Zeldas valpar fick flytta ner 1 trappa. Zelda tjuter och är inte nöjd. Inte när Maru kan stå och titta in på barna….
Men hon kommer att lugna sig om några dagar och när jag kånkade ner dom 2 och 2 i morse mindes jag gallskriken som dom 2 man bär ner sist kommer att ge upp om 1 eller 2 veckor.
Mimi’s barn fick flytta in i rummet häruppe. När Zeldas valpar flyttar kommer Mimi’s att vara dryga 6 veckor och då får dom flytta ner. Fram tills dess klarar jag att bära 3 samtidigt nerför trappan.
Mimi konstaterar lungt att hennes valpar har flyttat.
Och…nu kan jag stänga av värmen i sovrummet och Pärlan kan sova med mig… Yeaaaaaaah…..
….dammsugarpåsar. Sätter sig och beställer nya på nätet.
Kaffet är på väg att ta slut. Beställer nytt. På nätet.
Ja så är det. Häromåret skulle jag ha valpkoppel och halsband. Åkte runt till 4 affärer – från Mjölby till Linköping så det gick åt både bensin och tid. Nej jag fick inte ihop så det räckte – även fast affärerna har ungefär samma produkter. Hem och beställa från nätet. Året efter skulle jag ha ETT säger ett valpkoppel men matchande halsband. Åkte runt till 3 affärer i Linköping. Hittade inget. Då blev jag så sur att jag gnällde till expediterna. Dom höll med om att det var dåligt.
Nu beställer jag alltid via nätet. Jag har gett upp på affärerna. Vilket inte hjälper upp det förstås. För affärerna. Däremot köper jag numera hundmaten i affärerna. Utom färskfodret Emmzo som jag köper betalar och får kört till en affär i närheten. Häromåret fick jag vänta 2 veckor på foder från Animail och då var det slut på min vänskap med det företaget. 2 veckor när dom gjorde reklam för att det skulle ta 2 dagar. Dessutom skickade dom fel. Rättade till det efter tillsägelse men som sagt – jag hade varit tvungen köpa 1 extra säck under väntetiden och där damp mitt förtroende för Animail i botten.
Så det gäller för företagen att sköta sig! Om dom ska behålla kunder.
Men annorlunda har det blivit på bara några få år. Nu försöker affärerna locka med upplevelser. När det enda jag vill ha är bra produkter till så lågt pris som möjligt. Och till minsta möjliga besvär.
….som börjar veta och förstå saker och ting! Vaknade av att han gnällde. Det blev tyst och gnällandet återkom. Jag gick upp och tog med honom ut. Väääääldigt kissnödig. Och väääääldigt duktigt att gnälla och säga till i stället för att kissa inne. Det får Maru en puss för!
Även vavvan har tagit ett steg mot rumsrenhet. Dom blir ju oftast rumsrena först vid 1 år. Det måste handla om fysiologi. Hon kan hålla sig bättre helt enkelt.
Kanske kan jag få köpa en ny matta till vardagsrummet snart?
Vilken glad överraskning att det var Mello igår! Det visste jag inte att det skulle bli.
Och vilken dålig överraskning att programledarna var så urusla! Så blodfattiga och bleka på alla sätt och vis. Varför bytte Clara klänning varannan minut första 5 minutrarna för att behålla samma klänning – dessutom ful och färglös- resten av kvällen. Att tro att programledarna blir bättre efterhand är väl ändå helt fel. Det handlade inte om det. Dom var bara färglöst urtråkiga och det förbättras väl ändå inte. Jag satt och längtade efter smink och läppstift t o m på männen.
Grabbarna på bilen och kycklingarna kändes som en sämre parodi på Samir och Viktor. Sämre. Parodi. Gräsligt.
Men sen kom Nano. Han var sist och när han pratade om sina personliga problem tänkte jag “shit”. Vad är detta för ännu-tråkigare-snubbe….
Sen började han sjunga och då sade det “shit” igen fast åt andra hållet. Hjärtat nästan stannade i kroppen! Det måste vara det som Idol-juryn alltid pratar om. Sjunga med känsla. Dessutom hade mannen den mest sagolika röst.
Mina röster fick han direkt. Speciellt som att jag skänkte pengar till Radiohälpen samtidigt. Makalöst vackert. Vacker show också. Ibland finns det någon på TV som vet vad dom gör. Då blir det så där bra!!
Men ni som vet sånt – vad ska jag söka på på Spotify för att hitta låten? Vill så gärna ladda ner den!
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
