Boy – den gulligaste shibapojke som finns… (Taizan är ju ingen pojke, han är pensionär! 🙂 )
Jag fick ju Boy när han var 5 månader först och den resa vi gjort tillsammans har varit lång – inte bara från USA till Sverige utan också den inre, mentala resa han gjort.
Jag är ofta förvånad över, att det fortfarande ”händer” saker med honom – men så är det ju. Allt och alla utvecklas ju hela tiden, lite i taget.
Boy blev 2 år i slutet av augusti förra året. Jag har i mångt och mycket ”väntat in” honom – helt enkelt för att han har låst sig så fort jag ställt krav, han har inte tagit annat än mycket speciella sorters godis etc etc…
Första året jag hade honom var det inga stora problem att klippa klorna t ex – sedan började han från en dag till en annan låta som om han skulle äta upp mig. Och se sådan ut också. Först blev jag osäker och satte på honom munkorg. Men över tid insåg jag att även om han lät och såg ut som om han skulle äta upp mig så tänkte han inte göra det – han är faktiskt världens snällaste hund! Så numera bryr jag mig inte om hur han låter – jag klipper ändå. Jag litar till 100% på honom.
Ibland blir han fortfarande spänd och stel om han tror, att jag ska göra saker med honom som han inte vill. Nu har vi båda lärt oss att ett sätt att lösa upp den knuten helt enkelt är att leka. Jag har en leksak som jag bara tar fram vid dessa tillfällen, se bild!
I går kväll satte jag på honom utställningskopplet – han brukar inte gilla det – och gick några varv för att påminna honom inför fredagens övningar. Å han tyckte det var kul och susade med! Han är nämligen så rädd att jag ska dra åt det kring halsen på honom – men avtalet mellan oss är, att jag inte gör det. Nu börjar han lita på att det är så också. Sedan fick han gå in och bada – vilket han villigt gjorde. Han var på riktigt riktigt bra humör, min Boy!!!
Man blir så glad när man känner, att man har sin hund ”med”, att man har lyckats kommunicera med varandra och förstår varandra!
Som människa – med förhoppningsvis större hjärnkapacitet – är det mitt jobb att fundera ut lösningar på problem. Aldrig aldrig är det hundens ”fel” när saker inte fungerar.
