Vissa hundar är petigare med mat/godis än andra.

Ibland har det med ålder att göra och går över med tiden. Ibland har det med individen att göra.

MEN – oavsett orsak. Det finns förstås sätt att påverka.

MER MOTION OCH MINDRE MAT. Då blir din hund mer hungrig. Enkelt tips.

Ibland väljer hunden själv att den bara vill äta färsk/torr-foder och inte det andra som husse/matte tänkt sig.

Väldigt enkelt – det är du som väljer vad hunden ska äta. Och hur den ska äta. Dra ner på /sluta med den sort du INTE vill ge den och ge den det andra. As simple as that.

Hundar dör inte av att inte äta till skillnad mot katter som faktiskt gör det. Men även katter kan fås att äta den sort man vill att den ska äta för inte ens katter dör av att vara utan mat vissa mål. Inte hundar heller. Hundar klarar utan problem flera dagar utan mat.

Att dra ner på maten och öka motionen får hunden att gilla godis också – och självklart måste ni variera godiset till kräsna hundar. Den ska aldrig veta vilket godis som är på väg in i munnen. Du kan spara lite rester som kött/pannkaka etc. Köp och koka/torka speciellt kött. De flesta hundar är tokiga i lamm eller anka t ex. Sådant dom inte ofta får.

Boy är väldigt noga med vad han äter och visst köpegodis av sämre kvalitet tar han inte i sin mun. Troligen helt riktigt. Han var dock värre när han var valp. Då gick nästan ingenting i honom. Han har lärt sig äta fler saker genom åren.

Minns också att belöning inte behöver vara godis. Utveckla andra belöningsformer. Lek. Beröm med rösten. Att få sluta jobba med just den grejen och göra något annat. Få springa. Ja – det finns mycket mer än godis som är belönande.

Du och din hund ska båda lära er. Din hund och du ska lära er tillsammans.

Fuji är ute och åker spårvagn. Väldigt bra miljöträning! Åka buss, tåg, gå in och väga sig på veterinärmottagningen, åka ner till stan etc. Det finns de som tar en fikakorg och åker ner och sätter sig på centralstationen och tittar på tåg. Fikakorg kan behövas eftersom detta är en stressande miljö. Man får absolut inte gå därifrån innan hunden lugnat ner sig. Annars förstärks rädslan – det gäller förstås allt som stressar hunden. Man måste stanna kvar och man måste alltså ha mycket tid på sig.

Minns när jag var dum nog att först storhandla och sen ta en snabbis förbi stallet på vägen hem. Skulle “bara” få hästen att sätta 2 fötter upp på transporten. Något hon klarade lätt alla andra dagar. Utom den här dagen. Full panik – transporten tänkte hon inte sätta upp fötterna på. Och det gick som sagt inte att lämna situationen. Det tog några timmar och i den varma bilen smälte och förstördes maten.

Så se till att ha gott om tid. Hund i panik på bussen får förstås fortsätta åka buss tills den lugnat ner sig.

När Hana kom från Japan hade hon panik för trånga utrymmen plus höga väggar. Alltså hus. När vi åkte ner på stan första gången fick hon totalpanik. Haken på kopplet gick upp när hon kastade sig omkring och där stack min dyra import iväg. Då var det jag som fick panik.

Som tur var sprang hon mot ett lugnare område med innergård och där lyckades jag mota och fånga in henne. Där hade jag extrem tur.

Det tog många stadsresor innan hon klarade av situationen. Fladdrande tält var en annan paniksituation vilket förstås kunde ställa till bekymmer på utställningar. Om det blåste och utställningsbordet stod under tältsidan.

Ingen hund är perfekt. Man får jobba med det man har. Man får använda sin större hjärna och fundera ut hur man ska påverka hundens hjärna.