Kategoriarkiv: Träning

Spårarbete

Lade ett spår i går eftermiddag. Skogen var torr och risig. Det fanns en hel del löv.  I dag har det blåst rätt bra och resten av tiden har solen skinit. Det blev m a o ett svårt spår.

Lisa slet verkligen hårt och länge men redde till sist ut det! Pärlan fick gå samma spår efteråt och till min glädje hade hon det ännu svårare. Hon är ju ändå vilspårschampion.  

Jag känner med Lisa att visst kan hon nolla ett provspår,  det är inte det. Men hon kan ta en etta också! Då är jag nöjd.

Nu väntar vi på att klubbarna ska meddela provtid till oss. 

Glad

Idag sköt vi skott i Lisas spår för första gången. Jag visste inte hur hon skulle reagera men hon blev bara taggad! Inte ett ryck i kroppen ens!

Nästa steg blir ett dygnsgammalt öppenklass-spår med skott och klarar hon det blir hon anmäld till prov igen!

Så roligt att ha ett mål med sin hund! Och träna för något. Viltspår är nog det roligaste man kan göra! Det tycker Lisa också.

Det regnar idag…

Även matte känner sig halvdålig. Det blev att ta bilen och gå 1.5 timme. Fast först lägga spår till Lisa och Pärlan.

Pärlan är nära höglöp och var inte speciellt fokuserad eller överdrivet intresserad heller för den delen av spåret. Hon fuskade genom att hålla koll på mig – jodå! Hon läser sin matte som ett sätt att ta en genväg! Dit jag tittar eller vrider kroppen, dit går hon helt enkelt. Hon tittar även efter vimplar. Dock var detta ett kort spår så jag hade bara sätt upp 2 st… Men dom såg hon förstås.

Men Lisa den lilla underbaringen gick som en klocka trots att nästan hela spåret gick över stenhällar och klippor. Hon har svårt med återgången men jag tror att det gick upp ett litet ljus för henne idag….

Glad

Så här glad var Lisa i morse när hon hade gått ett spår som var 16 timmar gammalt och 1.5 km långt. Med återgång och allt. Bara 1 gång på slutet när hon var trött yrslade hon iväg efter vilt. Matte är nöjd och Lisa också. Hon fick en halv liten burk gourme-kattmat – lite konstigt tyckte hon som brukar få köttbullar – men gott…

Cykla med hunden

När din shiba är minst 12 månader kan du börja cykla med den.

Jag brukar cykla så långt som jag normalt går. Vi tar ju en tur på ca 10 km varje dag och så långt kan min hund då springa bredvid cykeln också. Hunden ska trava bredvid cykeln största delen – då kan den inte överanstränga sig. Värm gärna upp genom att gå en bit i början (10 min). Då får hunden möjlighet att kissa också. Jag går med hunden i långt koppel och låter den stanna och nosa.

Sen kortar jag upp kopplet och säger något – “Nu åker vi, är du med” el likn…. I början cyklar jag sakta men när hunden är varm ökar jag farten. Det är skönt för hunden att sträcka ut. Skulle den galoppera några steg eller kortare bitar så gör det inget.

Ett par bitar till kliver jag av och går – så hunden får kissa och bajsa om den vill.

Sista biten innan vi är hemma (10 min) går jag och har hunden i långt koppel. Då får hunden varva ner och svalna av. Bra för muskler och ligament.

Delar av vår väg är asfalt. Andra delar är grusväg.

Jag är noga med att hunden inte får stanna utan tillåtelse. Jag säger alltid till både när vi stannar och startar så hunden är med på vad som händer. Jag håller i kopplet så att hunden omöjligt kan kasta sig in i hjulet. Äldre hundar vet att man ska undvika cykelhjulet men yngre hundar kan se en katt eller hare och bli lite upphetsade.

Inlärning och träning

Många som hör av sig till mig och vill ha shiba undrar över shibans användningsområden och om shiban går att träna respektive är ren sällskapshund.

Shiban är en självständigt jagande jakthund i grunden. Det måste man komma ihåg. Den ska jaga vilt. Söka ut självständigt och stöta upp viltet. Jaga iväg det och sedan komma tillbaka till föraren.

Det är den självständigheten vi har att tampas med när vi ska lära hunden olika saker. Shiban är en varför-hund. Den ska inte gå och stirra på dig hela dagarna för att få veta vad den ska göra. Den ska fatta egna beslut. Vill du något undrar den varför? Vad ska det leda till?

Shiban tycker om att ha roligt. Digit span d v s förmåga till fokus och koncentration är kort. Långt nog för att träna korta pass och med variation. På hundens villkor. Vill den inte så vill den inte. Vill den så vill den.

Roligt för en shiba är grenar som Nosework och Rally. Bäst av allt är viltspår. Freestyle. I USA använder man shibor i lure coursing och andra jaktgrenar som att leta råttor i burar.

En shiba kan mycket väl bli duktig på lydnad och andra traditionella hundsporter men det handlar helt om hur föraren lär in momenten. Jag har själv tränat hund bruks apell spår. Det finns en balans mellan hur länge och hur kort man tränar.

Jag brukar säga att mina hundar är arbetande shibor. Någon bad om exempel. Den första shiba som erövrade meriter i rally var min uppfödning. Den färskaste är Akimo, vars matte Sabina Anjert tävlar honom i många olika grenar – både agility, Fresstyle, Nosework och utställning förstås – har jag glömt något Sabina? Vi har Teddy som ständigt hänger med matte på alla möjliga kurser även om matte inte gillar att tävla. Man gör ju som man vill med sin hund. För mig är sorgen och ontimagen på mig en hund som aldrig får gå kurser och där jag under hundens första levnadsår får ständiga klagomål på att hunden är jobbig och svår att hantera. Efter ett par år ger hunden upp och klagomålen minskar. Ett bortkastat liv.

Att bli världsmästare är inte grejen för shiban. Men den vill ha roligt. Det ska hända saker och dit hör att få lära sig olika saker.

Något annat som kommer i första hand är motion. Shiban måste motioneras. Mycket. Självklart finns det även här hundar som nöjer sig med att bli soffhundar. Efter några år har den förlorat hoppet och blivit en fet shiba utan muskler – feta shibor är det värsta och sorgligaste som finns att se.

Shibor ska vara fräscha och pigga och är det långt upp i åren.

Ja. Mina hundar är arbetande. Dom vill lära sig saker. Du måste börja med valpen och lära den att det är roligt att samarbeta och att det lönar sig. Annars sysselsätter den sig så gärna själv!

Här ett uppskattat blogg-inlägg från Sabina:

Att uppfostra hund

Berikning – näring

Vi berikar miljön för djur i fångenskap – men gör vi det med våra hundar? Nej… Vi tänker på våra hundar som våra familjemedlemmar mer än som djur vi håller i fångenskap. Fast det faktiskt är precis det som det handlar om.

En enkel sak att berika är hundens ätbeteende.

Vad ingår i ett hunddjurs ätbeteende?

● Födosökande – leta upp maten och att försöka komma åt den.
● Undersökande – med olika sinnen undersöka om maten är ätbar.
● Slitande – stycka och plocka.
● Gnagande – tugga sönder senor och ben.
● Tuggande och sväljande.
● Grävande – gömma delar till senare.

Detta är vad en hund behöver – och vad får den…? Torrfoder i en skål. Som oftast inte ens tuggas utan slukas hela.

Fundera på hur ni ska berika er hunds födointag! Behöver absolut inte göras varje dag – men då och då!

Göm matskålen.
Lägg maten på en större tallrik och lägg dit lite saker att undersöka. Smaka på. Tugga. Lukta på. Saker som du vet att hunden äter men även sådant hunden inte brukar få. 1 helt ägg. Lite hårt bröd. 1 bit morot. Äpple. 1 hel liten tomat. Senap. Kaviar. 1 torkad trattkantarell. Kryddor. Etc!!
1 mål/ veckan – ge något att pilla, plocka med. Något att gnaga på, slita i. Som ben från lamm, råa delar från kyckling. Ben från nöt. Kalkonhals. Sund hundmat har ben/brosk/kött från kalv och en bit sådant är ett mål.
Lägg mat i kartong eller små askar eller toalettpappersrullar.

Ni kommer säkert på fler saker!

Gömma mat i petflaskor går bra om det är enkelt att få ut maten. Om hunden måste fundera ut ett sätt att komma åt maten är det aktivering och inte berikning.

Glöm inte att berikning också betyder att hunden får välja själv och bestämma hur den vill göra utan att du försöker påverka eller styra. Bara titta och se hur den gör!