Kategoriarkiv: Träning

Berikning – näring

Vi berikar miljön för djur i fångenskap – men gör vi det med våra hundar? Nej… Vi tänker på våra hundar som våra familjemedlemmar mer än som djur vi håller i fångenskap. Fast det faktiskt är precis det som det handlar om.

En enkel sak att berika är hundens ätbeteende.

Vad ingår i ett hunddjurs ätbeteende?

● Födosökande – leta upp maten och att försöka komma åt den.
● Undersökande – med olika sinnen undersöka om maten är ätbar.
● Slitande – stycka och plocka.
● Gnagande – tugga sönder senor och ben.
● Tuggande och sväljande.
● Grävande – gömma delar till senare.

Detta är vad en hund behöver – och vad får den…? Torrfoder i en skål. Som oftast inte ens tuggas utan slukas hela.

Fundera på hur ni ska berika er hunds födointag! Behöver absolut inte göras varje dag – men då och då!

Göm matskålen.
Lägg maten på en större tallrik och lägg dit lite saker att undersöka. Smaka på. Tugga. Lukta på. Saker som du vet att hunden äter men även sådant hunden inte brukar få. 1 helt ägg. Lite hårt bröd. 1 bit morot. Äpple. 1 hel liten tomat. Senap. Kaviar. 1 torkad trattkantarell. Kryddor. Etc!!
1 mål/ veckan – ge något att pilla, plocka med. Något att gnaga på, slita i. Som ben från lamm, råa delar från kyckling. Ben från nöt. Kalkonhals. Sund hundmat har ben/brosk/kött från kalv och en bit sådant är ett mål.
Lägg mat i kartong eller små askar eller toalettpappersrullar.

Ni kommer säkert på fler saker!

Gömma mat i petflaskor går bra om det är enkelt att få ut maten. Om hunden måste fundera ut ett sätt att komma åt maten är det aktivering och inte berikning.

Glöm inte att berikning också betyder att hunden får välja själv och bestämma hur den vill göra utan att du försöker påverka eller styra. Bara titta och se hur den gör!

Berikning

Gömma matskålen är en enkel form av berikning. Man kan förstås gömma den inomhus också men jag har gömt Pärlans utomhus. Jag visade henne att jag tog med matskålen ut och nu gnäller hon och säger: Ge mig maten!

Efter en stund börjar hon leta – och går först fram till det ställe där jag gömde Mimis matskål 1.5 dygn tidigare.

Det tar en stund för henne att hitta skålen och det är precis det som är värdet i den övningen – att få leta.

Pärlan har hittat skålen och till hennes glädje var den fyllt med stora bitar vom och viltkött – som erbjöd nästa berikning, att få slita och TUGGA.

Pärlan var nöjd!

Berikning – igen

Dag 2 på kursen har varit väldigt kul!

Det här måste vi bara göra på nästa kennelträff!

Berikning och aktivering är 2 saker man måste skilja på. Aktivering är klurigt och innehåller svårigheter.

Berikning ska vara enkelt och innehålla delar från en hunds behov – av jakt, näringssök, vakt, revir – av att lukta, titta, smaka, tugga, undersöka, röra sig….etc….

Föraren ska inte visa, peka, kommendera – hunden ska lösa situationerna själv. Om den blir rädd kan den behöva stöd. Om den ber om hjälp ska den få det. Annars ska den jobba självständigt. Fattar ni hur roligt det är för en shiba!

Hotsituation! Den här blå hästen tyckte Mimi var väldigt otäck! Här en cockerkompis.

Låda full med papper – och med popcorn i.

Här har Mimi hittat torkat godis på grenarna.

Godis som ramlar ur om man puffar.

Det här ser inte ni vad det är – men ur en behållare kunde Mimi slita ut det bästa av allt – färsk kanintass.

Det har funnits spöken, olika dofter som curry, paprika, bacardi, glögg, rådjursskank, färskfoder, bollar, föremål som har dragits framför hunden, eyc etc… Kruka som innehöll kycklinghals var poppis. Curryn fastnade Mimi för – den låg hon ner och rullade sig på. Alla hundarna gillade bacardi-lukten och ingen var intresserad av glöggen.

En höjdardag som avslutades med rörelseberikning – då var Mimi helt vild och bet i min jacka så den gick sönder…. Aldrig har hon haft så kul!!!

Härliga Lisa

När matte plockade fram ryggan blev Lisa glad – hon trodde att det var dags att åka och spåra igen. Men nu var det rallykurs.

Vi fick öva att gå upp på pall med framtassarna, backa, sitt ligg och stå på båda sidor plus framför och lite till – Lisa var så jätteduktig. Hon är både arbetsvillig och samtidigt fokuserad på ett väldigt trevligt sätt. Rolig att jobba med!

Kurser är roligt att gå!

Vill inte äta

Vissa hundar är petigare med mat/godis än andra.

Ibland har det med ålder att göra och går över med tiden. Ibland har det med individen att göra.

MEN – oavsett orsak. Det finns förstås sätt att påverka.

MER MOTION OCH MINDRE MAT. Då blir din hund mer hungrig. Enkelt tips.

Ibland väljer hunden själv att den bara vill äta färsk/torr-foder och inte det andra som husse/matte tänkt sig.

Väldigt enkelt – det är du som väljer vad hunden ska äta. Och hur den ska äta. Dra ner på /sluta med den sort du INTE vill ge den och ge den det andra. As simple as that.

Hundar dör inte av att inte äta till skillnad mot katter som faktiskt gör det. Men även katter kan fås att äta den sort man vill att den ska äta för inte ens katter dör av att vara utan mat vissa mål. Inte hundar heller. Hundar klarar utan problem flera dagar utan mat.

Att dra ner på maten och öka motionen får hunden att gilla godis också – och självklart måste ni variera godiset till kräsna hundar. Den ska aldrig veta vilket godis som är på väg in i munnen. Du kan spara lite rester som kött/pannkaka etc. Köp och koka/torka speciellt kött. De flesta hundar är tokiga i lamm eller anka t ex. Sådant dom inte ofta får.

Boy är väldigt noga med vad han äter och visst köpegodis av sämre kvalitet tar han inte i sin mun. Troligen helt riktigt. Han var dock värre när han var valp. Då gick nästan ingenting i honom. Han har lärt sig äta fler saker genom åren.

Minns också att belöning inte behöver vara godis. Utveckla andra belöningsformer. Lek. Beröm med rösten. Att få sluta jobba med just den grejen och göra något annat. Få springa. Ja – det finns mycket mer än godis som är belönande.

Du och din hund ska båda lära er. Din hund och du ska lära er tillsammans.

Miljöträning

Fuji är ute och åker spårvagn. Väldigt bra miljöträning! Åka buss, tåg, gå in och väga sig på veterinärmottagningen, åka ner till stan etc. Det finns de som tar en fikakorg och åker ner och sätter sig på centralstationen och tittar på tåg. Fikakorg kan behövas eftersom detta är en stressande miljö. Man får absolut inte gå därifrån innan hunden lugnat ner sig. Annars förstärks rädslan – det gäller förstås allt som stressar hunden. Man måste stanna kvar och man måste alltså ha mycket tid på sig.

Minns när jag var dum nog att först storhandla och sen ta en snabbis förbi stallet på vägen hem. Skulle “bara” få hästen att sätta 2 fötter upp på transporten. Något hon klarade lätt alla andra dagar. Utom den här dagen. Full panik – transporten tänkte hon inte sätta upp fötterna på. Och det gick som sagt inte att lämna situationen. Det tog några timmar och i den varma bilen smälte och förstördes maten.

Så se till att ha gott om tid. Hund i panik på bussen får förstås fortsätta åka buss tills den lugnat ner sig.

När Hana kom från Japan hade hon panik för trånga utrymmen plus höga väggar. Alltså hus. När vi åkte ner på stan första gången fick hon totalpanik. Haken på kopplet gick upp när hon kastade sig omkring och där stack min dyra import iväg. Då var det jag som fick panik.

Som tur var sprang hon mot ett lugnare område med innergård och där lyckades jag mota och fånga in henne. Där hade jag extrem tur.

Det tog många stadsresor innan hon klarade av situationen. Fladdrande tält var en annan paniksituation vilket förstås kunde ställa till bekymmer på utställningar. Om det blåste och utställningsbordet stod under tältsidan.

Ingen hund är perfekt. Man får jobba med det man har. Man får använda sin större hjärna och fundera ut hur man ska påverka hundens hjärna.

Maya

Maya växer! Hon har varit på ringträning – ja ska man tänka sig att ställa ut då måste man gå på det! Och kika efter inofficiella utställningar precis som Mayas matte gjort. Man måste träna träna träna för att få en tillgänglig framåtgående show-hund. Det är liksom inte bara att gå in och tro att det ger sig självt. Gärna också besöka utställningar med valpen för miljöträning. Förutom att stå och gå och bordsträning så måste man också träna burträning. En hund har svårt att orka en hel utställningsdag utan att sova vilket den gör bäst i en trygg bur. Bur får man inte träna hemma utan det får man bara göra på tävlingar. Buren ska vara täckt utom på framsidan så en stålbur måste man i så fall täcka över. Annars är canvasbur ett bra val.

Godisspår

Ikväll fick Lisa gå ett godisspår till Rumis avundsjuka – hon var med som sällskap.

Lisa är en hejare på att sätta ner näsan och spåra! Det är så roligt att se!

Vi tränar också på att hon ska följa handen och göra som handen säger. Plus att hon får beröm och godis om hon går vid sidan. Hon får lära sig att byta sida och göra likadant på andra sidan. Hon ska ju bli en rallyhund! Vi tränar typ 1-2 minuter i taget. Det viktiga är inte att hon lär in olika moment utan att hon lär sig att arbeta. Då får hon inte bli trött! Hon ska bara tycka att det är roligt.

Att spåra

Första spåret avklarat! Först började hon med att försöka slicka i sig blodet på marken. Sen tog hon sig ivrigt an spåret. Så förvånad hon blev när hon hittade en klöv i slutet! Inget tvivel om att hon tyckte att det var världens grej! 💗💗💗

Pärlan fick också ett spår. Innan hon hittade början på spåret hittade hon något annat – en huggorm. När hon var färdig med den låg det småslamsor kvar. En hel del har hon svalt. Men jag tror inte hon blev biten.

Att uppfostra hund

Jag bad Sabina Anjert, Akimos matte, att skriva lite om hur hon tänkt och gjort när hon har uppfostrat sin hund. Akimo är så glad och positiv och hänger med matte på både utställning, rallylydnad, nosework, agility m m. Vad ska man tänka på?

Redan från första dagen Akimo kom till oss har vi berömt hans egna initiativ i rätt riktning. Vi har mer eller mindre alltid ett litet öga på honom, inte för att vi behöver det egentligen, han är en otroligt pålitlig liten kille och det är han nog dels pga att vi faktiskt alltid haft ett extra öga på honom. Detta gör vi för att vi indirekt formar och tränar honom lite hela tiden, jag vill inte missa något tillfälle att berömma honom när han gör något bra och jag vill kunna vara steget före för att hindra något som senare kan utvecklas till ett problem.
Han vet idag att det alltid lönar sig att göra på ett visst sätt och därför eftersträvar han nu alltid det.

Vad och hur vi tränat från början och underhåller mer eller mindre dagligen:

Hantering
Låta honom hanteras av oss och andra människor i olika miljöer och på olika vis. Vi började öva all typ av hantering med honom själva, sen fick vänner och familj prova och till sist främlingar. Vi guidar alltid nya människor som vill hälsa för att inte riskera att han ska blir skrämd eller felhanterad.
När han var mindre satte oss vid en lekplats och bara observerade barn. Barn som skriker och springer runt gick vi bara lugnt förbi. Lugna barn fick hälsa och bjuda på godis eller kasta en leksak som vi alltid bär med oss, vi visar även barnen alltid hur man hälsar på ett bra sätt. Akimo har alltid älskat och intresserats av barn och mycket jobb vi gör, bland annat detta är i förebyggande syfte. Idag får han träffa alla typer och nivåer på barn och han tycker barn i alla storlekar är bland det roligaste som finns! Än idag guidar vi barnen för att han inte ska utveckla någon rädsla.
Veterinären åker vi till med jämna mellanrum för att bara äta godis och väga honom. Han hälsar glatt på veterinärerna och bjuder på pussar så även denna träning är mest i förebyggande syfte.
Kloklippning gör vi var 3-4:e dag dels för att underhålla klorna och dels för att det ska tillhöra vardagen att bli ompysslad. Jag är fortfarande generös med godis vid kloklippning även om vi har inte stött på några problem där heller. Som sagt tänker vi mycket förebyggande träning för att hålla eventuella problem borta.

Inkallning
Alltid när han är påväg mot mig kallar jag och gör mig intressant, kommer han inte så får jag jobba järnet för att fullfölja det jag påbörjat genom att göra mig ännu mer intressant än det andra som då lockade mer. Ger jag upp där så förlorar jag otroligt mycket värde i min inkallning och han lär sig då att det betyder inte så mycket när jag står och gapar och han kan lika bra strunta i mig. När han sedan kommer försöker jag få min belöning att vara mer värdefull än det andra han ville till så att han kommer ihåg till nästa gång att det är matte som alltid har det bästa. Att ha tålamod och fullfölja gäller all typ av träning vi gör.

Kontakt
Varje gång vi är ute och går och han slänger upp en blick på mig så får han respons, antingen i form av godis, leksak, ett glatt bemötande “heej” eller en matte som hoppar runt i diket och kastar löv. Vi varierar alltid belöningen och slutar aldrig vara kreativa! Finns det störningar omkring måste belöningen kompenseras upp så han återigen till nästa gång vet att det alltid är hos mig det mest spännande händer.

Miljö
Som valp var vi mycket publik på hundträningar och tävlingar av olika slag innan vi deltog själva. Vi började sedan åka på inofficiella tävlingar på olika ställen och öste honom med beröm och belöningar på planen. Målet när vi tävlar är alltid att vi båda ska ha kul, resultat och prestation kommer i andra hand. Vi åker även ofta iväg och går vanliga promenader i nya miljöer.

Övrig träning
Vi tränar väldigt varierat för att inte tråka ut honom. Korta pass och endast när jag känner att han är på g, jag ber aldrig honom om något när jag ser att förutsättningarna för att lyckas är knappa. Vi ser till att inte ställa för höga krav utan han ska alltid få lyckas för att hålla hans självförtroende på topp och suget på att lära sig nytt kvar.
Vi har även gått olika kurser där han utöver själva kursens innehåll lär sig att fokusera på mig bland andra hundar.

Relation
Vi är sparsamma med ordet nej, det är lätt hänt att man blir tråkig och tappar meningen av själva ordet om man tjatar så vi använder bara ordet när vi verkligen menar nej och inget annat. Aldrig aldrig har han fått höra ett nej under tiden vi tränar, blir något fel blir jag tydligare i mitt kroppsspråk och vi försöker igen tills han lyckas. Träning ska endast förknippas med kul!
Han är alltid tillsammans med oss, ensam hemma är han endast ibland för ensamhetsträningens skull om vi ev skulle behöva lämna honom ensam på riktigt en dag i framtiden. Vi pressar honom aldrig, kränker eller lämnar honom ensam i jobbiga situationer. Han litar på oss och vet att vi tar hand om honom vid potentiell fara. Vi stöttar alltid och guidar honom istället. Vi har målet att alltid vara den trygga punkten som är världens roligaste varelser i hans liv.