Kategoriarkiv: Hund

Wilson

IMG_6820

Wilson och matte plus kisse
Wilson och matte plus kisse
Wilson
Wilson
Trött Wilson
Trött Wilson

Det kom ett mejl med fina bilder på Wilson från matte Jenny.

Wilson är Funnys son i första kullen och kullbror till Zelda som vi nu hoppas ska ha bebisar om ett par månader. 🙂

Wilson var en så speciell valp – han var en sån liten plutt men med en stor stor själ i den lilla kroppen.

Som uppfödare blir man så glad att få bilder på “sina” valpar, så det kan ni som köper hund inte tro, för då skulle ni nog skicka oftare! 😉 Det är inte så att man “glömmer” sina små, aldrig någonsin. Alla finns med i ens hjärta. Alltid. Ibland undrar man – och det var precis vad Jenny kände på sig. Jag gick och tänkte på Wilson och så damp korten ner i mejlen! <3 <3 <3

Rädd

Taizan - 13 år om några månader
Taizan – 13 år om några månader

I går kväll var jag med om en otäck sak – skulle ge hundarna en godis och ingen Taizan kom. Fick gå och leta efter honom – han låg i en korg. Ropade en gång till – ingen reaktion. Gick bort till honom och lade godiset framför hans näsa och sade hans namn en gång till – fortfarande ingen reaktion.

Vad rädd jag blev! Jag trodde han var död!! Usch så obehagligt, gick och tände lampan för att kunna se ordentligt. Såg att han levde genom att ögonen var halvöppna och rörde sig lite. Då gick jag och rörde vid honom och då vaknade han och var ganska förvirrad.

Undrar vad han drömde? Och jag var tacksam för att han levde…. Han andades så lätt att det nästan inte syntes. Han var så trött i går att han missade kvällsmaten och det har aldrig förut hänt i världshistorien.

Klart han fick sin kvällsmat bortburen till sig då!

Pärlan

Pärlan
Pärlan
Pärlan har koll
Pärlan har koll

Pärlan. Min underbara lilla Pärla.
När Pärlan var 4 månader gammal försvann hon i skogen i över 1 dygn. I minusgrader och snöstorm.

Min mamma hjälpte till att leta efter henne och sedan dess har de 2 haft en speciell relation.

I går när vi kom fram till mamma som är sjuk och nyopererad fick ingen hund följa med in. När jag kom ut till bilen efter en stund började Pärlan skrika. Hon skrek på ett sätt jag aldrig hört förut. Det gick inte att få tyst på henne och hon ville inte följa med på promenad. Hon gav sig inte innan hon fått följa med in.

Hon ville hälsa, hon ville hjälpa, hon ville överföra sin obändiga energi och sin kärlek. Det fick hon. Sen var hon nöjd.