Valborg idag!

Tänk så tiden går snabbt – idag är det Valborg igen. Jag sitter här och skriver med 3 vilda valpar runt fötterna.

1.5 vecka kvar på valptiden hos mig – sen blir det att sova på nätterna ett tag igen! 🙂 – och man får sitta vid datorn ifred… – men man får inga goa valppussar!!

Panda är RIKTIGT sur på valparna – en klo sticks ut varje gång någon vill trakassera honom genom pussar. För den som har katt hemma kan det vara bra.

Varje natt vaknar 1 av valparna vid 3 och väcker alla de andra som stökar runt till 4-4.30. Nej, jag vet inte vem det är. Kanske den röda valpen? Men jag har gissat fel förut. Det märks när dom flyttar sen! Dom somnar om runt 4.30 – och min väckarklocka ringer vid 4.40.

Dom somnar i vilket fall som stockar vid 21.00.

Som sagt, Valborg idag. Det var så jag började. Hård arbetsdag som vanligt men slutar 1 timme tidigare. Det är vad vi kommunanställda “bjuds på” till Valborg.

Annat är det i Uppsala! Årets största dag. Och roligaste. Så otroligt roliga och fantastiska Valborg jag har firat där. Jag ska tänka på er. Champagnefrukost. Sill-lunch. Mösspåtagning. Och fest hela natten.

Jag ska tänka på er. Och minnas. Mer gyllene dagar. Och nätter. Det var innan 3 små “ligister” höll mej vaken halva nätterna! 🙂

Zelda hjärtegull

image

Här vill Zelda visa upp sig för matte och alla på bloggen. Hon sitter och tycker att det är orättvist att jag äter en försenad lunch och hon bara får titta på.

Hon mår bra! Hundar lever ju i nuet, accepterar vad som händer och går vidare. Det är vi människor som tar åt oss.

Det är INTE valparna som tuggat sönder tidningar. Det är Mimi och Zelda som har haft kul när matte varit iväg en stund och glömde tidningar på en stol.

Hemsk dag

I går morse var en hemsk dag, så jag är glad att kunna säga att resten av gårdagen plus i dag är så mycket bättre.

Det som hände i går – precis i slutet av morgonpromenaden när vi gick i godan ro och strosade – kom en cyklist i 140 knyck bakifrån. Han kom så snabbt att jag hörde honom först när han var på väg att köra i n i hela hundflocken – han trodde nog att han skulle kunna köra över kopplen liksom. Och passera mellan mig och hundarna.

Hundarna blev livrädda och Zelda skrek rakt ut och kastade sig över på andra sidan och rakt in i Pärlan.

En sådan chans försitter inte Pärlan – hon bet sig fast i stackars Zelda direkt. Jag fick upp Pärlan och bände upp munnen – hon bet inte sitt värsta m a o, men det blev såklart hål i nacken – Zelda skrek. Samtidigt som jag fick loss Pärlan kastade sig Lara över Zelda – henne motade jag bort med foten men hon hann bita till i Zeldas mjukdelar under magen och därifrån droppade det rejält med blod.

När Boy såg allt detta passade han på att krypa ur halsbandet och försvinna i fjärran.

Ja, ni kan ju tänka er resten av kalabaliken. Binda upp hundar på olika ställen, titta så att Zelda var ok – och sen försöka få tag på Boy. Som susade runt och bort och försvann och kom tillbaka – och inte tänkte låta sig fångas.

En matte kom med en hanhund av mindre ras – jag tänkte JÄVLAR! och hoppades på att det INTE skulle bli hundslagsmål till råga på allt annat…. Boy dit förstås . Hundens matte var så gullig och stod kvar och tog det lugnt – och med hennes hjälp fick jag tag i Boy.

Det visade sig att hon var nära bekant med Katashi – Zeldas valpars pappa…. Världen är liten.

Hem fort och Zelda ville ha sina valpar. Det fick hon. Såret under magen som blödde mest drog snabbt ihop sig. Såret i nacken gör ont i dag också.

Pärlan är mordhotad. Av matte. I vilket fall var hon det i går.

Japp. Så här är det att ha flera shibatikar i flock. I fall ni undrar. Det kan smälla fortare än man hinner andas.

P.S. Zelda mår jättebra. Jag var orolig att hon skulle bli ledsen, och hon var såklart orolig i går morse, men det gick fort över.

Zumi

På väg förbi brukshundsklubben fick jag se Zumi sitta där – Zums mamma och Rumis mormor. Vilken GLÄDJE att få träffa henne! Hanas dotter och Pärlans halvsyster.

Hon blir veteran nästa år och var så otroligt lik mamma Hana, hon hade blivit SÅ VACKER….. så vacker… Hon kände förstås igen mej, det var några år sedan sist jag träffade henne. En så otroligt bra och fin och trevlig liten shiba hon är!

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!