Alla hundar plus katter leker i en stor hög – inklusive 3 valpar! 🙂
Dom små är redan så duktiga och språksäkra att dom läser de vuxnas signaler.
BOY leker hanhundsaktigt – och dom små kastar sig omkull bara han visar sig! Boy bli förvånad över den effekten och jag blir full i skratt av hans uppsyn…. – men han finner sig genast när han får beröm av matte….
Zelda går fram till Lara och markerar “SKÖT DIG ” säger hon och svaret blir positivt för sedan vänder hon ryggen till.
På vägen hem från Stockholm stannade vi och åt hamburgare. Max har en helt ok vegetarisk. Boy blev glad när han fick sin! ( – ja, hundarna får förstås ingen vegetarisk….) Det tycker matte om att se – den hunden har sin matte helt i sin hand. Lara gillade också iden….
Det visade sig att Mimi hade en höjdardag – hon hade fått följa med Teddy hem och lekt och varit på långpromenad!
Efter promenad och pyssel ligger vi nu och sover allihop. I morgon blir en dag som ska ägnas åt promenader och kamera. En riktigt riktigt ledig dag!
Tack alla för att ni var så otroligt snälla och hjälpte mig idag! <3 <3 <3 Det finns inte ord…
Alla utom Pärlan fäller! Boy och Lara ska på utställning nästa helg. Jag kommer inte att kunna bada någon av dom. Lara har så tjock päls och när den ramlar kommer hon att se hemsk ut. Boy ser alltid ren ut – honom kan jag tvätta bara det vita på. Värre är det med Lara. Hon har tjock babypäls som suger åt sig smuts. Tvättar jag det vita kommer pälsen att ramla av därifrån i stora tussar och hon kommer att se jättelustig ut. Jag får bada båda EFTER utställningen. Det gäller sen att komma någorlunda i päls till norska shibaspecialen i pingst.
Det är alltid en sådan känsla att komma upp till Hunderfossen. Så speciellt. Sökte semester i går. Brukar åka på torsdagen och ha en ledig dag på fredagen innan utställningen lördag och söndag. Sedan hemresa måndag. En skön minisemester.
Boy stod i trappen och hans vänliga ögon bad och bad…. Han ville se valparna!
Jag öppnade grinden och dörren in till valparna och frågade Zelda – får Boy komma in och titta?
Zelda blev väldigt upprörd när hon förstod att Boy var där – hon kastade sig ut ur valplådan, fram till matskålen, morrade vilt – och började äta…
Hon trodde att Boy ville komma och stjäla hennes mat! 🙂 🙂
När hon stod där och åt tog jag upp en liten kille och bar bort till Boy och visade honom. Så oändligt oändligt försiktigt nosade han igenom den…. Nu ber han mig hela tiden – SNÄLLA! låt mej få gå upp och titta….
Nej, Boy är inte biologisk pappa till Zeldas valpar – men han har snabbt tagit på sig rollen som psykologisk!! Han är andaktsfull, han undersöker Zelda alldeles spänd av lycka och törs knappt andas, så försiktig är han. Han håller reda på var hon är och vad hon gör och vill helst ligga i samma rum som hon. Han kommer bort till mig, ler med hela ansiktet och berättar, att det ska bli bebisar på Sutamuroku igen, VÅRA bebisar….
Vackrast såklart även fast vi bara kom till andra omgången!
Boy och matte fick en fin rosett!
Men vi kommer tillbaka! Det var en trevlig tillställning med god mat och mycket glitter. Boy var på riktigt bra humör och det var bra träning inför utställningssäsongen.
Extra roligt att en shiba blev Östgötamästare veteran – Pujo och Susie. Stort grattis! Pujo var i superform!
Är så trött trött när jag kommer hem – och frustrerad när jag kommer på, att jag förlagt datorn kvar på jobbet så att jag måste åka in extra tidigt i morgon bitti – att jag tar ett glas vin – fast de ä varda´! – och sätter mej på golvet med hundarna.
Alla kommer. Ställer sig i en ring runt mig. Boy ligger nära på min ena sida och slickar intensivt min ena hand. Panda i knät. Flickorna slickar min andra hand. Taizan hänger över de andra för att nå fram.
Pärlan studerar mig intensivt med just blicken ovan. Hon vill veta, hur det är med mig.
Jaa, hur är det med mig…. Det undrar jag med… hur trött får man vara… utan att gå till doktorn…
Boy – den gulligaste shibapojke som finns… (Taizan är ju ingen pojke, han är pensionär! 🙂 )
Jag fick ju Boy när han var 5 månader först och den resa vi gjort tillsammans har varit lång – inte bara från USA till Sverige utan också den inre, mentala resa han gjort.
Jag är ofta förvånad över, att det fortfarande “händer” saker med honom – men så är det ju. Allt och alla utvecklas ju hela tiden, lite i taget.
Boy blev 2 år i slutet av augusti förra året. Jag har i mångt och mycket “väntat in” honom – helt enkelt för att han har låst sig så fort jag ställt krav, han har inte tagit annat än mycket speciella sorters godis etc etc…
Första året jag hade honom var det inga stora problem att klippa klorna t ex – sedan började han från en dag till en annan låta som om han skulle äta upp mig. Och se sådan ut också. Först blev jag osäker och satte på honom munkorg. Men över tid insåg jag att även om han lät och såg ut som om han skulle äta upp mig så tänkte han inte göra det – han är faktiskt världens snällaste hund! Så numera bryr jag mig inte om hur han låter – jag klipper ändå. Jag litar till 100% på honom.
Ibland blir han fortfarande spänd och stel om han tror, att jag ska göra saker med honom som han inte vill. Nu har vi båda lärt oss att ett sätt att lösa upp den knuten helt enkelt är att leka. Jag har en leksak som jag bara tar fram vid dessa tillfällen, se bild!
I går kväll satte jag på honom utställningskopplet – han brukar inte gilla det – och gick några varv för att påminna honom inför fredagens övningar. Å han tyckte det var kul och susade med! Han är nämligen så rädd att jag ska dra åt det kring halsen på honom – men avtalet mellan oss är, att jag inte gör det. Nu börjar han lita på att det är så också. Sedan fick han gå in och bada – vilket han villigt gjorde. Han var på riktigt riktigt bra humör, min Boy!!!
Man blir så glad när man känner, att man har sin hund “med”, att man har lyckats kommunicera med varandra och förstår varandra!
Som människa – med förhoppningsvis större hjärnkapacitet – är det mitt jobb att fundera ut lösningar på problem. Aldrig aldrig är det hundens “fel” när saker inte fungerar.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
