Maru
månadsarkiv: september 2017
Akimo
Akimo är verkligen en hund som gör god reklam för rasen! Här har han gjort mentaltestet BPH med fint resultat.
Akimo har verkligen visat hur användbar och rolig en shiba är om man lägger ner rätt sorts jobb på den.
Förutom BPH som SKK utvecklat finns även MH som används inom SBK.
Ni som inte provat, anmäl er när hunden är gammal nog, och gå! Det är faktiskt väldigt intressant. Man kan få reda på saker om sin hund som man faktiskt inte visste. När Funny och Zum gick BPH struntade dom i “spöket” Och letade upp en av testledarna som dom hade fått korv av tidigare i stället. Fast först sprang dom bort till skogen där spöket kom ifrån för att se, om det fanns något ätbart där eller vad det var som hände. Spöket i sig struntade dom i.
När Pärlan gick MH kom det 2 spöken ur skogen, ett från vardera hållet. Det tyckte Pärlan var otäckt. Här visste hon inte vilka spökena var (det visste Zum och Funny på BPHt eftersom den personen hade varit inblandad i de tidigare momenten på provet) och tyckte det var äckligt. Men hon lämnade inte platsen framför mig och höll noga koll på båda spökena.
Lisa
Lisa har fått en ny present idag! Den tyckte hon om.
Jag är inte ensam
– om att ha blivit mer restriktiv med besök i hundvärlden. Det förstår jag när jag hör runt.
Det fanns en tid när jag tog emot många. Ibland på för mig helt hemska dagar och tider – julafton, annandag jul, nyårsafton etc. Aldrig midsommarafton dock, det har det aldrig frågats efter. Alltid 1 familj i taget.
5 besök kunde innebära 3-5 allvarliga valpspekulanter. De flesta var beredda att vänta och var trogna köpare.
Sedan förändrades det över tid tills att det gick åt 10 besökande familjer till att hitta 1-2 allvarliga valpspekulanter. Fanns det inte valpar just då gick dom emellertid raskt över och köpte valp av annan uppfödare. Ibland inte ens samma ras.
Det blev för några år sedan ett tydligt söndagsnöje att åka runt och besöka kennlar. Köpa hund var man inte så intresserad av. Ta med barnen och hälsa på hos en kennel. Jämförbart med att gå på Zoo.
För ni förstår – det tar tid med besök. Hundar ska rastas innan. Hemmet ska ses över och för den dom jobbar och har hund är helgerna ofta den tid man har till att städa. Det ska fixas fika. Det ska tas reda på efteråt.
Och sen ska information ges. Under några timmar.
Detta är förstås roligt och vissa människor är helt underbara. Men klart att man också blir trött. Efteråt.
Men – många som bokat besökstid kom inte alls och hörde inte av sig. Mycket vanligt. Det hände att familjer kom 1-2 timmar sent. En del förstod inte att det var dags att gå och stannade inte bara 2 timmar utan både 3 och 4.
Det betydde att 1 enda familj i TID kunde ta en hel dag i anspråk. Sedan hörde man kanske aldrig mer av sig.
Därför är jag numera betydligt mer restriktiv. Med besökstider. Som ni kanske har märkt. Därför tar jag t ex bara emot besök när jag har tik parad. Då finns det i a f eventuella valpar på gång så jag kan fånga upp de som är verkligt intresserade. Jag har också som system att ta emot flera familjer samtidigt. Detta kan ge intressanta diskussioner och frågestunder. Då gör det inte heller något om besökare uteblir.
Jag frågar också mer innan. Den som vill ha en gårdshund som ska springa lös på gården och vakta behöver inte ens komma hit. Det är inte shibans jobb. Inte heller den som tänkt att barnen ska ta hand om hunden.
Många har satt sig in i vad shiban är för sorts hund innan man åker på kennelbesök och det gör att det blir mer intressanta diskussioner. Jag har blivit förjust i min metod att ta emot flera familjer samtidigt! Det tänker jag fortsätta med.
Och jag vill skicka ett stort tack till er som kommit och varit urtrevliga genom åren!
Nu när
– vi är 2 hundar färre så passade vi på att ta ut flex i morse och tog en rask och lång morgonpromenad. Det ÄR faktiskt enklare när Maru inte hoppar omkring och kastar sig runt omkring!! Han blir ju lite glad och yrslig ibland och vill framåt fortare än övriga.
Lunchpromenaden tyckte alla var helt onödig.
I helgen kommer Ben med husse och matte och hälsar på. DET ser jag fram emot!!!! Har inte träffat Ben sedan han flyttade när han var 8 veckor. Det är alldeles för länge sedan!
Pärlan
Pärlan är hemma hos Katashi och gör livet glatt för DEN familjen genom att – som hon brukar – engagera sig och lägga näsan i blöt i det mesta och snacka och meddela sig.
När Katashi – möjligen? – ville ta hennes ben en kväll blev det blodvite och gråt och tandagnisslan. Sånt som händer ibland. Speciellt när man lär känna varandra. Det går över.
Maru
Maru har roligt hemma hos Viktor! Första natten han sov borta i natt och det gick som tur är bra.
Vad tråkigt det är
– när sugna valpspekulanter ifrågasätter ens omdöme och kvalitet som uppfödare – ungefär i det läget när man inte har möjlighet att ta emot besök när dom har tänkt sig komma eller om min bedömning är att det finns tillräckligt med spekulanter inför en kommande kull?
Det här är mitt hem och uppfödningen är en – oftast väldigt rolig – hobby! Min familj, mitt jobb, mina vänner (dom som står ut med att vara vän med en hunduppfödare….) mina hundar, mina valpköpare och – nej, efter detta finns ingen fritid kvar.
Mina hundar är mitt liv förutom jobbet. Det tror jag alla som känner mig kan hålla med om.
Därför blir det extra obehagligt att utsättas för kränkande tillmälen. Och ni som gör det – ni tror väl inte att ni någonsin blir aktuella för en av mina fantastiska valpar? Har man inte mer förstånd ska man nog inte skaffa en hund alls och absolut inte en känslig och intelligent hund som en shiba.
Redan torsdag
Tycker inte om när jag har extra saker att göra förutom ta hand om hundarna. Men det är ju inte ofta det händer så ibland får hundarna stå ut.
Ikväll ska Maru köras upp till Viktor och provbo ett par dagar.
Lilla hjärtehunden. Han har börjat vilja komma upp i soffan på kvällarna när jag tittar på TV. I går fick jag honom att ligga på min mage så länge att han somnade. Det var första gången.
Det tar tid att “utbilda” hundar uppvuxna på det sätt som kenbelhundar i Japan är, till vårt västerländska sätt att ha hund. Och ställa krav på hund.
Ord som underkastelse och att förstå sig på människor finns inte riktigt för sådana dom Maru. Försiktigt får man arbeta med att få honom att relatera och att förstå. Han är analfabet när det kommer till människor. Han försöker alltid göra sitt bästa. Men det är inte alltid han förstår. Numera ligger han nästan alltid vid mina fötter så han börjar äntligen fästa sig och förstå att jag är en viktig varelse. Han kom i mitten av december förra året så det har tagit sin tid.
Stackars mina hundar
Inte en enda långpromenad har varit möjlig på sista tiden. Men nu börjar det bli dags. Förkylningen är sakta på väg att lämna kroppen. Lara får börja gå längre.
Ser fram emot det.
Shibor är bra – i perioder när det inte funkar blir dom liksom inte stolliga. Dom bidar sin tid. Här hemma är det Maru som blir mest otålig. Han behöver verkligen få röra på sig. Varje dag. Men t o m han slappnar av och väntar på bättre tider när det bara inte går.