v s om det här är tjejer som kommer att kunna fortsätta gå ihop eller om en omplacering av någon av dom kommer att bli nödvändig över tid.

Jag håller tummarna – och ett vakande öga!

Rundtur

image

Vi började i Vadstena.

image

Där luktade det väldigt mycket gott! Gick knappt att gå framåt överhuvudtaget!

image

image

Tyvärr var Morrhåret stängt så Boy fick inget nytt halsband 🙁 – men Mimi Lara och Boy fick promenad på stan och miljöträning.

image

Då fortsatte vi till Sharpman. Klart Mimi och Lara gjorde stor succé. Alla ville klappa.

image

Nä inget halsband där heller men kattmat, kattsand och lördagsgodis.

En lyckad tur hälsar shiborna som gillar när det händer saker!

Och ingen kräktes i bilen…

Hope for paws

https://www.youtube.com/watch?v=guXVL-mMcbI

Ny video från Hope For Paws

Jag har alltid tänkt att hur dessa hundar behandlas inte skulle kunna hända i Sverige – men nu tänker jag att vi är på väg dit. Snabbt.

Får dagens barn lära sig ha respekt för andra, respekt för djur, tycker ni? Jag vet inte. Dagens samhälle är så självcentrerat – jag vill ha en hund – NU! – då skaffar jag mej en! – men NU vill jag inte ha den längre – det är besvärligt, den skäller, jag har mindre tid etc etc – och då ska jag inte ha den längre! NU!

Det blir svårare och svårare att vara uppfödare. Ungdomar runt 20 är svåra att bedöma, och det är ofta dessa som vill ha hund. Har man envisheten, kunskapen, vilja till att traggla sig igenom svårigheterna? Vad händer när man separerar? Byter jobb? Får barn? Behåller man hunden eller ska man inte ha den längre när omständigheterna ändras?

Mimi

Mimi, Astrid och Smille
Mimi, Astrid och Smille

mimi1501

När Mimi var liten var hon en lite “corky” flicka. Hon har fortsatt att vara lite egen. Varje morgon och varje gång jag kommer hem är hon helt utom sig av glädje, hon stoppar in något i munnen och skriker på ett väldigt speciellt sätt.
Överallt där jag är, där är Mimi. Och Panda. 🙂 Panda och Mimi följer mig in i duschen t o m. (Det är väl knappt jag törs berätta det, men det händer att jag sätter mej på toa och upptäcker att jag sitter på en kattsvans – Panda håller sig så tätt intill att det händer, till både hans och min stora förskräckelse…)

Mimi är väldigt kelig och tillgiven. Och lyhörd. Hon har alltid sin radar inställd på mig. Hennes mamma Pärlan är likadan.

Mimis mamma Pärlan har ju varit min tränings och tävlingshund. Jag tror Mimi skulle kunna bli det också. Pärlans barn blir speciella på det sättet. Alla shibor är inte tränings/tävlingshundar.

Snart börjar vi kursen i rally. Ska bli kul!