Kategoriarkiv: Träning

Cykla med hunden

När din shiba är minst 12 månader kan du börja cykla med den.

Jag brukar cykla så långt som jag normalt går. Vi tar ju en tur på ca 10 km varje dag och så långt kan min hund då springa bredvid cykeln också. Hunden ska trava bredvid cykeln största delen – då kan den inte överanstränga sig. Värm gärna upp genom att gå en bit i början (10 min). Då får hunden möjlighet att kissa också. Jag går med hunden i långt koppel och låter den stanna och nosa.

Sen kortar jag upp kopplet och säger något – “Nu åker vi, är du med” el likn…. I början cyklar jag sakta men när hunden är varm ökar jag farten. Det är skönt för hunden att sträcka ut. Skulle den galoppera några steg eller kortare bitar så gör det inget.

Ett par bitar till kliver jag av och går – så hunden får kissa och bajsa om den vill.

Sista biten innan vi är hemma (10 min) går jag och har hunden i långt koppel. Då får hunden varva ner och svalna av. Bra för muskler och ligament.

Delar av vår väg är asfalt. Andra delar är grusväg.

Jag är noga med att hunden inte får stanna utan tillåtelse. Jag säger alltid till både när vi stannar och startar så hunden är med på vad som händer. Jag håller i kopplet så att hunden omöjligt kan kasta sig in i hjulet. Äldre hundar vet att man ska undvika cykelhjulet men yngre hundar kan se en katt eller hare och bli lite upphetsade.

Inlärning och träning

Många som hör av sig till mig och vill ha shiba undrar över shibans användningsområden och om shiban går att träna respektive är ren sällskapshund.

Shiban är en självständigt jagande jakthund i grunden. Det måste man komma ihåg. Den ska jaga vilt. Söka ut självständigt och stöta upp viltet. Jaga iväg det och sedan komma tillbaka till föraren.

Det är den självständigheten vi har att tampas med när vi ska lära hunden olika saker. Shiban är en varför-hund. Den ska inte gå och stirra på dig hela dagarna för att få veta vad den ska göra. Den ska fatta egna beslut. Vill du något undrar den varför? Vad ska det leda till?

Shiban tycker om att ha roligt. Digit span d v s förmåga till fokus och koncentration är kort. Långt nog för att träna korta pass och med variation. På hundens villkor. Vill den inte så vill den inte. Vill den så vill den.

Roligt för en shiba är grenar som Nosework och Rally. Bäst av allt är viltspår. Freestyle. I USA använder man shibor i lure coursing och andra jaktgrenar som att leta råttor i burar.

En shiba kan mycket väl bli duktig på lydnad och andra traditionella hundsporter men det handlar helt om hur föraren lär in momenten. Jag har själv tränat hund bruks apell spår. Det finns en balans mellan hur länge och hur kort man tränar.

Jag brukar säga att mina hundar är arbetande shibor. Någon bad om exempel. Den första shiba som erövrade meriter i rally var min uppfödning. Den färskaste är Akimo, vars matte Sabina Anjert tävlar honom i många olika grenar – både agility, Fresstyle, Nosework och utställning förstås – har jag glömt något Sabina? Vi har Teddy som ständigt hänger med matte på alla möjliga kurser även om matte inte gillar att tävla. Man gör ju som man vill med sin hund. För mig är sorgen och ontimagen på mig en hund som aldrig får gå kurser och där jag under hundens första levnadsår får ständiga klagomål på att hunden är jobbig och svår att hantera. Efter ett par år ger hunden upp och klagomålen minskar. Ett bortkastat liv.

Att bli världsmästare är inte grejen för shiban. Men den vill ha roligt. Det ska hända saker och dit hör att få lära sig olika saker.

Något annat som kommer i första hand är motion. Shiban måste motioneras. Mycket. Självklart finns det även här hundar som nöjer sig med att bli soffhundar. Efter några år har den förlorat hoppet och blivit en fet shiba utan muskler – feta shibor är det värsta och sorgligaste som finns att se.

Shibor ska vara fräscha och pigga och är det långt upp i åren.

Ja. Mina hundar är arbetande. Dom vill lära sig saker. Du måste börja med valpen och lära den att det är roligt att samarbeta och att det lönar sig. Annars sysselsätter den sig så gärna själv!

Här ett uppskattat blogg-inlägg från Sabina:

Att uppfostra hund

Berikning – näring

Vi berikar miljön för djur i fångenskap – men gör vi det med våra hundar? Nej… Vi tänker på våra hundar som våra familjemedlemmar mer än som djur vi håller i fångenskap. Fast det faktiskt är precis det som det handlar om.

En enkel sak att berika är hundens ätbeteende.

Vad ingår i ett hunddjurs ätbeteende?

● Födosökande – leta upp maten och att försöka komma åt den.
● Undersökande – med olika sinnen undersöka om maten är ätbar.
● Slitande – stycka och plocka.
● Gnagande – tugga sönder senor och ben.
● Tuggande och sväljande.
● Grävande – gömma delar till senare.

Detta är vad en hund behöver – och vad får den…? Torrfoder i en skål. Som oftast inte ens tuggas utan slukas hela.

Fundera på hur ni ska berika er hunds födointag! Behöver absolut inte göras varje dag – men då och då!

Göm matskålen.
Lägg maten på en större tallrik och lägg dit lite saker att undersöka. Smaka på. Tugga. Lukta på. Saker som du vet att hunden äter men även sådant hunden inte brukar få. 1 helt ägg. Lite hårt bröd. 1 bit morot. Äpple. 1 hel liten tomat. Senap. Kaviar. 1 torkad trattkantarell. Kryddor. Etc!!
1 mål/ veckan – ge något att pilla, plocka med. Något att gnaga på, slita i. Som ben från lamm, råa delar från kyckling. Ben från nöt. Kalkonhals. Sund hundmat har ben/brosk/kött från kalv och en bit sådant är ett mål.
Lägg mat i kartong eller små askar eller toalettpappersrullar.

Ni kommer säkert på fler saker!

Gömma mat i petflaskor går bra om det är enkelt att få ut maten. Om hunden måste fundera ut ett sätt att komma åt maten är det aktivering och inte berikning.

Glöm inte att berikning också betyder att hunden får välja själv och bestämma hur den vill göra utan att du försöker påverka eller styra. Bara titta och se hur den gör!

Berikning

Gömma matskålen är en enkel form av berikning. Man kan förstås gömma den inomhus också men jag har gömt Pärlans utomhus. Jag visade henne att jag tog med matskålen ut och nu gnäller hon och säger: Ge mig maten!

Efter en stund börjar hon leta – och går först fram till det ställe där jag gömde Mimis matskål 1.5 dygn tidigare.

Det tar en stund för henne att hitta skålen och det är precis det som är värdet i den övningen – att få leta.

Pärlan har hittat skålen och till hennes glädje var den fyllt med stora bitar vom och viltkött – som erbjöd nästa berikning, att få slita och TUGGA.

Pärlan var nöjd!

Berikning – igen

Dag 2 på kursen har varit väldigt kul!

Det här måste vi bara göra på nästa kennelträff!

Berikning och aktivering är 2 saker man måste skilja på. Aktivering är klurigt och innehåller svårigheter.

Berikning ska vara enkelt och innehålla delar från en hunds behov – av jakt, näringssök, vakt, revir – av att lukta, titta, smaka, tugga, undersöka, röra sig….etc….

Föraren ska inte visa, peka, kommendera – hunden ska lösa situationerna själv. Om den blir rädd kan den behöva stöd. Om den ber om hjälp ska den få det. Annars ska den jobba självständigt. Fattar ni hur roligt det är för en shiba!

Hotsituation! Den här blå hästen tyckte Mimi var väldigt otäck! Här en cockerkompis.

Låda full med papper – och med popcorn i.

Här har Mimi hittat torkat godis på grenarna.

Godis som ramlar ur om man puffar.

Det här ser inte ni vad det är – men ur en behållare kunde Mimi slita ut det bästa av allt – färsk kanintass.

Det har funnits spöken, olika dofter som curry, paprika, bacardi, glögg, rådjursskank, färskfoder, bollar, föremål som har dragits framför hunden, eyc etc… Kruka som innehöll kycklinghals var poppis. Curryn fastnade Mimi för – den låg hon ner och rullade sig på. Alla hundarna gillade bacardi-lukten och ingen var intresserad av glöggen.

En höjdardag som avslutades med rörelseberikning – då var Mimi helt vild och bet i min jacka så den gick sönder…. Aldrig har hon haft så kul!!!

Härliga Lisa

När matte plockade fram ryggan blev Lisa glad – hon trodde att det var dags att åka och spåra igen. Men nu var det rallykurs.

Vi fick öva att gå upp på pall med framtassarna, backa, sitt ligg och stå på båda sidor plus framför och lite till – Lisa var så jätteduktig. Hon är både arbetsvillig och samtidigt fokuserad på ett väldigt trevligt sätt. Rolig att jobba med!

Kurser är roligt att gå!

Vill inte äta

Vissa hundar är petigare med mat/godis än andra.

Ibland har det med ålder att göra och går över med tiden. Ibland har det med individen att göra.

MEN – oavsett orsak. Det finns förstås sätt att påverka.

MER MOTION OCH MINDRE MAT. Då blir din hund mer hungrig. Enkelt tips.

Ibland väljer hunden själv att den bara vill äta färsk/torr-foder och inte det andra som husse/matte tänkt sig.

Väldigt enkelt – det är du som väljer vad hunden ska äta. Och hur den ska äta. Dra ner på /sluta med den sort du INTE vill ge den och ge den det andra. As simple as that.

Hundar dör inte av att inte äta till skillnad mot katter som faktiskt gör det. Men även katter kan fås att äta den sort man vill att den ska äta för inte ens katter dör av att vara utan mat vissa mål. Inte hundar heller. Hundar klarar utan problem flera dagar utan mat.

Att dra ner på maten och öka motionen får hunden att gilla godis också – och självklart måste ni variera godiset till kräsna hundar. Den ska aldrig veta vilket godis som är på väg in i munnen. Du kan spara lite rester som kött/pannkaka etc. Köp och koka/torka speciellt kött. De flesta hundar är tokiga i lamm eller anka t ex. Sådant dom inte ofta får.

Boy är väldigt noga med vad han äter och visst köpegodis av sämre kvalitet tar han inte i sin mun. Troligen helt riktigt. Han var dock värre när han var valp. Då gick nästan ingenting i honom. Han har lärt sig äta fler saker genom åren.

Minns också att belöning inte behöver vara godis. Utveckla andra belöningsformer. Lek. Beröm med rösten. Att få sluta jobba med just den grejen och göra något annat. Få springa. Ja – det finns mycket mer än godis som är belönande.

Du och din hund ska båda lära er. Din hund och du ska lära er tillsammans.

Miljöträning

Fuji är ute och åker spårvagn. Väldigt bra miljöträning! Åka buss, tåg, gå in och väga sig på veterinärmottagningen, åka ner till stan etc. Det finns de som tar en fikakorg och åker ner och sätter sig på centralstationen och tittar på tåg. Fikakorg kan behövas eftersom detta är en stressande miljö. Man får absolut inte gå därifrån innan hunden lugnat ner sig. Annars förstärks rädslan – det gäller förstås allt som stressar hunden. Man måste stanna kvar och man måste alltså ha mycket tid på sig.

Minns när jag var dum nog att först storhandla och sen ta en snabbis förbi stallet på vägen hem. Skulle “bara” få hästen att sätta 2 fötter upp på transporten. Något hon klarade lätt alla andra dagar. Utom den här dagen. Full panik – transporten tänkte hon inte sätta upp fötterna på. Och det gick som sagt inte att lämna situationen. Det tog några timmar och i den varma bilen smälte och förstördes maten.

Så se till att ha gott om tid. Hund i panik på bussen får förstås fortsätta åka buss tills den lugnat ner sig.

När Hana kom från Japan hade hon panik för trånga utrymmen plus höga väggar. Alltså hus. När vi åkte ner på stan första gången fick hon totalpanik. Haken på kopplet gick upp när hon kastade sig omkring och där stack min dyra import iväg. Då var det jag som fick panik.

Som tur var sprang hon mot ett lugnare område med innergård och där lyckades jag mota och fånga in henne. Där hade jag extrem tur.

Det tog många stadsresor innan hon klarade av situationen. Fladdrande tält var en annan paniksituation vilket förstås kunde ställa till bekymmer på utställningar. Om det blåste och utställningsbordet stod under tältsidan.

Ingen hund är perfekt. Man får jobba med det man har. Man får använda sin större hjärna och fundera ut hur man ska påverka hundens hjärna.

Maya

Maya växer! Hon har varit på ringträning – ja ska man tänka sig att ställa ut då måste man gå på det! Och kika efter inofficiella utställningar precis som Mayas matte gjort. Man måste träna träna träna för att få en tillgänglig framåtgående show-hund. Det är liksom inte bara att gå in och tro att det ger sig självt. Gärna också besöka utställningar med valpen för miljöträning. Förutom att stå och gå och bordsträning så måste man också träna burträning. En hund har svårt att orka en hel utställningsdag utan att sova vilket den gör bäst i en trygg bur. Bur får man inte träna hemma utan det får man bara göra på tävlingar. Buren ska vara täckt utom på framsidan så en stålbur måste man i så fall täcka över. Annars är canvasbur ett bra val.

Godisspår

Ikväll fick Lisa gå ett godisspår till Rumis avundsjuka – hon var med som sällskap.

Lisa är en hejare på att sätta ner näsan och spåra! Det är så roligt att se!

Vi tränar också på att hon ska följa handen och göra som handen säger. Plus att hon får beröm och godis om hon går vid sidan. Hon får lära sig att byta sida och göra likadant på andra sidan. Hon ska ju bli en rallyhund! Vi tränar typ 1-2 minuter i taget. Det viktiga är inte att hon lär in olika moment utan att hon lär sig att arbeta. Då får hon inte bli trött! Hon ska bara tycka att det är roligt.