Vi tog en lång och härlig promenad i solen.
Pärlan hittade en skatt! Skatternas skatt som hon kunde ha begått mord för att kunna behålla!
Jag vet egentligen inte vad det egentligen är – en bit skinn och päls från ett dött djur. Men vilket djur är det som är både svart och vitt och har lång raggig päls….?
Tack alla goa ungdomar som har varit här på kennelbesök de här 2 senaste helgerna!
Det är sådana som er som gör, att man vill fortsätta som uppfödare! 🙂
När jag var liten betydde min farmor och farfar oerhört mycket för mig. När jag var riktigt liten bodde jag t o m där.
Hos farmor och farfar fanns alltid katt. Kattmat fanns inte på den tiden – jag minns när torrfodret Doggy kom för hundar, vilken hit det var för vår hund som äntligen slapp mögliga matrester! – men tillbaka till katterna. Tanken var att katter skulle försörja sig själva. När farmor och farfar åt falukorv fick dock katten smaka – men inte korven utan korvskinnet…. Och när det serverades strömming fick katten kalasa på inälvorna. Jag minns fortfarande hur glupskt katten kastade sig över korvskinnet.
Mina feta katter skulle inte tro sina ögon på den dieten. Mina katter har åsikter både om vilket torr och blötfoder som går att äta.
Men farmor och farfars katter mådde bra och var friska. Honorna födde t o m upp ungar helt själva. Avmaskning och vaccinering förekom självklart inte heller.
Det var lite tag i den tidens katter! Det är först under senare år som jag har förstått vilka klena djur katter faktiskt är….
Ser ni! Snö igen och snorhalt.
Dagens kennelbesök får tufft att köra om dom kommer långt bort ifrån – speciellt om sommardäcken redan kommit på! 🙂
Jag får höra Jon Henrik igen!!!!!!!
YES!
Så fort den där pojken Weise kommer i bild somnar jag bokstavligen av tristess – så även i dag.
Jon Henrik är alltid min favorit och fick min röst idag och som tur är så vaknade jag när han sjöng…. 🙂 – fantastisk pojke! 💖 💖 💖
Från FB och husse Dieter lånar jag denna bild på Pärlans son Jiro.
– och en bild på Jiro som bebis
Hundens språk och tankar – av Per Jensen.
När jag var ung – alltså längesen! – var Per med mig och Helene J och några till när vi träffades och tränade hund på parkeringen vid Ryds motionscentrum. Det var nog min shibahane Arashi jag tränade då – vi tävlade i klass 3 i lydnad, han och jag, på den tiden var det den högsta klassen.
Nåja, det var innan Per blev berömd och skrev böcker.
Just denna bok ligger på SKKs distansutbildning om hundens beteende – så jag blev nyfiken på innehållet!
Jag återkommer när jag fått boken och läst den! Numera har jag koncentrationssvårigheter av den arten, att jag sällan orkar läsa böcker – så jag hoppas den här är intressant nog att ta sig igenom….
Is-tergötland kallade jag min del av världen innan snön kom.
I går var det ett intensivt regnande på eftermiddagen som tog med sig det mesta av snön som ligger – men sen frös det på. Is is is. Överallt. Likadant nu på morgonen. Is is is.
Man halkar överallt och jag är glad att jag inte ska ut och köra bil idag.
I stället står städning på programmet. Känns lagom upplyftande, men det är väl bäst att få det gjort. 🙁 Om jag kör på ordentligt i 1 timme får jag göra något annat sen…. Å ta en kopp kaffe – deal…?
Shiba-tjejer är en sort för sig som inte alltid är så lätta att förstå eller hantera i grupp.
Efter bråket med Mimi har Lara klättrat upp ett steg i rang. Mimi vill inte bråka och har backat.
Nästa i kön att börja tjafsa med är Pärlan. För ett par dagar sedan började Lara hota Pärlan på ett sätt som gjorde att Pärlan till sist blev tvungen att slåss. Pärlans första reaktion var att gå undan men Lara följde efter och slagsmålet var ett faktum. Utlösande orsak något som luktade gott på marken.
3 gånger under bråket försökte Pärlan avsluta och varje gång förföljde Lara henne och hoppade på henne igen.
Lara tyckte uppenbarligen att hon vann bråket. Inga skador förutom mindre sårskador. Men efteråt har Lara varit påstridig och blängt på Pärlan i flera dagar. Så jag har dom inte ihop just nu. Vill inte riskera ett bråk till tätt inpå.
Mimi och hela flocken har ställt sig bakom Pärlan. Samma kväll som slagsmålet var, såg Mimi till att Lara inte fick gå fram till mig heller. Hon blev utfryst.
Nu leker hon och Mimi igen men Lara leker på ett alldeles för tufft sätt som gör, att jag måste gå emellan och säga till Lara.
Den lilla söta ungtiken har totalt tagit sig vatten över huvudet! Flocken och jag är ogillande. Får väl se vad hon beslutar sig för till sist. Fortsätta bråka eller att anpassa sig.
Vissa bilder säger mer än 1000 ord!