Fuji är ute och åker spårvagn. Väldigt bra miljöträning! Åka buss, tåg, gå in och väga sig på veterinärmottagningen, åka ner till stan etc. Det finns de som tar en fikakorg och åker ner och sätter sig på centralstationen och tittar på tåg. Fikakorg kan behövas eftersom detta är en stressande miljö. Man får absolut inte gå därifrån innan hunden lugnat ner sig. Annars förstärks rädslan – det gäller förstås allt som stressar hunden. Man måste stanna kvar och man måste alltså ha mycket tid på sig.

Minns när jag var dum nog att först storhandla och sen ta en snabbis förbi stallet på vägen hem. Skulle “bara” få hästen att sätta 2 fötter upp på transporten. Något hon klarade lätt alla andra dagar. Utom den här dagen. Full panik – transporten tänkte hon inte sätta upp fötterna på. Och det gick som sagt inte att lämna situationen. Det tog några timmar och i den varma bilen smälte och förstördes maten.

Så se till att ha gott om tid. Hund i panik på bussen får förstås fortsätta åka buss tills den lugnat ner sig.

När Hana kom från Japan hade hon panik för trånga utrymmen plus höga väggar. Alltså hus. När vi åkte ner på stan första gången fick hon totalpanik. Haken på kopplet gick upp när hon kastade sig omkring och där stack min dyra import iväg. Då var det jag som fick panik.

Som tur var sprang hon mot ett lugnare område med innergård och där lyckades jag mota och fånga in henne. Där hade jag extrem tur.

Det tog många stadsresor innan hon klarade av situationen. Fladdrande tält var en annan paniksituation vilket förstås kunde ställa till bekymmer på utställningar. Om det blåste och utställningsbordet stod under tältsidan.

Ingen hund är perfekt. Man får jobba med det man har. Man får använda sin större hjärna och fundera ut hur man ska påverka hundens hjärna.